Forskningsprojekt Ingeborg Ögrens fond

Hjärninflammation (encefalit) med dödlig utgång förekommer regelbundet hos hundar i Sverige. Virus, exempelvis TBE-virus och valpsjukevirus är kända orsaker, men i många fall av hjärninflammation är det oklart varför hunden drabbats. Likaså förekommer det hos människa fall av hjärninflammation där bakomliggande orsak ej fastställs. Då konsekvenserna av hjärninflammation ofta är ytterst allvarliga, är det viktigt att utöka kunskapen om bakomliggande orsaker. Detta så att möjligheterna att förhindra, diagnosticera och bota sjukdom kan förbättras.

Det övergripande syftet med forskningsprojektet är att utöka kunskapen om hjärninflammation hos hund, och att göra jämförelser mellan hund och människa för att hitta gemensamma sjukdomsmönster. I projektet ska vi kartlägga förekomsten av hjärninflammation i den svenska hundpopulationen under de senaste 25 åren, men också undersöka vilka typer av förändringar som finns i hjärnvävnaden och om det finns kända bakomliggande orsaker. En viktig del av projektet är att med storskalig metagenomik leta efter både kända och hittills okända virus som orsak till hjärninflammation hos hund. Genom att använda epidemiologisk metodik hoppas vi kunna öka förståelsen kring vilka egenskaper som utmärker de hundar som drabbas och de som inte drabbas av hjärninflammation.

I projektet ingår att undersöka gemensamma sjukdomsmönster för hund och människa som drabbats av hjärninflammation av okänd orsak. Genom att undersöka förekomsten virus som bakomliggande orsak, och att initiera undersökningar för spridning av påvisade virus, kommer möjliga gemensamma orsaker och riskfaktorer för hjärninflammation hos hund och människa att kartläggas.

Kontakt

Cecilia Ley
Lektor vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF)
Telefon: 018-671204
E-post: cecilia.ley@slu.se

Kronisk enteropati hos hund omfattar en grupp kroniska magtarmsjukdomar som kan drabba hundar av flera olika raser. Gemensamt är att sjukdomstecknen inkluderar ihållande eller återkommande magtarmproblem, vanligen diarré, kräkningar, nedsatt aptit samt viktnedgång. Detta innebär ett lidande för både hunden och dess djurägare. Diagnosen fastställs när andra orsaker till magtarmproblem uteslutits och diagnostiska metoder som ingår i utredningen omfattar vanligen fullständiga blod- och avföringsprover, bukultraljud samt i vissa fall gastrokoloskopi under narkos med biopsitagning från mag-/tarmslemhinnan.

Videokapselendoskopi är en icke-invasiv metod för att utvärdera hela magtarmkanalens utseende och har använts inom humanmedicin i mer än ett årtionde. Metoden har endast sporadiskt använts inom veterinärmedicin, men en videokapsel (ALICAM®) finns nu tillgänglig för att utvärdera hundens magtarmkanal. Videokapseln administreras i hundens mun och plockas upp i avföringen efter att den transporterats genom hela magtarmkanalen. Den huvudsakliga fördelen med videokapselendoskopi jämfört med konventionell gastrokoloskopi är att hela magtarmkanalen kan utvärderas och patienten behöver inte sövas för undersökningen, vilket är fördelaktigt då narkos i många fall kan vara kontraindicerat av olika skäl.

Studiens utförande och syfte

Det primära syftet är att med en ALICAM® videokapsel utvärdera de fynd som påvisas i magtarmkanalen hos hundar med kronisk enteropati och jämföra fynden med de fynd som påvisas hos samma hund vid en konventionell gastrokoloskopi. Ett ytterligare syfte är att genom uppföljande videokapselendoskopi utvärdera hur utseendet i magtarmkanalen förändrats efter att hunden genomgått medicinsk behandling med adekvat behandlingsresultat avseende hundens sjukdomstecken.

60 hundar med kronisk enteropati som väger mellan 10-70 kg ska rekryteras under två års tid från tre djursjukhus i Uppsala och Stockholm: Universitetsdjursjukhuset vid SLU i Uppsala (UDS), AniCura Albano i Stockholm och Evidensia Södra Djursjukhuset i Stockholm. I studien genomgår samtliga hundar en klinisk undersökning, fullständiga blodprover, avföringsprov och bukultraljud. Videokapseln ALICAM® administreras i hundens mun på kliniken och hunden får därefter vistas i sin hemmiljö under tiden videokapseln transporteras genom magtarmkanalen. Videokapseln samlas upp av ägaren efter tarmpassage och datan från videokapseln analyseras sedan av en veterinär som är specialiserad på denna typ av undersökning. Inom två veckor efter videokapselendoskopin genomförs även en konventionell gastrokoloskopi under narkos med biopsitagning från mag-/tarmslemhinnan. Resultaten avseende utseendet i magtarmkanalen från videokapselendoskopin och den konventionella gastrokoloskopin kommer för varje hund att jämföras, för att undersöka vilka fynd i hundens magtarmkanal som påvisats av respektive metod. Tio av de deltagande hundarna vid varje djursjukhus (totalt 30 hundar) som medicinerats med antiinflammatoriska preparat mot sin kroniska enteropati och svarat adekvat på behandlingen, ska genomgå en upprepad videokapselendoskopi två månader efter påbörjad behandling. De fynd som påvisas vid den uppföljande videokapselendoskopin ska jämföras med de fynd som påvisats vid den första undersökningen.

Vår förhoppning är att resultaten av denna studie ska komma många hundar med kronisk enteropati tillgodo på sikt och bidra till en effektiv, icke-invasiv och mindre kostsam diagnostisk metod för både djurägare och försäkringsbolag, och därmed förbättra djurhälsan.

Kontakt

Johanna Holmberg, doktorand, klinikveterinär vid institutionen för kliniska vetenskaper (KV)
Epost: johanna.holmberg@slu.se

Ryggsmärta hos hund påverkar i stor utsträckning hundens livskvalitet och är en vanlig orsak till att djurägare uppsöker veterinär. I de flesta fall kan ryggsmärta behandlas med smärtstillande mediciner och sjukgymnastik, men i vissa fall kan man behöva operera ihop (steloperera) de kotor i ryggraden som är drabbade för att därmed lindra smärtan. Steloperationen syftar således till att minska rörligheten mellan kotorna genom att kotorna växer ihop. För att öka chansen att kotorna ska växa ihop genomförs ofta en bentransplantation. I de flesta fall leder det till att nytt ben bildas mellan kotorna, men ibland blir det en ofullständig benbildning utan pålitlig sammanväxning. Detta kan leda till komplikationer och ytterligare smärta för hunden. På senare tid har keramiska material utvecklats som alternativ till bentransplantation i syfte att öka chansen till benbildning och läkning av vävnad.

Målet med den aktuella pilotstudien är att först bedöma om ett resorberbart keramiskt material har potential att bilda ben mellan kotor hos gris. Det keramiska materialet, som är framtaget av materialforskare vid Uppsala universitet, har tidigare visat förmåga att bilda ben vid stora defekter i kraniet hos människa (Omar et al. 2020).

I det längre perspektivet är syftet att kunskapen ska bidra till att förbättra behandlingsmetoden vid steloperation av kotor för både hundar och människor.

Med bidraget ges vi möjlighet att närmare undersöka kvalitén på benbildningen mellan kotorna med metoder såsom högupplöst mikrodatortomografi (μDT) och hårdvävnadshistologi.

Pilotstudien är en del av ett licentiatprojekt som ämnar undersöka användningen av ett keramiskt material som stimulerar benbildning vid steloperation hos hund med gris som djurmodell.

Kontakt

Maria Östman, institutionen för kliniska vetenskaper (KV), maria.ostman@slu.se

Omar, O., Engstrand, T., Kihlström Burenstam Linder, L., Åberg, J., Shah, F.A., Palmquist, A., Birgersson, U., Elgali, I., Pujari-Palmer, M., Engqvist, H. & Thomsen, P. (2020). In situ bone regeneration of large cranial defects using synthetic ceramic implants with a tailored composition and design. Proceedings of the National Academy of Sciences, p. 202007635

Godartad prostataförstoring är vanligt hos okastrerade hanhundar och kan orsaka smärta och försvåra tarmtömning. Prostata ökar normalt i storlek under de första levnadsåren, men medan tillväxten sedan avtar hos vissa individer fortsätter den hos andra. Vad som ligger bakom denna skillnad är ännu inte känt.

För att undersöka om det finns ett samband mellan prostatastorleken och koncentrationen av testosteron har en studie utförts vid Sveriges lantbruksuniversitet. Blodprov från 79 okastrerade hanhundar som var minst 4 år gamla analyserades och prostatans storlek mättes med hjälp av ultraljud.

Testosteronkoncentrationen i blod minskade med hundens ökande ålder. Stora hundar hade relativt sett större prostata än små hundar, och prostatastorleken ökade med både ålder och testosteronkoncentration. Varken koncentrationen av det testosteronbindande proteinet SHBG eller koncentrationen av det honliga hormonet östrogen var associerade med prostatas storlek.

Studien visar att sambandet mellan prostatastorlek och testosteronkoncentration, ålder och hundens vikt inte kan förklara hela prostatastorleken, andra faktorer måste också ha betydelse.

Vetenskaplig publikation

Bodil Ström Holst, Sanna Nilsson. Age, weight and circulating concentrations of total testosterone are associated with the relative prostatic size in adult intact male dogs. Theriogenology (2023), volume 198, pages 356-360

Kontakt

Bodil Ström Holst
Universitetslektor vid institutionen för kliniska vetenskaper; reproduktion
Telefon: 018-671608
E-post: bodil.strom-holst@slu.se

Antibiotikaresistens är ett av de främsta hoten mot människors och djurs hälsa. Vi vet också att resistenta bakterier hos våra husdjur kan spridas till människor i deras närhet.

Mikrobiomet, d.v.s. mikroorganismerna (tidigare tarmfloran) i mag-tarmkanalen, är av stor betydelse för hälsan hos både människa och hund. Antibiotikabehandling kan påverka mikrobiomet negativt och därför rekommenderas i första hand användande av antibakteriella substanser som har så liten påverkan på tarmens mikrobiom som möjligt.

Bakteriell urinvägsinfektion (UVI) är en vanlig orsak till att hundägare söker veterinärvård och den bakterie som oftast orsakar UVI är E. coli. Förstavalet för behandling idag är antibiotika inom gruppen aminopenicilliner, exempelvis amoxicillin.

Idag är ca 15 % av E.coli bakterier funna i hundurin i Sverige resistenta mot amoxicillin, att jämföra med att endast enstaka E. coli isolat är resistenta mot substansen nitrofurantoin. Nitrofurantoin går efter intag snabbt ut i urinen i höga koncentrationer hos människor och därmed minskar risken för antibiotikaresistens. Samtidigt erhålls höga effektiva koncentrationer där effekten önskas, det vill säga i urinvägarna. Det finns visst stöd för att detta gäller även hos hund men dåligt dokumenterad effekt samt till viss del rädsla för biverkningar av nitrofurantoin gör att substansen i nuläget inte används så ofta till hund.

Studiens utförande

Avföringsprover från åtta hundar som behandlats med nitrofurantoin, samt från fyra friska kontrollhundar, har samlats och frysts vid nio tillfällen: innan, under och upp till 10 veckor efter avslutad nitrofurantoin-behandling.

Samtliga avföringsprover kommer att undersökas avseende bakterieförekomst. Resultaten från analyserna kommer att jämföras för att kartlägga eventuell effekt av nitrofurantoinbehandlingen på mikrobiotans sammansättning och diversitet. Jämförelser kommer att ske mellan behandlade och obehandlade hundgrupper samt mellan tidpunkter före, under och efter antibiotikabehandlingen hos de behandlade hundarna.

Det är vår förhoppning att resultaten av detta projekt ska bidra med information som underlättar kliniska beslut som tas av veterinärer vid antibiotikabehandling av hundar som drabbats av urinvägsinfektioner.

Kontaktpersoner:

Lena Pelander, Lena.Pelander@slu.se

Carl Ekstrand, Carl.Ekstrand@slu.se

Både hundar och människor kan drabbas av ärftliga ögonsjukdomar som leder till nedsatt syn och blindhet. I den bakre delen av ögat sitter näthinnan som bland annat innehåller två typer av ljuskänsliga celler, stavar och tappar. Det finns flera olika ärftliga sjukdomar som resulterar i att näthinnans stavar och tappar förtvinar. Dessa sjukdomar kallas gemensamt för ärftliga degenerativa näthinnesjukdomar.

Bland barn och unga vuxna är Stargardts sjukdom en av de vanligaste formerna av ärftliga degenerativa näthinnesjukdomar och orsakas ofta av mutationer i genen ABCA4. I en tidigare studie har vi visat att motsvarande sjukdom också drabbar labradorer och orsaken är även hos hundar en mutation i ABCA4-genen. Labradorer är inte bara en av världens vanligaste hundras, det också den vanligaste hundrasen bland ledarhundar för synskadade människor. Utbildningen av ledarhundar är både tidskrävande och kostsam och det är av naturliga skäl viktigt att hunden har fullgod syn. I den här studien ska vi därför tillsammans med Synskadades riksförbunds undersöka samtliga labradorer i aktiv tjänst för den mutation i ABCA4-genen som ger en Stargardts liknande sjukdom hos hundar. I det korta perspektivet hoppas vi att kunskapen ska leda till bättre hundhälsa och i det långa perspektivet att forskningen ska bidra till förbättrade behandlingsmetoder både för hundar och människor med ärftliga degenerativa näthinnesjukdomar.

Kontakt

Tomas Bergström
Forskare vid institutionen för husdjursgenetik, molekylär genetik, HgenLab.
Telefon: 018-671997
E-post: tomas.bergstrom@slu.se

Foto: Linda Mankefors/Falu Kuriren

Trubbnosiga hundraser, såsom fransk bulldog och mops, har ökat i popularitet i Sverige de senaste åren sannolikt på grund av deras fina temperament, charmiga utseende och höga anseende som sällskapshundar. Samtidigt anses trubbnosiga hundar löpa en risk för sjukdomar i de övre luftvägarna samt även en ökad risk för dödlighet kopplad till samma sjukdomsgrupp.

Syftet med studien är att undersöka sjukdomsfrekvens av övre luftvägstillstånd i en grupp försäkrade hundar i Sverige. Målet är att identifiera vilka raser som löper högre risk än genomsnittet att insjukna i samt dö av övre luftvägssjukdomar, samt om hundar av trubbnosiga raser löper större risk än genomsnittet att drabbas och dö av övre luftvägssjukdomar.

Epidemiologiska studier baserade på uppgifter från Agria försäkringens databas har visats ha stort potential att analysera sjuklighet och dödlighet hos våra sällskapsdjur. Vår förhoppning är att med denna studie uppskatta förekomsten av övre luftvägsproblem hos trubbnosiga hundar.

Studien är kopplad till ett licentiatprojekt som ämnar studera diagnostik och behandlingsmetoder för den s.k. Brachycephalic Airway Obstructive Syndrome, som drabbar primärt trubbnosiga raser.

Kontakt

Maria Dimopoulou
Diplomate ECVS, Specialist i kirurgi, hund & katt
Licentiatstuderande vid institutionen för kliniska vetenskaper (KV), Smådjurskirurgi
Telefon: 018-672645
E-post: maria.dimopoulou@uds.slu.se

Bedömning av stress är viktigt vid sjukdom och utvärdering av välbefinnande hos hundar. Stress kan även påverka andra ämnen i kroppen och därmed utvärdering av andra analysresultat.

Vid stresspåslag frisätts hormonerna adrenalin och noradrenalin som kan mätas i urin, men lätt bryts ned om urinen inte surgörs och fryses snabbt. Deras metaboliter är mer stabila men det är okänt hur de i hundurin påverkas av hantering.

Syftet med studien är att validera ELISA metoden för metaboliterna metadrenalin och normetadrenalin för hundurin och undersöka effekt av surgörning och tid i rumstemperatur på uppmätta koncentrationer. Dessutom kommer hormonernas dygnsvariation och förändring vid provtagning i klinikmiljö att undersökas. Studien är kopplad till ett doktorandprojekt om påverkan av fodrets kolhydratkälla på hundars metabolism.

Målsättningen är en metod som tillförlitligt mäter stresshormon hos hundar i ett urinprov som enkelt kan tas av djurägaren i hemmiljö. Detta kan bli värdefull hjälp vid utvärdering av sjukdom och välfärd, samt vid bedömning av stresseffekt vid analys av andra provsvar. I doktorandprojektet kommer det bidra till en säkrare bedömning av det metabola svaret på olika fodermedel.

