Ur SLU:s kunskapsbank

Minska risk för stormskador med planering

Senast ändrad: 06 mars 2025
Ett vindfälle med åtminstone tre fallna träd i sommarljus

Vind är orsaken till de flesta skadorna på skog i Sverige. Stormskadorna förväntas dessutom öka i takt med den globala uppvärmningen. Teresa Fustel har tillsammans med kollegor tagit fram en modell och riktlinjer för hur skogsskötseln kan planeras för att minska risken för stormskador utan stor påverkan på ekonomin.

Stormskador har ökat de senaste 35 åren och är den vanligaste formen av skogsskada. I Europa är storm orsaken till ungefär hälften av alla skogsskador och den globala uppvärmningen förväntas leda till ännu fler stormskador. Färre dagar med tjäle i marken innebär exempelvis att träden inte förankras i marken på samma sätt under vinterstormarna. Det finns några faktorer som påverkar skogens vindkänslighet. Träden i sig påverkar, granar är extra känsliga för höst och vinterstormarna eftersom de har sina barr kvar som vinden kan få fäste i. Även skogsbeståndets sammansättning av träd, markens egenskaper, val av skötsel och var skötselåtgärderna genomförs kan påverka hur känsliga skogarna är för storm. Det går dock att planera skogsskötseln så att skogen blir mindre stormkänslig. Plantor som har fått växa upp i vindriktning är välanpassade att klara vind medan träden längre in i beståndet kan vara känsligare för vindskador, särskilt vid gallring eller avverkning. 

Tänk på höjden

Höjdskillnader mellan bestånd är en stor riskfaktor och för att komma åt detta problem gjorde forskare en modell som försöker minimera höjdskillnaderna mellan olika bestånd och en del bestånd grupperas för att slutavverkas ungefär samtidigt. Modellen implementerades i det skogliga planerings- och analyssystemet Heureka och testades på en skogsfastighet med 538 bestånd i södra Sverige med en planering om 70 år framåt i tiden. Studien visade att vindkänsliga skogskanter kunde minskas mellan 31 och 56 procent utan att det gav någon större effekt på ekonomin. Priset var ett minskat nuvärde om en procent. Till dessa stormkänsliga kanter räknades de bestånd om hade en höjdskillnad om 5 till 15 meter.

Riktlinjer för att förebygga stormskador

Här samlar vi några riktlinjer för ett skogsbruk som förebygger stormskador

  • Blanda in lövträd i skogen eftersom de är mindre känsliga för stormskador än barrträd
  • Tidiga gallringar kan öka stabiliteten
  • Undvik att skapa nya skogskanter
  • Plantera i linje med vindriktning så att plantorna anpassar sig till vinden
  • Låt kantzoner bestå av blandade trädslag och justera gallringsvägar för att undvika att de blir vindtunnlar och når känsliga träd (höga träd och stora kronor) inne i bestånden
  • Undvik skador på trädens rötter
  • Gynna markavvattning, en väldränerad mark ger rötter möjlighet att gå djupare och ankra trädet
  • Undvik att packa marken
  • Håll ett öga på höga och gamla träd då risk för vindfällen ökar i takt med trädens höjd och ålder

Text: Teresa Fustel och Mona Bonta Bergman 

Fakta:

Heurekasystemet

Heurekasystemet är ett skogligt beslutsstödsystem utvecklat på SLU som låter användare göra långsiktiga framtidsanalyser av svensk skog och skogsbruk. Systemet kan användas för att analysera konsekvenserna av olika sätt att bruka skogen på dess ekonomiska, ekologiska och sociala värden, och för att hitta kombinationer av skogsbruksstrategier som kan balansera flera mål med skogsbruket.

Studien/Artikeln

López-Andújar Fustel, T., Eggers, J., Lämås, T. & Öhman, K. (2021). Spatial optimization for reducing wind exposure of forest stands at the property level. Forest Ecology and Management, 502, 119649. 

Riktlinjerna bygger även på nedan forskning

Albrecht, A., Hanewinkel, M., Bauhus, J. & Kohnle, U. (2012). How does silviculture affect storm damage in forests of south-western Germany? Results from empirical modeling based on long-term observations. European Journal of Forest Research, 131 (1), 229–247. 
 
Gardiner, B., Schuck, A., Schelhaas, M.-J., Orazio, C., Blennow, K. & Nicoll, B. (2013). Living with storm damage to forests. European Forestry Institute.
 
Heinonen, T., Pukkala, T., Ikonen, V.-P., Peltola, H., Venäläinen, A. & Dupont, S. (2009). Integrating the risk of wind damage into forest planning. Forest Ecology and Management, 258 (7), 1567–1577. 
 
Meilby, H., Strange, N. & Thorsen, B.J. (2001). Optimal spatial harvest planning under risk of windthrow. Forest Ecology and Management, 149 (1), 15–31. 
 
Ní Dhubháin, Á. & Farrelly, N. (2018). Understanding and managing windthrow. (COFORD Connects. Silviculture and Forest Management, 23). Department of Agriculture, Food and the Marine.
 
Persson, P. (1975). Stormskador på skog: Uppkomstbetingelser och inverkan av skogliga åtgärder (Windthrow in Forests: It’s Causes and the Effect of Forestry Measures). (Rapporter Och Uppsatser/Institutionen Foer Skogsproduktion, Skoghögskolan). Royal College of Forestry.

Relaterade sidor: