Många av de insekter som – ofta framgångsrikt – används inom biologisk kontroll av skadegörare äter inte bara andra insekter utan även växter. Fram till nu har skadorna de gör på växter räknats som försumbara. Men två artiklar från ekologiforskare på SLU visar att det finns all anledning att hålla ögonen på de negativa effekterna på växterna.
Skinnbaggarna har sugande mundelaroch kan därmed äta många olika typer av bytesdjur och även växter. De är omnivorer.Samtidigt är deras skador på växter inte alltid så uppenbara. Ibland är det bara en liten brun prick på ett blad.
Skinnbaggar och en del andra insekter som är omnivorer används idag i biologisk kontroll av skadeinsekter. Man kan kalla dom biologiska kontrollagenter.
Fram till nu har den allmänna uppfattningen varit att de skador som skinnbaggar och många andra biologiska kontrollagenter gör på växter är försumbara. Men är det verkligen så? Adriana Puentes, Jörg Stephan och Christer Björkman konstaterade i en översiktsartikel att det finns flera fall av negativa effekter rapporterade i litteraturen.
Forskarna misstänker dessutom att många sådana resultat förblir opublicerade då de går stick i stäv med den vedertagna uppfattningen. Det tyder i alla fall deras sammanställning på. Bara 22 procent (15 av 69) av de identifierade studierna har försökt mäta effekten av att omnivorerna åt på växten. Av dessa 15 studier visade 8 på negativa effekter på växten medan 4 visade på ingen effekt och i 3 fanns resultat som visade både negativ effekt och ingen effekt.
En annan brist inom detta forskningsfält är att det fanns en slagsida mot vissa växter – mer än hälften av studierna var gjorda på tomat och insekter (ängsstinkflyn=mirider). Därmed blir det svårt att dra mer generella slutsatser.
Men kanske kommer det att bli bättre på sikt - antalet studier där växtens respons mättes tenderade att öka över tid. Men forskarna efterlyser ett mer påtagligt paradigm-skifte där såväl positiva som negativa effekter finns med i framtida studier.
Upprinnelsen till översiktsartikeln var SLU-forskarnas egna studier. På lab har de sett att skadorna som orsakades av omnivora miriders sugande på salix-plantor var lika stora som av välkända skadegörare – det vill säga bladbaggar i detta fall. Men om miriderna orsakar skador även i salixodlingar (energiskogar) återstår att undersöka.
Ute i odlingar är det mer oklart hur balansen mellan miridernas negativa skadeverkningar på växten och deras positiva effekter som biologiska kontrollagenter ser ut. Man vet att bladbaggarna kan minska tillväxten med 40 procent i en salixodling. Problemet i odlingar är att miriderna övervintrar som ägg under salixens bark och försvinner när odlingen skördas vart fjärde år, eftersom skörden sker vintertid.. Bladbaggarna däremot övervintrar utanför odlingarna och kan efter skörd komma tillbaka till en i stort sett fiendefri miljö. Åren efter skörd orsakar de stora skador men efter några år har miriderna börjat bli vanliga igen och då minskar skadorna.
Möjligen är de stora salixplantorna i odlingar mindre känsliga för miriders ätande än de små plantor som använts på lab. Enbart fler studier kan ge en fullständig bild.
Puentes, A., Stephan, J. & Björkman, C. 2018. A systematic review on the effects of plant-feeding by omnivorous arthropods: time to catch-up with the mirid-tomato bias? Frontiers in Ecology and Evolution, doi: 10.3389/fevo.2018.00218.
Puentes, A. & Björkman, C. 2017. Costs and benefits of omnivore-mediated plant protection: effects of plant-feeding on Salix growth more detrimental than expected. Oecologia, 184: 485-496.
Christer Björkman, professor i skogsentomologi
Institutionen för ekologi, SLU
christer.bjorkman@slu.se 018-671532, 0705-581532