Kokvigeproduktion baserad på köttraser – en fältstudie

Senast ändrad: 21 februari 2024

I Sverige har nötköttsproduktionen till största delen varit integrerad med mjölkproduktionen. En specialiserad nötköttsproduktion i syfte att kompensera för det bortfall av mjölkkor som blivit har utvecklats. Vår konsumtion av nöt- och kalvkött har ökat i Sverige det senaste decenniet men den svenska produktionen har inte följt denna trend. År 2004 var självförsörjningsgraden av nötkött i Sverige 60 %.

Överskottskvigor som inte behövs till den egna rekryteringen i bruksbesättningar av köttraser slaktas i de flesta fall. Dessa kvigor kan istället betäckas och bli så kallade kokvigor. De får då kalva en gång och gå ytterligare en betessäsong med sin kalv innan hon slaktas som ungko på hösten. Vid slakt är de ca 30 månader gamla. De borde då ha en högre slaktvikt, bättre klassning och ge en extra inkomst i form av en kalv än att slaktas som kviga. Kokvigeproduktionen leder till fler kalvar och på detta sätt kan man öka antalet köttdjur och kompensera för det minskade antalet mjölkkor. Att låta kvigor kalva en gång innan de går till slakt medför större risk att förlora djur och kräver mer övervakning av kalvningarna än traditionell dikoproduktion. Huvudorsaken till kalvningssvårigheter hos kvigor är storleken på kalven i förhållanden till storleken på modern, och då bl. a. utrymmet i bäckengången. Hos slaktdjur  är kroppssammansättningen vid en given levande vikt beror på djurmaterial som ras och kön och uppfödningsintensitet. Kvigor blir fetare vid en lägre vikt än stutar.

Syftet med detta examensarbete var att genom en fältstudie, hos utvalda nötköttsproducenter med kokvigor, visa på system som spelar in för en lyckad kokvigeproduktion.

Detta examensarbete
Tre gårdar ingick i examensarbetet; Gröna Gårdar, Risinge Hereford och Ölanda Säteri. Risinge Hereford har en inkalvningsålder på 25-27 månader och kvigorna betäcks med Hereford. Gården anser inte att kalvningarna är ett problem. Kalvarnas födelsevikt är i medel ca. 40 kg. Kokvigorna slaktades vid 30 månaders ålder vid en slaktvikt på 270 kg. Formklassen är O till O+ och fettgruppen 3.

På Ölanda Säteri hade kalvarna en födelsevikt på ca 43 kg. Djurmaterialet bestod av Charolais, Limousin, Simmental och Blonde d´Aquitaine. Gården hade stora problem med kalvningarna. Kokvigorna var 30 månader vid slakt och hade då en slaktvikt på 304 kg. De klassades som O+ och fettgrupp 3.

Gröna Gårdars medelvikt på kalvarna var 36 kg. Djurmaterialet bestod av korsningar med Limousin, Charolais, Simmental, Hereford och Aberdeen Angus. Medelåldern var 36 månader. Gröna Gårdar profilerar sig som en gård som producerar ett hälsosamt kött med stor andel omega-3 fettsyror. Genomsnittliga tillväxten var 534 g/dag för kokvigan under hennes livstid. Slaktvikten hos kokvigorna låg på ett medeltal på 305 kg. De klassades som R- och fettgruppen 3+.

Intäkterna var betydligt högre i den generella ekonomiska kalkylen för kokvigan än kvigan, runt 4000 kr. Kalven som genereras vid kokvigeproduktion är en stor bidragande orsak till detta och också den högre slaktvikten för kokvigan. Detta visar dock att kokvigekalkylen är känslig för förlust av kalv.

Också utgifterna är större för kokvigekalkylen då produktionstiden är 8 månader längre och det ger en större sammanlagd foderkonsumtion och ränta. Summan för särkostnader 1 är runt 1200 kr större i kokvigekalkylen än i kvigkalkylen.

Båda produktionerna hade ett positivt TB1, det var 4155 kr för kokvigan och 1473 för kvigan. Arbetskostnaderna spelar en viktig roll och hos kvigorna var TB2 negativ. Hos kokvigan blev arbetskostnaden runt 1000 kr mer men det höga TB1 gav ett positivt TB2.

I fältstudien skiljde sig lantbruken åt väldigt mycket och det kan då vara svårt att sätta fingret på vad som gör skillnad i produktionen. Med stöd från resultat från tidigare utförda projekt både internationellt och nationellt kan vi dra några viktiga slutsatser från denna fältstudie. Val av djurmaterial spelar stor roll för att lyckas med produktionen och kalven är den stora extra inkomsten i kokvigeproduktion. Arbetsåtgång och foder är de större utgifterna. Enkla byggnader är kostnadseffektivt att utnyttja. En extensiv produktion ger högre slaktvikter utan fettavdrag, men trots kokvigans högre slaktvikt har de inte mycket kroppsfett och fett i bukhålan. Att satsa på mervärden kring köttproduktionen kan leda till höjd inkomst.

Läs mer
Examensarbete:
Dahlström, J. 2007. Kokvigeproduktion baserad på köttraser – en fältstudie.

Finansiärer
Studien finansierades av AGROVÄST.

För frågor, kontakta Elisabet Nadeau.


Kontaktinformation