Smarta bin

EU-projektet SmartBees samlar 16 partners från universitet, forskningsinstitut och företag över hela Europa som arbetar gemensamt mot målen att bevara mångfalden av bin och finna lösningar för att förhindra koloniförluster orsakade av varroakvalster och virus. Konsortiet omfattar genetiker, molekylärbiologer, parasitologer, virolog, immunologer, kommunikationsspecialister, matematiker och bi-specialister. SLU bidrar via det nationella kompetenscentrumet för rådgivningsmetodik, RådNu.

Ursprungligen kom varroakvalstret till Europa med importerade bin från Asien på 1970-talet. Dessa bin lyckades leva i en sorts symbios med varroakvalstret, men det skulle visa sig att de asiatiska bina inte gick att para med de europeiska. Sedan dess har varroakvalster spridit sig i naturen, till exempel när två bin från olika samhällen trängs på samma blomma för att suga nektar. Kvalstret sprider ett tiotal olika farliga virus till bina som de parasiterar på, ungefär som människor kan smittas av TBE-virus via fästingar.

Städande bin

Det låter kanske för bra för att vara sant med bin som själva städar bort varroakvalster från sina kupor och därmed undgår den bidöd som annars hotar. Men just sådana är alltså den genetiska variant som kallas VSH-bin. VSH står för Varroa Sensitive Hygiene, och VSH-bin känner sannolikt via sitt mycket välutvecklade luktsinne igen doften av äggläggande kvalster. De ingriper då genom att öppna upp de förslutna cellerna där binas puppor ligger under utveckling, vilket gör att kvalstren och deras ägg dör.

I VSH-projektet bidrar SLU med expertis och Jordbruksverket med pengar som används för att kartlägga varroaresistensen bland svenska bin. Målet är att selektera fram och korsa drottningar och drönare från samhällen utan varroakvalster och på så sätt långsiktigt och målmedvetet hjälpa bina på traven. VSH-egenskapen är ärftlig såtillvida att genen har additiv verkan, och Magnus Ljung och Lotta Fabricius Kristensen från RådNu på SLU i Skara har tagit fram en verktygslåda för att sprida kunskap om vikten av att metodiskt odla och sprida bin med VSH-egenskaper.

– Verktygslådan kan ses som ett smörgåsbord för rådgivare och andra kommunikatörer. Rådgivare arbetar på varierande sätt runtom i Europa, varför en verktygslåda är bättre än konkreta instruktioner. Vi har samlat information om befintliga metoder inom binäringen, men förstås också plockat in nya rådgivningsmetoder och inspirerats av andra sektorers arbete med rådgivning, säger Magnus Ljung.

Honung och temperament

Inom SmartBees-projektet har det framkommit att många lokala biraser byts ut eller blandas upp av andra bin. De kan ha högre honungsproduktion eller ett bättre temperament, men saknar samtidigt den lokala anpassningen. Hypotesen är att det sannolikt finns bipopulationer inom de flesta biraser i Europa som har mer eller mindre tydliga egenskaper som ger varroaresistens.

– Men vi vet inte var dessa populationer finns och vi har heller inte en tradition bland lokala biodlare att avla på just dessa linjer. Därför samlar vi nu in bin från hela Europa och vi utvecklar avelsstrategier som är anpassade till de lokala förutsättningarna. Samtidigt handlar det ju om att hindra biodlare att importera drottningar från andra biraser som blandar sig med det lokala materialet, säger Magnus Ljung.

Lågt intresse från biodlarna

– Bin är makalösa och enastående djur, så med varroahotet över oss måste vi gripa in och hjälpa naturen på traven, säger Bert Trybom, engagerad och kunnig biodlare utanför Lidköping i Västergötland. Han arbetar sedan 2012 med VSH-bin och är med i det svenska VSH-projektet som startade sommaren 2016. Han är landets ende biodlare som idag odlar fram varroaresistenta drottningar.

Hos honom finns omkring femtio VSH-bisamhällen men också ett antal kontrollsamhällen utan varroaresistens. Där är döda kvalster som ramlat ner i botten på kupan synliga för blotta ögat. Medan VSH-samhällena i princip är helt rena från kvalster angrips de andra i större eller mindre grad.

Men sett från svensk horisont är det inte bara att informera biodlarna om läget, sprida Tryboms parade VSH-drottningar och på så sätt mångfaldiga bisamhällena som vinner över varroakvalstren. Det handlar om att i möjligaste mån hitta de inhemska arter av bin som naturligt har VSH-egenskaper för att bevara biodiversiteten. Tryboms bin som korsats med bin från olika delar av världen ser han själv helst som en ”reservkoloni”. Problemet är också enligt Bert Trybom att biodlarnas intresse för att systematiskt bekämpa varroa är obegripligt lågt.

– Det är faktiskt biodlarna som till stor del är problemet! Att hålla koll på varroaförekomsten i kuporna genom att räkna döda kvalster och sedan vid behov behandla samhällena med myrsyra eller oxalsyra för att få bort kvalstren är mycket enklare än att ta hand om hela bisamhällen som dött. Ändå ids många biodlare inte detta, och för mig är det helt obegripligt. Varroa är ett så stort hot mot våra honungsbin att vi inte kan ”låta naturen ha sin gång”, utan vi måste aktivt bekämpa kvalstren.