Socialt hållbar kalvskötsel för bättre djurvälfärd – hur bidrar tekniken?

Mjölkraskalvar får idag oftast en begränsad mjölkgiva som kan medföra att de går hungriga en del av dygnet, får lägre mjölkproduktion som kor och lättare drabbas av diarré. Experter rekommenderar en mer biologiskt normal mjölkgiva motsvarande 20% av kroppsvikten åtminstone första levnadsmånaden.

I en nyligen genomförd intervjustudie var deltagande mjölkproducenter överens om att kalvar som ges fler än två mål per dag utspridda över dygnet får i sig mer mjölk. Få deltagare upplevde dock detta som praktiskt genomförbart av ekonomiska men kanske framförallt sociala skäl för djurägare och kalvskötare (ett liv utanför arbetet). Automatisk mjölkutfodring diskuterades som en möjlighet för att nå högre givor. Idag är det dock få gårdar som använder denna teknik och många gårdar har övergett den. Vi föreslår att automatisk mjölkutfodring skulle kunna förbättra kalvarnas välfärd om tekniken bättre anpassas för kalvarna och människorna som använder den. Målet med detta projekt är att bidra till en sådan teknikutveckling.

Projekt syftar till att förstå för hur teknik (särskilt automatisk mjölkutfodring) kan förbättra den sociala hållbarheten och arbetsengagemanget i kalvskötseln och öka förutsättningarna för att kalvar får en biologisk normal mjölkgiva.