Kontakt

Katja Höglund
Universitetslektor vid Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi (AFB); Avdelningen för anatomi och fysiologi

Telefon: +4618672118
E-post: katja.hoglund@slu.se

Projektet fokuserar på nya möjligheter till tidig diagnostik av kronisk njursjukdom (chronic kidney disease, CKD) hos hund. I en av studierna undersöktes värdet av urin-peptidomik (urinens innehåll av små beståndsdelar av proteiner) for diagnostik av CKD.

Resultaten var mycket lovande och därför avser vi nu validera metoden genom att applicera den på en ny och större grupp hundar med och utan CKD samt en grupp hundar med andra diagnoser som kan orsaka ökad törst (differentialdiagnoser till CKD i den medicinska utredningen). Metoden detekterar troligen bindvävsomvandlingen som sker i njuren under pågående progressiv CKD. Denna kroniska nedbrytande process börjar långt innan njurens globala funktion kan diagnosticeras som nedsatt med hjälp av de blodmarkörer som rutinmässigt används (till exempel kreatinin).

Vår förhoppning är därför att denna metod ska bidra väsentligt till tidig diagnostik av CKD hos hund i framtiden.

Kontakt

Lena Pelander
Universitetsadjunkt vid Institutionen för kliniska vetenskaper (KV); Smådjursmedicin

Telefon: 018-671498
E-post: lena.pelander@slu.se

Foto: Inger Lilliehöök

Kortisonbehandling är vanligt hos hundar och det vanligaste läkemedlet som används är prednisolontabletter. Kortison är ett hormon som ger många olika effekter i kroppen. Vid kortisonbehandling eller vid överproduktion av binjurens kortisol, påverkas metabolism, hormonbalans, immunförsvar, mm, vilket kan påverka flera blodanalyser. Det är viktigt att känna till dessa effekter vid tolkning av blodprovssvar. Klinisk kemiska blodanalyser tas på nästa alla sjuka djur och är mycket viktiga för diagnos, prognos och bedömning av behandlingsrespons hos sjuka hundar.

Syftet med denna studie var att utvärdera hur behandling med prednisolontabletter påverkar blodkoncentrationen av pankreasenzymet canine pancreatic lipase (cPL). cPL är ett diagnostisk blodtest som analyseras vid misstanke om inflammation i bukspottkörteln (pankreatit) hos hund. Vi behandlade 10 friska hundar med prednisolon 1mg/kg (tabletter i maten) under 10 dagar. Studien genomfördes med ”cross over-design”, vilket innebär att samma hundar även följdes under en identisk kontrollperiod. Blodprov för bland annat cPL togs före behandlingsstart, sedan dag 1, 3, 6, 8, 10, 12, 16, och 20. Serum förvarades i frys (-70^oC) tills analys av cPL utfördes vid ett tillfälle (180 prover).

Resultaten visar att prednisolonbehandlingen inte inducerade någon generell ökning av cPL. Däremot sågs förhöjda koncentrationer vid enstaka tidpunkter hos några hundar både i kontrollgruppen och gruppen som fick prednisolontabletter.

Våra resultat överensstämmer med en tidigare studie som följde sex friska hundar som fått ett liknande kortisonpreparat, prednison 2,2mg/kg i 28 dagar. Ingen ökad koncentration av cPL sågs under behandlingstiden (Steiner et al., 2009). Däremot hade många hundar med hyperkortisolism (långvarigt förhöjt kroppseget kortisol) på grund av tumör i hypofys eller binjure förhöjda koncentrationer av cPL, trots att hundarna inte hade kliniska tecken på inflammation i pankreas (Mawby et al., 2014). Mekanismen till stegringarna hos hundar med långvarigt förhöjda nivåer av kroppseget kortisol är okänd.

Sammanfattningsvis så förväntas inte behandling med 1mg/kg prednisolon att ge någon stegring av pankreasenzymet cPL. Däremot sågs kortvariga stegringar hos flera hundar både i kontroll och behandlingsgrupp, vilket talar för att tillfälliga stegringar av cPL är vanliga. Man bör därför alltid följa upp förhöjd koncentration i ett cPL-prov med omprov för att se om stegringen kvarstår eller om det bara är en tillfällig ökning.

Utifrån resultaten i denna studie kan vi ge riktlinjer hur man bör tolka cPL-resultat hos hundar som står på kortisonbehandling.

Kontakt

Inger Lilliehöök
Professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper (KV); Enheten för klinisk kemi
Telefon: 018-671616
E-post: inger.lilliehook@slu.se