Ungtjurar på stall – kartläggning av omfattning och potential för naturvård

Senast ändrad: 26 januari 2024
Betande köttrasstutar

I Sverige föds ett stort antal ungtjurar upp på stall. Syftet med det här projektet var att få ett kunskapsunderlag som beskriver uppfödningen av ungtjurar på stall i Sverige och potentialen för naturvården om dessa istället skulle kastreras och födas upp som stutar på naturbetesmark samt vilka eventuella effekter på köttmängd och -kvalitet samt djurvälfärd detta skulle medföra.

I arbetet har de ekonomiska och naturgivna förutsättningar som skulle behövas för att föda upp samtliga svenska ungtjurar som stutar ej utretts utan beräkningarna för antal potentiella betesdjur är teoretiska. Projektet visar dock på den betesdjurspotential som finns, givet att lönsamhet och andra förutsättningar finns på plats. Arbetet har gjorts på uppdrag av Världsnaturfonden WWF.

Resultat

Vid en viss given tidpunkt står mjölkrastjurar över sex månaders ålder, vilka antalsmässigt motsvarar 7 % av alla svenska nötkreatur, på stall, medan återstående nötkreatur över sex månader betar. Eftersom mjölkrastjurarna slaktas vid en förhållandevis låg ålder jämfört med betande nötkreatur motsvarar de som slaktdjur en större andel. En fjärdedel av alla svenska nötkreatur som skickas till slakt (26 %) och köttet från dem (24,6 %) kommer från mjölkrastjurarna, som inte har betat under sin livstid. Ytterligare 17 % av djuren har betat en sommar som dikalv medan återstående 57 % av nötkreaturen även har betat som äldre. Om man tittar enbart på handjuren är det knappt hälften (48 %) som inte betar.

Om alla tjurkalvar som idag slaktas som ungtjur, yngre tjur och mellankalv skulle födas upp som stutar skulle upp till 290 000 hektar naturbetesmark hävdas av dessa, varav 170 000 hektar av mjölkrasstutar och 120 000 hektar av köttrasstutar.

Om alla tjurkalvar skulle födas upp som stutar skulle köttkvaliteten påverkas positivt, men köttmängden endast ändras marginellt.

Djurvälfärd bedöms bäst genom dokumentation av många olika variabler. Det är stor variation i djurvälfärd inom och mellan olika djurhållningssystem. Djurvälfärden på bete påverkas positivt av att djuren har komfortabla liggplatser, gott om utrymme och kan ägna en stor del av dygnet till att beta och att utföra andra naturliga beteenden. Djurvälfärd på bete kan däremot påverkas negativt av t ex liten betestillgång, högt parasittryck, mindre frekvent tillsyn och rovdjur.

Relaterade sidor: