Olika antaganden kring hur träprodukter används ligger bakom skillnaderna
För del 3 gör olika antaganden om substitutionseffekten, dvs i vilken utsträckning träprodukter minskar användningen av eller ersätter fossila bränslen, att studierna skiljer sig åt i fråga om det är bra för klimatet att avverka mer eller mindre. Detta beror på att det finns en uppsjö av sätt att använda trä som produkt eller energi. Det blir också viktigt vilken fossil produkt som ersätts och vilken skötselmetod som använts för att få trädet från skogen. Skogsbruk med längre omloppstider tenderar till exempel att ge större och grövre träd som byggindustrin i större utsträckning kan använda för att ersätta stål och betong. Detta leder i sin tur till att det blir mindre trä till massaved och de produkter som toalettpapper som tillverkas av massaved.
Stor osäkerhet kring hur mycket fossila produkter som ersätts av träd
En mer grundläggande fråga är vilken mängd av träet som ersätter fossila produkter och energi. Ett alternativ är att anta att allt som avverkas leder till ersättning av fossila produkter då det levereras till en industri som arbetar med att tillverka olika träprodukter och energi från trä. Detta är dock en mycket grov uppskattning och kan leda till alltför optimistiska substitutionseffekter.
En mer nyanserad metod är att istället beräkna substitutionseffekten först när den slutliga träprodukten används. Då kan typiska "produktpar" matchas, t.ex. kartongbaserade och oljebaserade förpackningar, vilket ger mer realistiska jämförelser. Genom denna metod tas det hänsyn till förluster längs värdekedjan, som att hälften av timret inte alls blir timmer utan biprodukter som energi eller massaved. Och om en produkt, som skrivpapper, inte har en fossil motsvarighet, så finns det inte heller någon substitutionseffekt. Men även med denna mer nyanserade metod finns det en stor variation i substitutionseffekter beroende på vilka "produktpar" som används och från vilken geografisk region de härstammar ifrån. En fossil produkts koldioxidavtryck kan variera kraftigt beroende på vilken geografisk region den kommer ifrån, t.ex. om produkten tillverkats med fossil eller förnyelsebar energi.
Sammanfattningsvis går det att säga att båda sätten att uppskatta potentialen i substitution är begränsade när det gäller att ge tydliga råd om den mest klimatvänliga skogsbruksstrategin. Båda metoderna utgår från att substitutionseffekter uppstår enbart på grund av utbudet av avverkad skog eller träprodukter och följer därmed ett "utbudsperspektiv". Här är det dock oklart om träprodukterna faktiskt alltid ersätter en fossil produkt, eller om träprodukterna istället bara kompletterar marknaden. Detta avgörs trots allt inte av utbudet av produkter, utan av efterfrågan.
Efterfrågan på trä en bättre startpunkt?
Ett annat tillvägagångssätt är att istället titta på efterfrågan och vilka träprodukter som kommer att efterfrågas i framtiden. Där börjar analysen inte med skogen och hur mycket som avverkas följt av produktion av träprodukter som slutligen leder till substitution. Istället är riktningen den omvända och analysen börjar med ett uttryckligt "produktpar", t.ex. träramar i stället för betong och stålramar som bärande element i byggnader. Detta innebär att substitutionseffekten per produkt är tydlig från början men att ett möjligt framtidsscenario antas, t.ex. en ökad efterfrågan på timmerstomme. Därefter jämförs efterfrågan på trä där det finns en ökad användning av timmerstomme med en referens som motsvarar hur det är idag. Då går det att jämföra den ökade kolinlagringen i träprodukter med minskningen av inlagrad kol i skog på grund av ökad avverkning (dvs den biogena kolbalansen) samt hur substitutionen påverkar balansen av fossila växthusgaser. Denna metod löser därmed problemen med "utbudsperspektiv" som nämns ovan. Det beror på att möjligheterna att ersätta fossilprodukter och energi med träalternativ i slutändan är beroende av efterfrågan. Tillämpningen av denna alternativa metod enligt ett "efterfrågeperspektiv" är dock fortfarande ett undantag.
Tidsperspektivet avgör vad som är klimatsmart nu och sen
De genomgångna studierna är överens om är att det i det korta perspektivet kan vara mer klimatsmart att låta mer skog stå kvar, men i ett längre perspektiv kan det däremot vara mer klimatsmart att aktivt bruka skogen. När brytpunkten inträffar beror på utbud, efterfrågan, och hur bra skogs- och andra industrier lyckas med att minska sina utsläpp.
Den här artikeln berör endast skogens kolinlagring och lagring i träprodukter men det finns många fler effekter som påverkar klimatet exempelvis hur mycket solljus som reflekteras av skogen. Frågan om skogen och skogsbrukets klimatnytta är en viktig och komplicerad fråga utan enkla svar. Förutom skogens klimatnyttor behöver även andra samhällsmål som biologisk mångfald, behov av träprodukter och energi samt skogens sociala värden vägas mot varandra.
Text: Jeannette Eggers, Maximilian Schulte