Läkemedelsresistens hos spolmask som infekterar häst är ett ökande problem hos föl i Sverige och resten av världen. Spolmaskinfektion kan ge symptom som näsflöde, hosta, raggig päls och dålig tillväxt. Vid mycket stor parasitbörda kan maskarna fylla hela tunntarmen med kraftig kolik och eventuellt dödsfall som följd.
Målet med det här projektet var att utveckla en metod för att snabbt och enkelt påvisa resistens hos spolmaskar, för att underlätta för djurägare att undersöka resistensstatus och anpassa behandlingen efter denna.
För att undersöka resistensförekomst hos spolmask finns idag endast en tillgänglig metod, Fecal egg count reduction test. Metoden går ut på att antal parasitägg i fölens träck räknas före och efter avmaskning, varefter behandlingseffekten beräknas. Metoden är tidskrävande och därför skulle en metod där parasitens resistensstatus undersöks i laboratoriemiljö spara mycket arbete för hästägare.
Den nya metoden, som testats och utvecklats i forskningsprojektet, utförs genom att ett samlingsprov träck tas från samtliga föl på en gård och skickas till ett laboratorium, där parasitäggen i träcken renas fram och får utvecklas till larver. Larverna behandlas med olika läkemedel, varefter deras rörlighets mäts med ett laserinstrument. Om larverna är känsliga för det testade läkemedlet kommer de att röra sig mindre, medan resistenta larver kommer att vara lika rörliga som innan behandlingen.
Metodutvecklingen gjordes som ett samarbete mellan SLU och det franska forskningsinstitutet INRA.
I den utvecklade metoden undersöks spolmasklarvernas rörlighet genom att mäta autofluorescens, det vill säga ljus som utsöndras av larverna, med ett laserinstrument. För att prova metoden utsattes larverna först för en lösning innehållande olika avmaskningsmedel. Om parasiten är känslig för substansen som testas minskar rörligheten och därmed autofluorescensen att minska, medan en resistent parasits rörelse inte påverkas.
Försök med larver känsliga för avmaskningsmedel visade att metodiken kan påvisa skillnader i migration mellan larver som blivit exponerade för avmaskningsmedel och ej exponerade larver. Dessa resultat är väldigt lovande steg på vägen mot att utveckla en metod för att undersöka förekomst av resistens hos spolmask. Fortsatta studier kommer undersöka hur rörligheten påverkas hos olika spolmaskpopulationer efter exponering för olika klasser av avmaskningsmedel, vilket gör det möjligt att bestämma deras resistensfenotyp. Att känna till resistensfenotypen, alltså vilka typer av avmaskningsmedel larverna är resistenta mot, är viktigt eftersom det möjliggör behandling med rätt avmaskningsmedel.
Släktet Ascaridia innefattar förutom hästens spolmask även bland annat människans spolmask (Ascaris lumbricoides), som är en utbredd smitta hos barn i låginkomstländer. Nedsatt behandlingseffekt har rapporterats även hos denna parasit, vilket är ett hot mot människors välfärd och hälsa. Då livscyklerna är liknande mellan hästens och människans spolmaskar hoppas vi att denna forskning om hästens spolmask kan komma att vara till nytta för att följa och förebygga resistensutvecklingen även hos människans spolmask.
Projektet, som påbörjades 2019 och pågick ett år, finansierades av SLU Future One Health (då Framtidens djur, natur och hälsa), som stöder framtidsinriktad tvärvetenskaplig forskning inom One Health - god hälsa och välfärd för människor och djur i hållbara ekosystem.