Riktad selektiv avmaskning
Senast ändrad: 21 februari 2024
Andelen lantbruk med ekologisk djurhållning ökar. Samtidigt finns studier som visar att betesparasiter hos nötkreatur ger hälsostörningar och förluster även när infektionsnivåerna är subkliniska. De vanligaste parasiterna hos nötkreatur i Sverige är olika inälvsparasiter. Det är dels magtarmparasiterna Ostertagia ostertagi och Cooperia oncophora, dels lungmasken Dictyocaulus viviparus.
På konventionella gårdar avmaskas djuren ofta förebyggande både för att minska effekterna av parasiterna och minimera risken för smittspridning. I ekologisk produktion får avmaskningsmedel däremot endast användas efter ställd diagnos. Vid projektstart saknades även kunskap om kontrollstrategier som baseras på en restriktiv läkemedelsanvändning som exempelvis riktade selektiva behandlingar (TST).
Projektets huvudsyfte var att hos ekologiska nötkreatur utvärdera en avmaskningsstrategi baserad på minimerad läkemedelsanvändning.
Teori och metod
I projektet jämfördes under tre betessäsonger parasitstatus hos djuren i tre betesgrupper med vardera 18-24 förstagångsbetande mjölkraskalvar med a) ingen parasitkontroll, B) upprepade doramektininjektioner, och C) en TST-strategi baserad på avmaskningar av enskilda kalvar, men endast när den aktuella kalvens tillväxt var lägre än medeltillväxten för den sämre hälften i grupp B.
Huvudresultat
Tillväxten var i genomsnitt alltid högst hos de avmaskade kalvarna i grupp B (0,42-0,61 kg/dag), följt av TST-djuren i grupp C (0,33-0,51 kg/dag), som i sin tur genomgående hade en högre tillväxt än de obehandlade djuren i grupp A (0,25-0,43 kg/dag). Vi fann dock inga signifikanta skillnader vare sig vad gäller antalet maskägg i träcken eller i serumpepsinogen mellan grupperna A och C. Den kumulativa äggutskiljningen i grupp A låg i intervallet 1271-1953 EPG medan den i grupp C varierade var 1221-1968 EPG. Däremot i grupp B registreras bara ett fåtal maskägg men endast under de första två åren (12-38 EPG). Dessa djur avmaskades med sju doser per år, medan de i grupp C i genomsnitt fick 0,54 doser per kalv.
Konklusion
TST-strategin som testades minskade antalet avmaskningar utan att den för den skull var förknippad med lika stora produktionsförluster som de helt oavmaskade djuren. Det bör dock påpekas att tillväxten hos TST-kalvarna var genomgående lägre än hos förstagångsbetande djur som avmaskades förebyggande. Med kännedom om detta kan TST-strategin ifrågasättas, särskilt då det inte fanns tecken på selektion för läkemedelsresistens i grupp B trots en intensiv användning av avmaskningsmedel.
Finansiärer
Studien finansierades av Formas och Sveriges lantbruksuniversitet.
För mer information, kontakta Johan Höglund.