Sveriges förändrade lantbruk

Senast ändrad: 21 november 2024
Omslaget till rapport nr 11

SLU Future Food publicerade i april 2020 rapporten ”Sveriges förändrade lantbruk: lantbrukarnas egna röster om förändringar sedan 1990-talet och strategier inför framtiden”. Rapporten är resultatet av en intervjustudie med 40 lantbrukare från tre väldigt olika svenska jordbruksregioner. I anslutning till lanseringen av rapporten anordnade SLU Future Food ett digitalt seminarium för att presentera rapporten och bjuda in till en bredare diskussion om lantbrukets förutsättningar i Sverige i framtiden.

Seminariet den 29 maj 2020 kl 14-15 bjöd in brett och riktade sig till lantbrukare, myndigheter, intresseorganisationer, rådgivare, forskare och politiker. Ett sjuttiotal personer deltog. Under seminariet inledde de fyra rapportförfattarna med att berätta om sina främsta insikter under arbetet med rapporten, och öppnade sedan för frågor och diskussion. Frågorna ställdes via chatfunktionen och då inte allt hann besvaras under mötet har vi på den här sidan samlat alla frågor till rapportförfattarna och deras svar.

Pressmeddelande med inbjudan till seminariet: Lantbrukares tankar om ändrade förutsättningar och om framtiden i ny rapport

Frågor till rapportförfattarna och deras svar

Frågor i den ordning som de inkom under mötet:

Q: Finns det risk att ni inte snappat upp den anpassning till ett förändrat klimat som pågår hela tiden. Ni skriver ”De flesta jordbruksföretagen vi intervjuade förberedde sig inte på en klimatförändring som ställer krav på andra grödor.” Men, det är ju inte sant – det gör ju i stort sett alla. Fortlöpande utvärderas alla grödor och sorter i hur de presterar, både av lantbrukarna och av branschen som helhet. Grödor odlas i andra regioner än tidigare.

A: Bilden är splittrad i intervjuerna. Det stämmer att klimatfrågan finns med i värderingen av grödor, precis som andra förhållanden. När klimatförändringen ändrar villkoren så kommer man att anpassa sig till det också. Generellt är ju de lantbrukare som klarar sig duktiga på anpassning till politik, väder, marknader osv. Det fordras för att överleva. Men den dramatiska omställningstakt som Agenda 2030 anvisar ser vi mycket lite av i intervjuerna. Kanske ska man säga att många lantbrukare håller ifrån sig ansvaret för en större omställning än den som är motiverad av företagets egna intressen. Flera sa t. ex. att så länge människor flyger till Thailand på semester ska väl inte jordbruket som behövs för att producera mat behöva ändra på sig. Här kan man nog säga att lantbruket (både enskilda brukare och lantbruksorganisationerna) liknar andra branscher i det att det helst inte gör något som inte är motiverat med dagens omedelbart synliga villkor. Det är något vi återfinner i skogsbranschen, i flyget, i bilindustrin, i oljeindustrin och även vi enskilda människor beter oss på samma sätt. Det är en trolig anledning till att det allvar som klimatscenarierna pockar på inte återfanns i intervjuerna.

Q: Finns det liknande studier som jämför med 1960-1970-tal när den riktigt stora avvecklingen av jordbruken skedde (Hem till byn- tiden) ?

A: Det finns inga studier som jämför med den utvecklingen. Den stora omställningen finns främst beskriven i den officiella statistiken från  t. ex. Jordbruksstatistisk årsbok. Man kan säga att forskningens stora intresse riktades åt andra håll under denna tid och forskningen om lantbrukares syn på sin situation var inte vanliga. I Irene Flygares avhandling Generation och kontinuitet : familjejordbruket i två svenska slättbygder under 1900-talet intervjuas tre generationer, så där kan man delvis följa förändringen.

Q: Kommentar från representant för Norrmejerier: Jag känner igen bilden i Ångermanland, men det är inte en bild av hur det ser uti hela Norrland. I tex Västerbotten är det en mer extensiv produktion. När finns också inflyttade från t ex Holland som tycker att det är goda förutsättningar jf med de i Holland. de har också tagit med sig kunskap.

A: Ja, det är viktigt att inte generalisera vår studie till hela Norrland. Området runt Storsjön t ex har ju helt andra förutsättningar. Vad gäller inflyttade från Holland så var två av de fyra mjölkproducenter som vi intervjuade i Ångermanland exempel på något liknande men inom Sverige. De hade flyttat norrut  från Mellansverige för att kunna driva mjölkproduktion, eftersom man kunde köpa lantbruk billigare och dessutom få lite bättre pris för mjölken. En av dem ville expandera ytterligare och reflekterade i intervjun kring att flytta vidare till Östeuropa för att verkligen få upp skalan. Den andre var den som nämndes under mötet som av olika skäl också funderade på att flytta vidare, där ett var att gården låg illa till för även en måttlig expansion, och ett var att komma till en bygd med fler som satsade på jordbruk. Han tittade på gårdar på Gotland.

