Ett av de mest spännande rummen i SLU-huset i Umeå, är en småkall betongbunker fylld med en miljon borrspån i pappershylsor.
- Här inne har jag spenderat några timmar… skrattar Fredrik Johansson medan han visar oss runt. Arkivhyllorna här inne sträcker sig upp till taket. De är proppfulla med kartonger, märkta med svart tusch. Årtal och trakt, snyggt och prydligt.
Fredrik Johansson är miljöanalys-assistent vid institutionen för skoglig resurshushållning på SLU. Det är han som är ansvarig för att här går att röra sig, och att man kan hitta rätt bland lådorna, som är fulla med borrspån. Spånen kommer från provträd från Riksskogstaxeringens provytor och har samlats in sedan början av 1950-talet. Varje år borras och mäts ungefär 6.000 provträd så arkivet och databaserna fylls kontinuerligt på med nya spån och årsringsmätningar. Årsringsbredden används sedan för att för att ta fram statistik om skogens tillväxt.
Under flera år har Fredrik gått igenom materialet, sorterat, rengjort, paketerat – och funderat.
- Det har varit ett ganska svårt jobb att få ihop allting. Inte minst var det svårt att fatta hur de hade bokfört och kategoriserat allting förr. Det har ändrats med tiden. Men efter ett tag fick jag kläm på det, säger Fredrik Johansson.
Världens största plockepinn
När arbetet inleddes stod kartonger staplade lite på måfå, fyllda med buntar med prover. Buntarna låg huller om buller, paketerade med gummiband som sedan länge torkat och vittrat sönder, vilket gjort att materialet blandats och låg i en enda röra. Det kan ha varit världens största plockepinn. Fredrik bedömer att det handlar om mellan 700 000 och 800 000 borrspån.
Men nu är det andra bullar. Det allra mesta av materialet är sorterat, genomgånget och vi kan lätt leta oss fram till ett 60 år gammalt borrprov från en al. Årsringarna går tydligt att urskilja. För den som inte förut hanterat prover av den här typen, är det slående hur smala och sköra de är. Tjockleken är ungefär som en bras-tändsticka och de kan lätt gå av.
Prover slängdes och gallrades
Riksskogstaxeringen har pågått sedan 1923, i drygt hundra år. De tidigaste årens borrspån finns tyvärr inte kvar. Någon gång, eventuellt när dåvarande Skogshögskolans verksamhet flyttade från Stockholm till Umeå i slutet av 70-talet, rangerades en del tidigare insamlade prover ut. Kanske brändes de upp, kanske slängdes de. Ingen vet säkert.
- I arkivförteckningen på Riksarkivet står det att borrspånen utgallrades ”på Skogshögskolan, vid okänd tidpunkt”. Jag har läst den där formuleringen många gånger och sett framför mig hur proverna eldades upp i någon kamin på Skogshögskolan i Stockholm, säger Anna-Lena Axelsson, koordinator för SLU:s miljöanalys program skog, som arbetar med att utveckla Riksskogstaxeringen som forskningsinfrastruktur.
Att borrspånen slängdes kan låta vansinnigt. Men att långt senare kunna studera proverna var aldrig syftet från början. Som med många andra saker upptäcks inte alltid nyttan med ett material förrän långt senare.
- En liten tröst är att vissa uppgifter från de försvunna proverna finns tillgängliga. Data för provträden från den första Riksskogstaxeringen 1923-1929 har nyligen digitaliserats och finns tillgängliga, berättar Anna-Lena Axelsson.
Tillgängligt för forskning
Att sortera, paketera och etikettera gör det trevligare att vistas i arkivet. Men den allra största nyttan med arbetet är såklart att materialet blir tillgängligt för forskare på ett annat sätt än tidigare. En av de som använt sig av det ny-uppstyrda arkivet är Kelley Bassett på SLU.
Kelley, ursprungligen från Minnesota, är doktorand vid institutionen för skogens ekologi och skötsel i Umeå. Hon är inne på sista året av sitt doktorandprojekt som hon driver på deltid, och forskar på kemin i trädens ved. Närmare bestämt hur näringstillgång i skogen förändras över tid – och vilka konsekvenser detta får för skogens tillväxt och upptag av kol.
Dåtid berättar om framtid
Mer specifikt använder Kelley Bassett borrspåns-arkivet hos Riksskogstaxeringen, som spänner över sex decennier, för att ta reda på hur kväve- och vattentillgången förändrats i svenska skogar. Hon undersöker också hur ved-densiteten och kolinnehållet förändrats: kunskap som kan vara till stor nytta för att bättre kunna uppskatta kollagren i boreala skogar i stort.
- Genom att se hur det var på till exempel 1960-talet, kan vi få en uppfattning om hur dagens utveckling ser ut när det gäller tillgången på kväve i marken. Resultaten från studien skulle kunna bidra till den debatten på ett bra sätt, säger Kelley.
Utan Riksskogstaxeringen och det arbete som Fredrik Johansson genomfört, hade Bassetts forskning inte varit möjlig. Att man ens skulle forska på proverna på det här sättet, var ingen självklarhet från början. Snarare var det ett klassiskt exempel på när man sparar material för att det ”kan vara bra att ha”, och långt senare inser att det är en guldgruva.
Text: Henrik Persson
Bertil Westerlund, Analytiker