Kor och får fridfullt betande i ett böljande pastoralt landskap är själva sinnebilden för god djurvälfärd. Dagarna ägnas åt djurens favoritsysselsättning som är att beta och idissla fodret som fritt kan väljas bland ett smörgåsbord av olika betesväxter. I detta paradis av natursköna betesmarker finns emellertid även en och annan orm, eller snarare mask, som kan ställa till problem.
Bakgrund
Mag-tarmparasiter är vanliga hos betande idisslare över hela världen och är en stor begränsning för en effektiv produktion. Alla idisslare som hålls på bete utsätts för dessa parasiter. Symtom på klinisk sjukdom är bland annat vattnig diarré, aptitlöshet, viktminskning och en matt hårrem. Dock är ett sjukdomsförlopp utan kliniska symptom, som bara påverkar produktionen och tillväxten, vanligare idag. Kontrollen av parasitinfektioner på bete baseras idag främst på användning av avmaskningsmedel på gruppnivå. En överanvändning av dessa läkemedel har dock lett till en omfattande utveckling av resistenta parasiter. Riktad selektiv behandling, där man endast avmaskar de djur inom en betesgrupp som behöver avmaskas, har föreslagits som en hållbar strategi för att tillgodose djurens hälsa och välbefinnande och samtidigt minska risken för överanvändning av avmaskningsmedel och utveckling av resistenta maskar.
Traditionellt diagnostiseras inälvsparasiter, såsom t ex rundmaskar, i djurens avföring. Denna metod är dock inte praktiskt genomförbar på individnivå. Djur som blir sjuka förändrar sitt beteende, bland annat blir de slöa och tappar aptiten. Övervakning av sjukdomsbeteenden har föreslagits som en användbar indikator för sjukdom hos djur. Det är sedan tidigare känt att avvikelser i ätbeteende och aktivitet kan ge information om djurens hälso- och välfärdsstatus. Nya tekniker kan användas för att kontinuerligt övervaka djurens beteende och aktivitet i realtid. Avvikelser i beteende kan potentiellt användas som en indikator för maskinfektioner hos betesdjur. Kunskapen om förändringar i beteenden kopplade till maskinfektioner är dock ännu begränsad. Mer kunskap behövs innan man eventuellt kan använda automatisk beteendeövervakning för att diagnostisera maskinfektioner hos betesdjur.
Syfte
Syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur maskinfektioner påverkar aktivitets- och idisslingsmönster hos betesdjur. Det långsiktiga målet var också att bedöma om det finns potential att integrera automatisk beteendeövervakning med sensorer i framtida parasitkontrollprogram.
Genomförande
Fyra infektionsförsök genomfördes på SLU Götala nöt- och lammköttsforskning under åren 2017-2021. Det var två försök på nötkreatur och två på får och vi undersökte om sensorövervakning av aktivitet kan användas som en indikator på subklinisk rundmaskinfektion. För fåren undersöktes dessutom effekten av lammens avvänjningsålder på parasitförekomst.
Resultat
Resultaten tyder på att även låga nivåer av rundmaskinfektion påverkar aktiviteten hos förstagångsbetande kalvar och lamm. Båda djurslagen, som hade infekterats med mag-tarmparasiter, uppvisade sjukdomsbeteende med minskad aktivitet jämfört med avmaskade djur. Stutar som utsattes för mag-tarmparasiter hade en ökad daglig liggtid tidigt i infektionen jämfört med avmaskade djur. Däremot hade rundmaskinfekterade lamm en minskad daglig liggtid. Därutöver påverkade rundmaskinfektion också idisslingsmönster över tid hos infekterade stutar.
Sammanfattningsvis tyder resultaten på att även låga nivåer av mag-tarmparasiter påverkar aktiviteten hos både nötkreatur och får. Detta visar i sin tur att det finns en potential att sensorbaserad övervakning kan integreras i framtida parasitkontrollprogram.
