Idisslande livsmedelsproducerande djur svarar för ungefär hälften av den totala produktionen av växthusgaser inom jordbruket, där en stor del av utsläppen kommer från deras matsmältning (enterisk fermentering). Det eftersträvas åtgärder och styrmedel för att nå klimat- och miljömålen. Olika styrmedel kan kompletteras med information till konsumenterna samt satsningar på forskning och utveckling. I mejeriindustrin önskar man ta fram mjölk med noll klimatavtryck bland annat genom att öka kolinlagringen på gårdarna, minska bruket av fossila bränslen, öka den biologiska mångfalden och använda foder med så låg klimatpåverkan som möjligt.
Bakgrund
Idisslare är unika eftersom de kan använda fibrer i gräs, som inte är smältbara för människor, och omvandla detta till näringsrika livsmedel, som är lämpliga för människor att konsumera. Utnyttjandet av fiberrikt växtmaterial möjliggörs av matsmältningssystemet hos idisslare som är baserat på en mikrobiell nedbrytning och selektiv tillbakahållande av foderpartiklar i våmmen, som är den största av idisslarens förmagar. Våmmens mikrobiella ekosystem, eller mikrobiom, är mångfaldigt, och innehåller bakterier, protozoer, svampar, metanogener och bakteriofager, som interagerar med varandra och påverkar mängden växthusgasutsläpp. Metan är nästan 25 gånger mer potent som växthusgas än koldioxid. Detta är en stor angelägenhet när det gäller livsmedelsproduktionens miljöpåverkan och också av intresse för den enskilde lantbrukaren, eftersom i underkant av 10 % av djurets energi går förlorad till följd av metanproduktionen. Trots att det har gjorts omfattande forskning kring produktion av metan hos idisslare, och man har försökt att utveckla strategier och metoder för att minska utsläppen, har praktiskt lämpliga tillämpningar visat sig vara få.
Projektidé
Det här projketet kommer att integrera en hög nivå av teknik och expertis för att utveckla foderbaserade strategier för att minska metanproduktionen i ett nordeuropeiskt-kanadensiskt samarbete. Foderbaserad minskning av idisslares metanproduktion kan härledas till sammansättningen av foderstaten, eller från fodertillskott som är naturliga eller artificiella och minskar metanproduktionen utan att påverka djurets hälsa eller produktivitet.
Ett möjligt fodertillskott som tillfört i liten mängd visat sig ha stor effekt på utsläppet av metan (mellan 50-70 % reduktion) från kor och får är rödalgen Asparagopsis taxiformis. Mekanismen bakom denna metangasreduktion är inhibering av metanogener i det sista enzymatiska steget av metanogenes i våmmen med hjälp av algens egna sekundära metaboliter, huvudsakligen bromoform. Ett flertal alger från tempererade hav har troligen en liknande effekt som den testade rödalgen. En möjlig framtida produkt måste accepteras av bönderna på marknaden och vara lätt att integrera i foderstat. På grund av detta finns det behov av fortsatta studier och utveckling inom sektorn. Icke desto mindre kan detta betyda startskottet för en potentiell ny nisch på landsbygden.
I SEASOLUTIONS vill vi testa olika algers metanhämmande egenskaper. Genom livscykelanalyser och kostnadsanalyser vill vi också visa på hur stor betydelse en inblandning av alger i foder kan ha på den globala uppvärmningen och om det är ekonomiskt försvarbart. Projektet är ett samarbete mellan Skånemejerier, Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik, KTH och Norrländsk jordbruksvetenskap SLU, Umeå.