Q: KLSA: När det gäller kunskap om den”planetära nivån” så är den ju som Erik sa i en mening färdig, även om det finns en rad frågor som diskuteras. Den har sina metoder, teorier men inte minst sina kanaler att nå en offentlighet. Så ser ju inte riktigt situationen ut när det gäller den mer handfasta kunskap som krävs för att sköta ett lantbruk. Men behöver inte dessa två kunskapsområden mötas på ett bättre sätt, och fr.a. att den mer praktiska kunskap som krävs behöver diskuteras och sättas ord på? Hur skulle detta gå till?

A: Den mer handfasta kunskapen som krävs för att sköta ett lantbruk för att minska klimateffekter eller anpassa sig till dem finns delvis redan och mycket mer är under utveckling. En av EU:s rapporter om klimatanpassning bygger på enbart metoder som redan finns, men som ju utövas av väldigt få. Frågan är dock hur livsmedelssystemet ska ställas om som helhet, det är ju så många olika aktörer om man ser till hela kedjan, som påverkar produktionen. Lantbrukarna är integrerade i ett större sammanhang. När vi ser tillbaka på hur jordbruket ställdes om under både 1800-talet och 1900-talet, och de stora insatser som gjordes då,  så kan man fundera över hur det ska gå till under 2000-talet. Klimatomställningen är ett systemskifte, en övergång till en annorlunda huvudidé. Vilken sorts jordbruk önskar vi?

Q: Kan man säga något om hur personer som driver andra enskilda företag (alltså inte lantbruk) - finns skillnader och likheter i hur dessa upplever möjligheten att vara föräldraledig?

A: Det finns likheter, som att många egenföretagare upplever att det kan vara svårt att få till bra föräldrapenning och den särskilda kompetens och intresse som krävs för att hitta en ersättare till ett eget företag. Skillnader är exempelvis att lantbruk måste skötas på gården och att det, beroende på gårdens läge, kan vara mer eller mindre utmanande att hitta en ersättare som har möjlighet att komma ut till gården under de långa och ibland obekväma arbetstider som krävs. Det är också svårt ekonomiskt att ha råd att betala en ersättare för de många timmar som lantbrukare ofta behöver lägga på gården. Samtidigt menade många att det går ganska bra om man kan göra en del av arbetet under obekväma tider själv alternativt vara föräldraledig enbart under vinterhalvåret. Det senare är möjligt framförallt för en förälder som inte ammar barnet ifall barnet inte föds med perfekt tajming.  Att jobba deltid på obekväma tider ställer förstås också stora krav på partnerns flexibilitet.

Q: Hur skall man få fler människor att flytta till landsbygden övergivna hus och gårdar? Som Cecilia sa - ensamheten på landsbygden för lantbrukarna att flytta till en annan landsände eller flytta in till stan och pendla ut till gården.

A: Ifall problemen som lantbrukarna lyfter i intervjuerna kan få olika lösningar så att fler känner sig intresserade av att vara lantbrukare i framtiden, och det kan bli ekonomiskt möjligt att driva mindre gårdar, så kan problemet delvis lösas. Men det kan inte vara ett självändamål att hus ska vara bebodda, utan människor ska vilja bo i dessa områden. Landsbygden har dock många möjligheter i framtiden: en mångfacetterad modern landsbygden borde ha bra förutsättningar för att möta framtidens behov, med fokus på kretslopp, hushållning, biologiska resurser, tillgänglig mark, andra sätta att organisera sig i gränslandet mellan privat och offentligt, mer hemarbete och hemmasemestrande, alternativa livsstilar. På landsbygden finns sedan länge en större variation av visioner och utopier och kanske trots allt närmare till ett engagerat medborgarskap. Landsbygdens människor och organisationer måste kanske se mer framåt i nuläget, för att inte tappa sugen.  

Q: Fråga från Länsstyrelsen Västra Götaland. Finns det liknande studier i våra nordiska grannländer eller andra EU-länder att jämföra med?

