Nötkreatur – för hållbar livsmedelsförsörjning i tider av vattenbrist

De senaste åren har låga grundvattennivåer, brist på dricksvatten och torka varit ett problem i Sverige i områden med mycket mjölkproduktion och dikor. Kor är idisslare och det finns studier på andra idisslare (get t.ex.) som tyder på att de kan anpassa njurarnas funktion och avdunstningen från huden så att de bättre hushållar med vatten. De kan utsöndra en mycket koncentrerad urin (dvs urin med mycket rest- och överskottsprodukter och lite vatten) utan att det påverkar deras mjölkproduktion och välfärd. På grund av egenskaperna hos njurarna kan de också dricka saltvatten upp till en viss salthalt. Idisslare kan också dricka mycket vid ett tillfälle och spara vattnet i förmagarna för att nyttja vattnet under en längre tid när dricksvatten inte finns tillgängligt. Dessa förmågor varierar mellan olika arter av idisslare och också mellan olika raser inom en art. Somaliska getter är t.ex. bättre på det än den svenska lantrasgeten.

Syftet med det här projektet är att undersöka om det är möjligt att markant minska behovet av grundvatten som dricksvatten till svenska kor genom att ändra i vattningsrutinerna, och kanske valet av koras. Det finns studier som antyder att tidsreglerad tillgång på vatten och tillgång till endast bräckt vatten inte behöver ha negativ effekt på vare sig mjölkproduktion eller djurvälfärd hos kor. De här studierna har dock vissa brister som gör att man inte säkert kan säga om resultaten beror på behandlingarna eller på att olika grupper av kor studerats. Dessutom finns inga studier gjorda under svenska förhållanden. Södra Sverige, med Öland och Gotland, är särskilt intressanta eftersom grundvattenproblematiken har varit stor där. Vi vill med kontrollerade studier undersöka om olika vattningsintervall kan få svenska kor att hushålla med vatten och om de kan dricka bräckt vatten motsvarande det som finns i södra Östersjön. I våra studier på mjölkkor kommer olika sätt att vattna att utvärderas på samma kor, vilket göra att vi kan dra slutsatser om kornas förmåga att anpassa sig. Vår hypotes är att även svenska kor, och särskilt den röd-vita rasen, kan hushålla rejält med grundvatten och till och med klara sig helt utan, och bara dricka bräckt vatten. Vår specifika hypotes är att om någon av våra föreslagna rutiner införs, så kan behovet av grundvatten till mjölkkor minska med åtminstone 30 %, kanske med 100 %, utan att produktionen och djurvälfärden äventyras.

Vi vill studera både mjölkkor och dikor på bete längs Östersjökusten. Vi kommer att studera den mikrobiella kvalitén på Östersjövattnet som korna dricker. Vi kommer att leta efter skadliga mikroorganismer och också undersöka om vattenintaget påverkar kornas tarmflora och förekomsten av diarré. 

Om projektet visar att de strategier vi föreslår är välfungerande öppnar det upp, inte bara för ett effektivt vattenutnyttjande, utan också för att naturbetesarealer längs Östersjön som idag inte nyttjas på grund av svårigheter att få dit dricksvatten kan återetableras. Detta kommer att gynna både den biologiska mångfalden och öka Sveriges förmåga att producera livsmedel på att uthålligt sätt.

Det övergripande målet med projektet är att ta fram ny kunskap så att de svenska vattenresurserna kan användas effektivt och hjälpa svenska bönder att hitta lösningar om grundvattentillgång blir begränsad. Den här typen av kunskap kan bli ovärderlig för framtiden för svensk diko- och mjölkproduktion och kan som sagt också bidra till ökad användning av naturbetesmarker som håller en viktig del av den biologiska mångfalden. Projektet kan därmed påverka hållbarheten i hela mjölk- och dikosystemet.

Projektet finansieras av Formas och i projektet ingår forskare från SLU, Rise och Växa. Även LRF och en Länsstyrelse finns med som diskussionsparter. Lea Managos är doktorand i projektet.