Med samarbeten förs forskningen framåt

Ett sätt att göra det är att stimulera utbyte av studenter för master- och doktorsavhandlingar.

Att Uppsala och Gent båda är vackra städer, med toppuniversitet, är en bonus.

Universitetet i Gent är det näst största i Belgien med mer än 50 000 studenter, varav 2 000 studerar veterinärmedicin. Veterinärvetenskap vid Gents universitet rankas etta på Shanghai-rankingen och har varit detta sex år i rad.

När Eric Cox får frågan om vad han personligen hoppas på att gästprofessuren ska ge för resultat blir han tyst.

– Den här måste jag få tänka på ett tag. Det är så mycket.

Eric Cox kommer att åka till Ultuna varje månad, utan att vara på plats brukar det bli svårt att få samarbeten att fungera är hans erfarenhet.

Institutionen för husdjurens utfodring och vård under VH huserar Eric Cox.

– Jag är intresserad av så många saker. Projekt kring foderallergier vill jag gärna bidra i, jag har länge forskat kring hur man bland annat kan göra hundar mer toleranta mot allergener och hur immunförsvaret reagerar vid födoämnesallergi.

– Men jag vill även bidra och jobba tillsammans med SLU i projekt där experiment görs in vitro, i provrörsmiljö, till exempel genom att odla små delar av tarmen för att reducera behovet av försöksdjur.

Tarmen är inte bara ett ställe som många patogener använder för att komma in kroppen, utan en viktig tolerogen barriär för tarmfloran och matantigener. Eftersom det är en tolerogen miljö tolereras de flesta antigener som når tarmslemhinnan och orsakar inga inflammationer, allergiska reaktioner eller skyddsreaktioner.

För hundar är det ett allvarligt problem att mekanismen som leder till foderallergi inte är känd och att terapin är svår. Men – tekniker för att studera immunförsvaret hos hundar utvecklas hela tiden.

I Erics labb i Gent utvecklade eleverna en cellodlingsmodell från hunds munslemhinna, som kan användas för att studera inflammation orsakad av matallergener. Liknande modeller kan utvecklas i andra djur och av andra slemhinnor.

– Är vi fler grupper på olika universitet som kan jobba med det här så kommer vi att komma framåt. Mitt mål är att sammanföra forskare.

Ett annat intressant område är hur E. coli kan smitta från ko till människa. Eric Cox har både får och nöt som djurmodeller.

Hur kommer det sig att du började forska – och har du själv djur?

– Allt började med kärleken till djur. Jag ville verkligen studera veterinärmedicin och förstå hur djurkroppar fungerar. Däremot var det inget lätt beslut att välja bort att jobba praktiskt, men jag var för nyfiken för att inte forska. Samma nyfikenhet förde mig hit till detta vackra campus, SLU, där det finns så många duktiga forskare.

– Jag och min fru bor utanför Gent i Belgien. Jag har alltid haft djur omkring mig, jag kan inte leva utan att ha det så. Vi har hund, gäss och fiskar. Förr hade vi även kalkoner, fåglar, marsvin och kaniner. Vi har en kanin kvar som nu är tio år gammal. Vi flaskmatade den.

– Jag glömde nästan att berätta. Min fru och jag har tre döttrar: den äldsta är också veterinär, den mellersta undervisar barn och den yngsta studerar fortfarande på universitetet. De är vår största framgång.

I Erics labb i Gent utvecklade eleverna en cellodlingsmodell från hunds munslemhinna, som kan användas för att studera inflammation orsakad av matallergener. Liknande modeller kan utvecklas i andra djur och av andra slemhinnor.