Ljus och mörker för mjölkkor

I Sverige är det lag på att det ska finnas nattbelysning till mjölkkor, men det finns inga rekommendationer för hur stark belysningen ska vara. Lagen grundar sig i en generell uppfattning att kor lättare råkar ut för trampskador om nattbelysning inte finns, vilket skulle kunna bero på att korna är mer oroliga och lättskrämda i mörker.

Det finns också en rädsla för att kornas aktivitetsgrad minskar när det är mörkt, vilket är negativt i moderna system med automatisk mjölkning, men även här saknas rekommendationer för hur mycket ljus som behövs för att hålla aktivitetsgraden hög. Därför är det ofta tämligen ljust i moderna lösdrifter, så ljust att korna kan ha svårt att skilja mellan dag och natt. I en tidigare studie har vi sett att kornas dygnsrytm ändras när det är ljust dygnet runt, och att de därför verkar vila mindre. Sömn och vila är livsviktigt för ett fungerande immunsystem, och brist på sömn och vila kan påverka hälsan hos våra mjölkkor. Det är därför viktigt, både ur ett djurhälsoperspektiv och ur ett miljöperspektiv (belysning står för en betydande del av elförbrukningen på en modern mjölkgård), att inte använda onödigt stark belysning.

Det är väl studerat att avkastningen hos mjölkkor ökar när ljusprogram med 16h ljus och 8h mörkt används. Det finns dock ingen anledning att ha tänt dygnet runt – effekten avtar nämligen om det inte finns någon mörk period som reglerar dygnsrytmen.

Vi har genomfört ett antal delprojekt som har gett oss större förståelse för hur korna reagerar på ljus av olika styrka och olika färg. Hittills har vi dragit slutsatser som att kor inte har några problem att röra sig i låga ljusintensiteter, och att låg ljusintensitet inte minskar deras aktivitet på natten. Vi har också sett att ljust dygnet runt påverkar hormonproduktionen på ett sätt som kan vara ogynnsamt för mjölkproduktionen.

Det finns fortfarande ett antal obesvarade frågor om ljus- och mörkerförhållande till mjölkkor som vi ser fram emot att utforska vidare.

Projektansvariga:

Sabine Ferneborg och Emma Ternman