Europas kust- och inlandsvatten utsätts för övergödning, försurning, gifter, överfiske och olika fysiska förändringar, t.ex. dikningar och fördämningar.
För att hålla koll på det ekologiska tillståndet beslutade EU år 2000 om ett ramdirektiv för vatten, vilket återspeglas i de svenska föreskrifterna. Målet är att alla Europas kust- och inlandsvatten ska ha minst "god ekologisk status" år 2027.
Vattenmyndigheterna, som gör klassificeringarna, har under åren identifierat en del brister i metoder och bedömningar. Inom forskningsprojektet WATERS (se faktaruta) har svenska och danska forskare, däribland forskare vid tre SLU-institutioner, tittat på vattendirektivets biologiska kvalitetsfaktorer, och även anpassat dem för svenska förhållanden.
Större dataunderlag
De biologiska kvalitetsfaktorerna finns inom organismgrupperna växtplankton, fastsittande kiselalger, vattenväxter, bottenlevande djur och fisk.
- De flesta av dem har blivit förbättrade därför att det nu finns ett mycket större dataunderlag tillgängligt, säger forskaren Stina Drakare vid SLU.
Vattendirektivet har lett till en mer omfattande miljöövervakning i vattenmiljöer och dessa data har under flera år rapporteras in till de nationella datavärdarna: SLU för sötvattensdata och SMHI för marina data. Dessutom har vattenmyndigheterna samlat ihop påverkansdata för alla vattens tillrinningsområden.
- Tillsammans innebär det att vi kan leta effekter av fler typer av miljöproblem än tidigare, säger hon. Tidigare bedömningsgrunder har mest gällt övergödning och försurning, men nu har vi kunnat visa att artsamhällena förändras även av skogsbruk, tungmetaller, pesticider och vattenreglering.
Försiktighetsprincipen råder
Enligt vattendirektivet bedöms alla vatten efter försiktighetsprincipen, vilket innebär att den kvalitetsfaktor som har sämst status i ett vatten avgör den ekologiska statusen.
Bedömningen sker efter en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig ekologisk status. Man jämför de värden man mäter upp för de olika kvalitetsfaktorerna med de värden de skulle ha ursprungligen, dvs. i ett motsvarande vatten utan mänsklig påverkan. Sådana referensvatten med minimal påverkan har alltid hög eller god status.
I vatten med lägre status än god behöver man sätta in åtgärder, t.ex. minska mängden tillflödande näringsämnen. Eftersom de naturliga förutsättningarna varierar geografiskt delar man in t.ex. alla sjöar i olika typer, vilket minskar risken för att man exempelvis kräver åtgärder mot övergödning i naturligt näringsrika sjöar.
Modellbaserade referensvärden
För att få bättre säkerhet i bedömningarna har forskarna inom WATERS inlandsvattengrupp föreslagit att denna rätt grova typindelning ska ersättas av modeller. De ger platsspecifika referensvärden i stället för ett värde för varje typ av vatten.
- Denna nya modellbaserade beräkning av referensvärden bygger i stort sett på samma variabler som används för typindelningen, säger professor Richard Johnson vid SLU.
- Bedömningarna verkar bli betydligt säkrare med denna metod, men vattendirektivets typindelning behövs ändå för att man ska kunna jämföra vatten på Europanivå, säger Stina Drakare.
Nytt enkelt verktyg
Forskarna har också tagit fram ett användarvänligt bedömningsverktyg. Det består av en excelfil med beräkningsmakron och automatiserar den sammanvägda bedömningen av kvalitetsfaktorerna.
- Detta verktyg kommer vattenförvaltningen i Sverige ha stor nytta av, speciellt om det länkas samman med de nationella databaserna, säger Stina Drakare.
Verktyget jämför de uppmätta värdena för kvalitetsfaktorerna i den aktuella sjön med referensvärdena, och beräknar på så sätt vattnets ekologiska status.
Osäkerheten beräknas
En bra sak med verktyget är att osäkerhetsberäkningar ingår i bedömningen. Forskarna har tagit fram ett variationsbibliotek och en generell metod att beräkna osäkerhet, som tar hänsyn till olika typer av variation - i tiden, rummet och metodiken.
- Det är viktigt att veta hur säker en klassning av ett vatten är, speciellt när åtgärder ska beslutas i domstol, säger Stina Drakare.
- Om något år kan de nya platsspecifika referensvärdena börja användas i praktiken, tror Richard Johnson. Till dess kan vi redan nu använda det nya verktyget, men med de gamla vattentypernas referensvärden.
Text: Nora Adelsköld
