Bakgrund
De allra flesta hingstar kastreras, oftast av välmotiverade skäl för att underlätta hanteringen av hästen och för att den ska kunna vistas tillsammans med andra hästar. Trots att operationen är den vanligaste planerade operationen på häst sker komplikationer oftare jämfört med andra planerade operationer. Grundprinciperna för hingstkastration är över 150 år gamla och har sin bakgrund i de metoder som fanns tillgängliga då. Det finns många olika sätt att kastrera hästar, men inga studier som objektivt kan visa vilken metod som är bäst, varken med hänsyn till hästens välfärd eller med perspektiv på One Health och/eller ekonomi.
Projektets olika fokusområden
Det finns många olika sätt att kastrera en häst på. Vissa metoder kan utföras fältmässigt i hästens hemmiljö, medan andra kräver en steril operationssal på ett hästsjukhus. Komplikationsfrekvenserna varierar kraftigt mellan 2 – 60 %, beroende vilken metod som används och hur man har definierat vad som räknas som en komplikation. Detta gör det svårt att avgöra vilken metod som är bäst.
Kastrationsmetoder i Sverige
Traditionellt finns det skillnader mellan olika länder i hur man kastrerar hästar. I projektet undersöker vi därför även vilka kastrationsmetoder som är vanligt förekommande i Sverige och komplikationsfrekvenser kopplade till dessa.
Antibiotikaanvändning
Resistens mot antibiotika är ett växande hot mot den globala hälsan både hos människor och djur. En restriktiv antibiotikaanvändning är av yttersta vikt för att inte bidra till resistensutveckling. I projektet undersöker vi hur antibiotika används i samband med kastration och om profylaktisk antibiotika har någon effekt på komplikationsfrekvensen.
En självlåsande ligatur
När hästar kastreras under påverkan av lugnande medel och lokalbedövning, så kallad "stående kastration", används oftast en obetäckt metod. Denna metod innebär att hinnorna som omsluter testikeln öppnas och en liten passage in till bukhålan skapas.
Detta medför att bukorgan kan ta sig ut genom det öppna såret, och även om risken är liten blir följderna katastrofala för hästen. Genom att försluta hinnorna med en så kallad ligatur kan denna risk minimeras, men detta är svårt att göra vid stående kastrationer utan att den vanliga suturtråden kontamineras.
I projektet undersöks därför om ett självlåsande resorberbart band skulle kunna användas för att ligera hinnorna.
Objektiv kvalitetsbedömning av kastrationstekniken
När en nya kastrationsmetoder bedöms har man ofta använt sig av komplikationsfrekvens och hur ”kundnöjdhet”, två väldigt subjektiva mått på kvalité.
En objektiv analys av inflammationsreaktionen som operationen skapar skulle kunna vara mer lämplig. Hos hästar finns en biomarkör som är mycket känslig för inflammation och som korrelerar väl med den vävnadsskada som skapas vid en operation. Andra studier har undersökt hur denna markör påverkas vid kastrationer med öppna sår. I projektet undersöks därmed slutligen hur denna biomarkör påverkas av en steril kastrationsteknik där kastrationssåren sytts igen.
Samtidigt undersöks även om hästen uppvisar tecken på smärta efter kastrationen.
Forskargruppens medlemmar
Ida Sjöberg, doktorand
Institutionen för kliniska vetenskaper
Susanna Sternberg Lewerin, professor
Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap
Karl Ljungvall, adjunkt
Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Pia Haubro Andersen, forskare
Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
