Fakta:
Projektet finansierades med medel från Stiftelsen Lantbruksforskning.
Över 12000 av Sveriges kor veterinärbehandlas årligen för kalvningsförlamning. Det medför att sjukdomen är den näst vanligast rapporterade sjukdomen hos mjölkkor. Utöver dessa kor drabbas ett okänt antal kor av så kallad subklinisk hypokalcemi med nedsatt foderintag och störda digestionsfunktioner som följd. Detta påverkar avkastningen negativt och ökar risken för sekundära sjukdomar såsom kvarbliven efterbörd, löpmagsförskjutning, livmoder- och juverinflammation. Åtgärder som höjer kalciumnivån i blodet dagarna runt kalvning leder till ökad mjölkavkastning även i besättningar som inte har synbara problem med hypokalcemi. De årliga kostnaderna för Sveriges mjölkbönder för kalvningsförlamningar uppgår till över 30 miljoner kronor enligt dessa beräkningar men då ingår inte kostnader för sänkt mjölkproduktion och följdsjukdomar. Det är dock en stor variation i behandlingsfrekvens för kalvningsförlamning mellan besättningar. Det är väl dokumenterat att fodringsstrategin under sintiden har en stor betydelse för uppkomsten av hypokalcemi och kalvningsförlamning.
I en case-control studie på besättningsnivå undersökte vi hur mineralhalten i sintidsfoderstaten påverkade sjukligheten i kalvningsförlamning. Tvåhundra besättningar med hög respektive låg sjuklighet i kalvningsförlamningar baserat på Svensk Mjölks djursjukdatabas kontaktades. Besättningar med hög sjuklighet hade haft minst 8,8 % årlig incidens av rapporterade kalvningsförlamningar under de senaste tre åren. Besättningar med låg incidens hade inga inrapporterade fall under motsvarande period. Totalt medverkade 101 besättningar, av de 200 kontaktade, i enkäten. Djurägarna fick svara på ett stort antal frågor om utfodrings- och skötselrutiner under sintiden. De fick också lämna uppgifter om mineralinnehållet i de fodermedel som de använt under sintiden. Resultaten visade att besättningar med mycket kalvningsförlamning fodrade med mindre magnesium och mer kalium under de sista tre veckorna av sinperioden.
En annan delstudie syftade till att undersöka hur kalciumhalten i fodret under sintiden påverkade kons förmåga att anpassa sig till de omställningar i kalciumomsättningen som inträffar när mjölkproduktionen kommer i gång. Omkring 30 mjölkkor studerades från sinläggning fram till en vecka efter kalvning. Korna fördelades i tre olika behandlingsgrupper. Grupperna utfodras med olika kalciumtillskott i form av foderkalk under de tre sista veckorna före beräknad kalvning. Kalciumhalten i de tre foderstaterna var 4,5, 9,0 respektive 13,5 g/kg torrsubstans för de tre behandlingarna. Resultaten visade inga skillnader i kalciumomsättningen hos korna runt kalvningen, men de kor som fodrades med den lägsta kalciumnivån under sintiden hade ett bättre upptag av magnesium under sinperioden, och en bättre magnesiumstatus efter kalvning. Detta kan minska risken för kalvningsförlamning och andra problem.
I den tredje studien undersöktes effekterna av att tillsätta magnesiumklorid i ensilaget på kornas kalcium- och magnesiumstatus runt kalvning. Magnesiumkloriden tillsattes till rundbalat ensilage vid pressningen. Hypotesen var att magnesiumkloriden skulle ha en positiv effekt på kornas förmåga att mobilisera kalcium vid kalvning, dels genom att magnesiumstatusen hos korna skulle förbättras och dels för att kloridjonerna skulle påverka kornas syra-basstatus och därigenom bl.a. öka frisättningen av kalcium från benvävnad. 24 kor och 12 kvigor åt foderstater med magnesiumklorid, magnesiumoxid eller ingen magnesiumtillsats under de sista tre veckorna innan kalvning. Resultaten tydde på att magnesiumkloridensilaget hade en surgörande effekt på korna omkring kalvning, och dessa kor hade högre halter av magnesium i plasma efter kalvning. Det kan alltså vara fördelaktigt att använda ett ensilage med magnesiumklorid för att förebygga kalvningsförlamning.
Kjell Holtenius
Rolf Spörndly, Madeleine Tråvén, Ulf Emanuelson
Doktorsavhandling: Minerals to dairy cows with focus on calcium and magnesium balance
Projektet finansierades med medel från Stiftelsen Lantbruksforskning.