Rödalger som metanreducerande fodertillskott

Den tropiska rödalgen Asparagopsis Taxiformis har i ett flertal laboratoriestudier visat sig ha stor potential att minska metanutsläppen från idisslares fodersmältning utan att ge några negativa effekter i vommen. Effekten antas bero på algens innehåll av halogenerade metananaloger, såsom bromoform, vilket förhindrar vommikroberna att omvandla vätgas och koldioxid till metan. Tidigare studier har visat att rödalgen minskar metanproduktionen med 59-98% för stutar och 26-80% för mjölkkor, beroende på foderstat. Vare sig tillväxt eller mjölkproduktion har påverkats negativt. Den metanreducerande effekten i studierna har varierat både på grund av olika foderstater och olika dosering av rödalger.

Vi har beräknat kostnaden för att utfodra ett fodertillskott baserat på rödalgen till olika kategorier av nötkreatur. I beräkningarna antog vi att varje djur fick 100 g rödalgstillskott per dag och att priset för tillskottet var 150 kronor per kilo. För att täcka kostnaden av fodertillskottet krävdes en merbetalning på 13,00 till 24,50 kronor per kilo slaktvikt för ungdjuren vid slakt. Merkostnaden per kilo slaktvikt berodde mer på dosen än på priset på algtillskottet. Av slaktungnöten blev det dyrast att utfodra mjölkrastjuren och billigast att utfodra mjölk×köttraskvigan med rödalgstillskottet. Kostnaden för att utfodra algtillskottet måste dock sättas i relation till den metanminskning som kan uppnås. Då ungtjurar av mjölk- och köttras bidrar med den största andelen av det svenskproducerade nötköttet är det här den största potentialen finns för att minska metanproduktionen till en rimlig kostnad.

Många frågetecken kvarstår dock, t ex vad gäller rödalgens långsiktiga förmåga att minska metanproduktionen, då det längsta publicerade djurförsöket hittills enbart pågått under fem månader. Frågan är också om utfodring med rödalger leder till rester av brom och jod i kött och inälvor som är högre än rekommenderade gränsvärden för humankonsumtion. Det saknas även djurförsök på växande nötkreatur och dikor under svenska förhållanden, vilket behövs för att kunna utvärdera rödalgens metanreducerande effekt vid utfodring med våra typiska grovfoderrika foderstater, samt rödalgens effekt på tillväxt hos ungdjur och dess långtidseffekter på produktion, hälsa och fertilitet hos dikor. Den slutliga frågan är hur en betalningsmodell för kött från djur utfodrade med tillskottet skulle kunna se ut, eftersom detta tillskott enbart kommer att bli tillämpat i praktiken om producenten får betalt för sina merkostnader.