Solroskaka som som protein- och fiberkälla till ekologiska värphöns och slaktkycklingar

Bakgrund

Solroskaka är ett intressant fodermedel till slaktkycklingar och värphöns. Om solrosfröet inte skalas, kommer kakan, som erhålls efter att oljan pressats ur fröet, att innehålla en stor andel vattenolösliga fibrer. Dessa fibrer tros vara viktiga för att magtarmkanalen skall fungera väl. Solroskakan innehåller dessutom mycket av aminosyran metionin, som är särskilt viktig för fåglar, men metionin är sällsynt i vanliga foderingredienser. I ekologisk produktion är syntetiska aminosyror inte tillåtna, varför solroskakan därmed framstår som extra intressant. Ekologiska höns skall ha tillgång till grovfoder, men hur grovfodret påverkar hönsen är ofullständigt utrett.

Försöken

Våren 2009 genomfördes ett försök med slaktkycklingar på SLU:s försöksgård Funbo-Lövsta. Delar av resultaten presenteras här nedanför. Under våren sattes dessutom 600 bruna och 600 vita värphöns in i de frigående stallarna med tillgång till utevistelse. Utöver solroskaka testas även hur fri tillgång till grovfoder (lucern) påverkar hönsen. Dessa höns hålls fram till våren 2010, då försöksverksamheten vid Funbo-Lövsta flyttas till nya stallar. Preliminära resultat visas nedan.

Bild 1. De bruna hönsen betade rent i sina rastgårdar och åt dessutom de vita grannhönens bete, så långt de kom åt. Foto: Robin Kalmendal.

Preliminära resultat

I tabellerna nedan visas några av de resultat som sammanställts. I slaktkycklingförsöket tycks inblandningen av oskalad solroskaka stimulera näringsupptaget av protein och fett. Det stimulerade näringsupptaget avspeglades i en bättre tillväxt. Jämfört med kontrolldjuren (0% solroskaka) resulterade 20% inblandning av solroskaka i bättre tillväxt utan att djuren åt mer foder. Mycket av energin i fodret härrörde från fibrerna, vilka är osmältbara, varför det procentuella upptaget av energi minskade med inblandning av solroskaka. De slaktkycklingar som fick solroskaka i fodret hade fler mjölksyrabakterier och färre Klostridier i tunntarmen, vilket kan ses som något positivt.

Tabell 1. Resultat från slaktkycklingförsök med oskalad solroskaka.

I tabell 2 visas preliminära resultat från värphönsförsöket fram till v. 33, då hönsen var 40 veckor gamla. Skillnader mellan vita och bruna höns var, som oftast, stora men redovisas inte här. Endast några skillnader mellan foder är statistiskt säkerställda, d.v.s. inte beroende av slumpen. Dessa inkluderar bedömningen av hönans fjäderdräkt, där fri tillgång på grovfoder i form av lucern tycks ha motverkat skador från fjäderplockning.  Höns som utfodrats med 26% solroskaka vägde ca 100 g mindre än de övriga djuren och detta antas ha bidragit till att foderomvandlingen var bättre för vita höns som utfodrats med solroskaka. Inga skillnader i produktion har kunnat ses. Varför solroskaka tycks ha en viktminskande effekt skall studeras närmare.

Tabell 2. Preliminära resultat från värphöns (40 v. ålder) utfodrade med solroskaka eller grovfoder.

Ytterligare en intressant iaktagelse var att de bruna hönsen snabbt betade rent i sina rastgårdar (bild 1), medan de vita hönsen höll sig närmast huset.

Projektansvarig:

Helena Wall, helena.wall@slu.se

Doktorand:

Robin Kalmendal

Övriga medverkande:

Klas Elwinger, Ragnar Tauson och Lena Holm

Läs mer

Doktorsavhandling: Fibrous feeds for functional fowls