A: Första delen av den här rapporten ger en ganska så god inblick i forskningen:

https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/573448/IPOL_STU(2016)573448_EN.pdf

Juha Peltomaa skrev 2014 vid Tampere universitet en avhandling baserat på intervjuer med samma uppsättning lantbrukare som intervjuades 1998 och igen av Peltomaa 2010. Avhandlingen är dock skriven på finska med ett tvåsidigt engelskt abstract (titel: Tehotuottajat ja Ellun kanat: Maatilojen muutos ja ympäristöpolitiikan  kehittämisen mahdollisuudet/Farm-level change and the development potential for agri-environmental policy in Finland).

Q: Fråga om sökorden i studien. Svaren i rapporten tyder ev. på att frågor saknas.

A: Vi ställde främst frågor om vilka samhällsförändringar lantbrukarna upplevt påverkat lantbruket mycket sedan 1992 och vilka strategier hushållen haft för att hålla sig kvar i lantbruket trots många utmaningar.

Q: LRF: Vi har sedan lång tid tillbaka hög medelålder bland lantbrukare och svagt intresse från unga människor att bli företagare på landsbygden. Nu kanske det håller på att förändras något.... Hur vill ni beskriva resultaten från studien avseende lantbrukarfamiljernas upplevelse av status av att vara lantbrukare?

A: Väldigt blandat. Vi har mött både de som är närmast förbittrade på hur matproduktionen hanteras i samhällsdebatten. Framför allt finner vi förstås detta inom animalieproduktionen. Men vi finner ju också motsatsen; en glädje över ett växande intresse för en inhemsk matproduktion, matens roll i klimatfrågan och ett större intresse för lantbrukare och lantbruk. Flera tog upp intresset för lokal mat och svenskproducerat. Två skilda personer sa att Anders Borgs uttalande om att ”man kan väl importera maten” i alla fall inte gällde längre. Vikten av att planera för generationsskiften och att man hittar lösningar som inte går ut över relationerna inom familjen fanns med, men också detta att man inte såg att de egna barnen skulle ta över lantbruket.

Q:  Hur arbetar lant- och jordbruket med att förstå matkulturella konsumenttrender? Framstår konsumenternas värderingar som begripliga eller obegripliga att utnyttja för lantbruksföretagets kommersiella framgång?

A: Vi fick intrycket av att lantbrukarna hade mycket stor respekt för konsumenternas rätt att välja vad de ville köpa och såg det som sin uppgift att anpassa sin produktion efter det som efterfrågades. Dock tyckte många att konsumenterna inte riktigt hade så bra insyn i vad vissa certifieringar faktiskt innebar för lantbrukaren eller förstod saker om djurskyddsregler. Många välkomnade konsumenternas ökade intresse för matproduktuionen och deras intresse för att köpa lokalproducerat och direkt från bonden men kunde samtidigt tycka det var jobbigt att ta emot besök och kommentarer från konsumenter som de tyckte kunde missförstå och misstolka saker.

Q: På tal om ensamheten: kan man tro att internet och sådan samverkan kan hjälpa?

A: Många nämnde faktiskt att internet hjälper, det beskriver vi lite under avsnittet om ”appar och IT” under teknikutvecklingen. Det fanns ju exempel på att lantbrukare tog hjälp från helt andra delar av landet eller från grannländer. Cecilia reflekterar kring att det slag av ensamhet de såg i den första studien 1992 (med personer som lever ensamma på gården och enbart arbetar där) förhoppningsvis avtagit något genom att man samarbetar, har andra deltidsjobb osv.

Q: Varför har ni valt att lyfta frågorna om utländsk arbetskraft under stordriftsavsnittet? Utländsk arbetskraft borde väl ha hört hemma i ett avsnitt om arbetskraftsfrågor, något som jag undrar varför det inte berörs mer? Utländsk arbetskraft finns både på stora gårdar och på mindre gårdar, allra vanligast då är i specialgrödorna. En kommentar i övrigt är att det är synd också att ni inte hittade någon mitt emellan han som beskriver det som att de bor i husvagn bredvid gödselvårdsanläggningen och han som anlitar sina släktingar. Jag tror att det fattas en stor grupp lantbrukare med utländsk arbetskraft där. Det är även en fråga om kompetens – utländsk arbetskraft som återkommer år efter år bygger upp kompetens i ex jordgubbsodlingen som svenska ungdomar inte kan ersätta.

A: Vi valde att lyfta fram vissa samhällsförändringar och strategierna som viktiga men det stämmer att det finns mycket mer att diskutera. Arbetskraftsfrågor kom inte upp så starkt i våra intervjuer och det var mest i samband med stordriftsstrategin som frågan diskuterades. Det stämmer att det främst handlar om produktionsinriktning, men samtidigt har de små familjejordbruken som i rapporten kontrasteras mot stora gårdar sällan utländsk arbetskraft. Vi hade fler gårdar med arbetskraft, både inhemsk och utländsk, än de två exempel som du tar upp i frågan. Det är definitivt ett tema att gå vidare med, där det antagligen är ganska stora förändringar sedan studien från 90-talet där få hade anställd arbetskraft alls. En av forskarna hos oss söker medel för att göra studier om det. I den här studien, som ju följde upp på den tidigare, hade vi inte det fokuset.

Q : Optimera input vs output. Jättekonstigt rubrikval. Det är ju precis det som hela maskinpark-areal-diskussionen handlade om i avsnittet innan. Det är ju på intet sätt ett särdrag för den strategi ni beskriver. Vad är det som gör att ni inte lyfter de bakomliggande, helt avgörande, faktorerna bakom de här strategierna som oftast utgörs av vilken belåningsgrad man har. Ni tangerar det men i kombination med rubriksättningen ser det mer ut som att det beror på inställningen hos lantbrukaren. Om man har ett ”ungt” företag i södra Sverige har man stora årliga utgifter till banken för räntor – det är viktigt att tjäna in tillräckligt med intäkter. Då blir det naturligt att maximera exempelvis mängden mjölk – mer pengar in att betala banken – totalt netto per år. När man istället har ett företag som har längre belåningsgrad eller till och med är avbetald är det intressant att titta på kostnad per liter.
A:Tack för kommentaren, intressanta reflektioner. Det är inte meningen att det ska låta som att det beror enbart på inställningen hos lantbrukaren, självklart är det alla lantbrukares ambition att optimera detta, men vi ville lyfta fram att denna grupp fokuserade mer på att minimera input. Rubriken borde kanske varit ”minimera input”, eller något liknande.

Q: Varför har ni valt att kommentera lantbrukarnas åsikter i just det här avsnittet. I övrigt i rapporten låter ni i högre grad lantbrukarna tala själva och låter spännvidden i deras svar nyansera och fördjupa bilden. Men, i just klimatfrågan har ni kommenterad deras åsikter (s 44). Jag skulle vilja veta varför.

A: rapporten har författats av fyra olika personer och olika avsnitt har skrivits mer eller mindre av vissa av oss och kan därför ha lite olika stil i skrivandet. Vi tycker inte att det är någon väldigt stor tendens till kommenterande i just detta avsnitt, men kanske har spännvidden i lantbrukarnas svar inte riktigt räckt till för att fördjupa bilden tillräckligt. Som vi diskuterade i svaret på första frågan så är även de lantbrukare som uttryckte mest långtgående åsikter kring omställning fortfarande långt ifrån den takt som världen och Sverige säger sig ha slagit in på enligt internationella överenskommelser. Det var främst detta vi ville påpeka i detta avsnitt.

Q: Har ni några ytterligare funderingar på markprisernas inflytande på generationsskiftena och i förlängningen på storleksrationaliseringen. Eftersom det är så stora kostnader i södra Sverige att ta över/starta produktion så skapar det en stark drivkraft för storleksrationalisering eftersom de redan befintliga företagen runt omkring har betydligt större möjligheter att köpa fastigheterna/delar av fastigheterna.

A: Det stämmer, och det verkar bidra till den driftssamverkan vi såg i södra Sverige, då man ju kan få skalfördelar på det sättet också. Det några tog upp främst i Skåne var kyrkans starka roll på marknaden där. I Ångermanland, som vi redan nämnt i ett tidigare svar, hade ju flera köpt mark för att kunna etablera sig som lantbrukare, just pga bättre markpriser och pristillägg på produkter.

Fakta:

Rapporten Sveriges förändrade lantbruk - Lantbrukarnas egna röster om förändringar sedan 90-talet och strategier inför framtiden (Rapport nr 11 i serien SLU Future Food reports) är resultatet av studien Det svenska jordbrukets framtid: agrar omvandling och hushållsstrategier, som fokuserat på förändringarna inom svenskt lantbruk sedan 1990-talet och hur dessa hanterats av lantbrukarna. Forskarna bakom rapporten har på gårdsnivå utforskat jordbrukets omvandling och jordlantbrukarhushållens strategier och anpassning till förändrade villkor, med syfte att diskutera lantbrukares strategier inför framtiden. Projektet har delvis byggt på en tidigare studie om det svenska lantbrukets förutsättningar, Bondehushållsstudien, i vilken strukturerade intervjuer gjordes på plats på gårdarna med 350 bondehushåll under 1992–1993.


Kontaktinformation

Flora Hajdu, professor, avdelningen för landsbygdsutveckling vid Institutionen för stad och land, tel 018-67 21 62, flora.hajdu@slu.se