Raseffekter på val av betesområden och betesväxter hos mjölkkor på fäbodbete
Senast ändrad: 14 oktober 2024
Det finns tecken på att betesbeteende och därmed beteseffekter skulle kunna skilja sig åt mellan husdjur framavlade i traditionella miljöer med begränsad fodertillgång och husdjur framavlade i miljöer med bättre näringstillgång. I en norsk studie för några år sedan studerade man val av betesvegetation och betesväxter vid fäboddrift och fann skillnader mellan mjölkkor av en traditionell ras med låg mjölkavkastning och en modern ras med högre avkastning. Så vitt vi vet finns det dock väldigt få rasjämförande studier på djur med lika mjölkavkastning.
Syftet med denna studie var att jämföra fjällkor och holsteinkor med lika mjölkavkastning avseende betesbeteende och betesområde på fäbodbete samt att se om vissa betesområden var populärare än andra.
Studien finansierades av NordGen och Sveriges lantbruksuniversitet och var ett samarbetsprojekt mellan Sveriges lantbruksuniversitet (Anna Hessle, Frida Dahlström och Mats Söderström) och Bioforsk i Norge (Bolette Bele och Ann Norderhaug).
Östvallens fäbod
Försöket utfördes hos Ingegerd och Karl-Olof Sundeberg på Östvallens fäbod utanför Hede i Härjedalen. Markerna runt fäboden utgjordes av tio vegetationstyper, vilka kartlades med hjälp flygfoton och fältarbete. Mjölkkorna på Östvallen släpptes ut på bete efter morgonmjölkningen och återvände självmant under eftermiddagen. Nattetid hölls de inomhus där de utfodrades med vatten, hö och kraftfoder. I studien användes fem fjällkor (medelvikt 370 kg) och fem holsteinkor (medelvikt 550 kg). Mjölkavkastningen hos försökskorna var i medeltal 12,4 kg/dag och skiljde sig inte åt mellan raserna, sannolikt beroende på att holsteinkorna var lite senare i laktationen.
Betesväxter
Manuella observationer av betande och vilka växter som åts registrerades under 30 minuter per ko och dag. Inga rasskillnader kunde påvisas i val av betesväxter eller hur stor andel av den tillgängliga betestiden som djuren betade. Korna åt i medeltal 82% gräs, 0,3% örter, 14% halvgräs, 3% ris, 1% buskar/träd och 0,4% svamp. De åt den största delen av tiden de var på bete, 82% av tiden.
GPS
Korna hade varsin GPS (global positioning system)-mottagare monterad på ett halsband och från GPS-datat kunde vi se var korna hade varit varje minut och räkna ut både hur långt de gick och hur långt ifrån de andra korna de var vid varje tidpunkt. Resultaten visar att holsteinkorna tillbringade mer tid på en öppen betesvall vid en närliggande fäbod, men mindre tid i blåbärsgranskogen, än vad fjällkorna gjorde (Tabell 1). Denna begränsade studie indikerar således att en modern mjölkkoras i större utsträckning än en traditionell ras väljer att beta i områden där vegetationen har hög smältbarhet, såsom gräs, även om inga rasskillnader i hur stor andel av betesväxter som utgjordes av gräs hittades.
Vidare vandrade fjällkorna 25% längre sträcka än vad holsteinkorna gjorde varje dag och fjällkorna var också lokaliserade 60% längre sträckor ifrån varandra än vad holsteinkorna var (Tabell 1). Att fjällkorna gick längre sträcka på betet än holsteinkorna och var mer utspridda kan förklaras av mer utspridda foderresurser i blåbärsgranskogen än på betesvallen. Resultaten liknar dem från den tidigare norska fäbodstudien, men till skillnad från den norska studien kan inte våra rasskillnader i val av vegetationstyp förklaras av skillnader i mjölkavkastning hos de två raserna utan av en möjlig 'sann' raseffekt. Betydelsen av skillnaden i kroppsvikt kan emellertid inte uteslutas.
Tabell 1. Daglig tid tillbringad på bete, andel tid i olika vegetationstyper, vandrad sträcka per dag samt avstånd till de andra korna hos fem fjällkor och fem holsteinkor på fäbodbete.
| Parameter | Fjällras | Holstein |
| Tid på bete, h | 6,1 | 6,4 |
| Andel tid på betesvall, % | 24 | 31 |
| Andel tid i blåbärsgransko, % | 21 | 13 |
| Andel tid i blandskog, % | 50 | 51 |
| Vandrad sträcka, km | 6,3 | 5,0 |
| Avstånd till andra kor, m | 419 | 259 |
Val av betesområde
Så kallade selektionsindex för de olika vegetationstyperna kring fäboden definierades som
- andel av betestid tillbringad i vegetationstypen
- andel som vegetationstypen utgör av hela betet
Ett högt selektionsindex, över 1, betyder alltså att korna valde att beta där mer än om de betat slumpmässigt lika mycket på alla marker medan en lågt selektionsindex, under 1, betyder att korna valde bort att beta där.
Trots att det enda området med betesvall utgjorde endast 0,3% av markerna, tillbringade korna i medeltal 27% av sin betestid där, vilket resulterade i ett mycket högre selektionsindex för betesvall än för några andra vegetationstyper (Figur 1). Vanligen samlades korna på betesvallen efter att tidigare under dagen ha vandrat omkring och betat för sig själva eller i smågrupper. Betesvallen hade historiskt sett blivit slagen till hö eller betad, vilket hade resulterat i en tät gräsdominerad flora med lite örter och starrarter. Kombinationen av tät grässvål och högt näringsvärde på denna välhävdade mark är en trolig förklaring till dess popularitet. Det korta avståndet till den egna fäboden, ca 500 m, där inget sådant bete fanns tillgängligt, kan också ha bidragit till den kraftiga selektionen av betet.
Blandskog selekterades också mer än övriga vegetationstyper, vilket kan förklaras med att den innehöll gott om gräset kruståtel. Alla andra vegetationstyper hade selektionsindex under 1,0 och undveks därmed.
Figur 1. Selektionsindex för fjällkor och holsteinkor för olika vegetationstyper på fäbodbete bestående av BV, betesvall, 0,3% av markerna kring fäboden; ÖM, öppen gräs- och starrmyr, 11,8%; beskogad gräs- och starrmyr, BM, 7,7%; FM, fuktig myr, 4,4%; HH, höglandshed, 3,0%; BG, blåbärsgranskog, 33,1%; BS, blandskog, 27,7%; TH, lavrik tallhedsskog, 4,8%; LH, lavhed, 2,0%; VA, vatten, 5,3%.
Slutsats
Denna begränsade studie visar på en generell selektion av betesvall hos mjölkkor på fäbodbete, men indikerar även bättre chanser att också få andra vegetationstyper betade när man använder en traditionell ras, såsom fjällras, istället för modern holstein.
För mer information kontakta Anna Hessle.
Referenser
Hessle, A., Dahlström, F., Bele, B., Norderhaug, A., Söderström, M., 2012. Effects of breed on foraging sites and diet in dairy cows on mountain pasture. Grassland Science in Europe, 17: 81-83. (pdf)