Aktuella forskningsprojekt på Lövsta

Digitalisering är aktuellt inom flertalet verksamhetsområden, också inom djurhållning, där krav på effektivisering, minimerad klimat- och miljöpåverkan, samt förbättrad djurhälsa, har skapat en stark efterfrågan på nya lösningar. Ett av de stora problemen med dagens djurproduktion är att vi för sent upptäcker att djuren har hälsoproblem, till stor del pga för stor arbetsbelastning, vilket leder till lidande, nedsatt produktion och hög nivå av tidig utslagning. Djurenheterna (besättningar) tenderar också att bli större, framförallt i Nordeuropa, Nordamerika och till viss del Sydamerika, där det av flera anledningar också blir svårare att manuellt uppfatta förändringar i hälsa och välfärd hos enskilda individer. Smartare elektroniksystem skulle kunna erbjuda kontinuerlig övervakning av bl.a. mjölkkor, och tidigare sjukdomsupptäckt.

Datorseende är en teknik där snabba framsteg görs av forskare och stora IT-företag. Datorer tränas med hjälp av maskininlärningsteknik att tolka innehåll i bilder och filmer. Datorseende är en fysiskt icke-invasiv metod, vilket undviker ett antal problem förknippade med sensorer direkt kopplade till djurkroppen, och tekniken kan också användas för parallella uppgifter, som att monitorera den fysiska miljön. Syftet med försöket är att, baserat på en innovativ multisensorteknik för bildsensorer, utveckla ett tillförlitligt, lättanvänt system för monitorering av djurhälsa, som underlättar djurhållning och djurforskning, och förbättrar djurhälsan.

Ansvariga forskare

Niclas Högberg, niclas.hogberg@slu.se, tel. +4618672381

Ulf Emanuelson, ulf.emanuelson@slu.se, tel. +4618671826

Uttag av våmvätska för vidare användning i VOS-analys av grovfoder och andra in vitro studier. Inkubering i våmmen för nedbrytningsstudier av foderprover (in sacco-bestämningar).

Forskning inom fodervetenskap och rutinmässig fodermedelsvärdering i Sverige bygger till stor del på metoder som involverar våmvätska från idisslare samt inkubering av foderprover i våmmen. Olika in-vitro metoder, innefattande inkubering med mer eller mindre utspädd våmvätska eller helt våminnehåll används för att studera foderfraktionens nedbrytbarhet samt våminnehållets egenskaper och funktion. Häribland märks referensmetoden för att bestämma grovfodrets smältbarhet, våmvätskelöslig organisk substans (VOS), vilken används för att beräkna fodrets innehåll av omsättbar energi. Nedbrytningskinetik för olika foderkomponenter, framförallt protein och fiber, i såväl kraftfoder som grovfoder bestäms med den s.k. in sacco-metoden där foderprover inneslutna i nylonpåsar inkuberas i våmmen under varierande tid.

Vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, finns lång tradition av att använda våmfistulerade nötkreatur för uttag av våmvätska för olika typer av in-vitro metoder samt vid in sacco-metodik, såväl i forskningsprojekt som i uppdrag från industrin. Forskningen syftar bl.a. till att förbättra utnyttjandet av kvävet i fodret och att utveckla metoder som minskar behovet av in vivo försök. Uppdragen från näringen utgör grunden för en korrekt fodervärdering vilket är en förutsättning för att kombinera konkurrenskraftig animalieproduktion med minimal miljöpåverkan. 

Ansvarig forskare

Torsten Eriksson, torsten.eriksson@slu.se, tel., +4618671643.

Annan medverkande försökspersonal

Bengt-Ove Rustas, bengt-ove.rustas@slu.se, tel., +4618671663.

Projekt 2023-2024

Intermittent digivning kan hjälpa oss att bemöta två stora problem i ekologisk grisproduktion: suboptimal reproduktion hos suggor (suggor som spontant kommer i brunst under digivning vilket gör att de inte går att hålla ihop grupper som kommer att grisa in samtidigt) och problem med suggors och smågrisars hälsa på grund av integrerad uppfödning där grupper av djur inte kan separeras och lokaler inte kan rengöras mellan grupper. När avvänjningen sker vecka 3-4 efter grisning i konventionella besättningar visar de flesta brunst inom en vecka efter avvänjning. För ekologiska smågrisproducenter är det svårare då avvänjningen sker senare: en del av suggorna kommer i brunst under själva digivningsperioden och de kommer därmed helt "ur fas" med sin grupp. Det blir då omöjligt med omgångsuppfödning med möjlighet till ordentlig rengöring av stallar mellan grupper vilket ger ett högt smittryck (en risk både från djurvälfärdssynpunkt och från produktionssynpunkt). Intermittent digivning betyder att suggan gradvis avvänjer sina smågrisar över en period av en vecka istället för att avvänjningen sker abrupt. Vi kommer att jämföra hur intermittent digivning efter vecka 3 respektive efter vecka 4 efter grisning påverkar brunsten samt om grisarna upplever mer eller mindre stress med denna metod.

Ansvarig forskare

Ylva Sjunnesson, ylva.sjunnesson@slu.se, tel.: +4618672174, +46709998846
 

Annan medverkande försökspersonal

Olga Sajecka, olga.sajecka@slu.se
Cecilia Kellerman, cecilia.kellerman@gardochdjurhalsan.se 

Projektstart 2024

Idag rengörs majoriteten av alla grisstallar med en metod som kallas all in-all out. Metodens syfte är att separera grisar i olika åldrar från varandra och på så sätt undvika att de smittar varandra. Särskilt de yngre grisarna, med sämre utvecklat immunsystem, är känsliga för smittor från äldre grisar. Grisar i samma ålder sätts in i samma avdelning samtidigt, och flyttas samtidigt. När de flyttat så görs stallet rent, oftast med högtryckstvätt, och sedan desinficeras det och får torka innan en ny omgång grisar får flytta in. Syftet med denna studie är att undersöka den potentiella ”smittbördan” i grisstallet vid olika typer av rengöring och i olika steg av rengöringsprogrammet. Vi kommer till exempel jämföra hur tvätt med kallt respektive varmt vatten påverkar mängden bakterier som finns kvar efter rengöring.

Ansvariga forskare

Lisa Dahlin, lisa.dahlin@slu.se, tel.: +4618671886
Magdalena Jacobson, magdalena.jacobson@slu.se, tel.: +4618671475