Lärkborre, lärkbock och liten granbarkborre är exempel på icke-inhemska arter som etablerat sig i Sverige. Dragos Cocos har studerat dem i sitt doktorandprojekt. Spridning av icke-inhemska arter kan ha förödande konsekvenser för våra skogar. Därför är det viktigt att studera hur de sprider sig till och etablerar sig på nya platser.
De senaste decennierna har antalet icke inhemska arter som etablerat sig på nya platser ökat dramatiskt på grund av global handel och klimatförändringar. Bara i Europa har mer än 400 trädlevande insektsarter registrerats.
Det finns många exempel på att icke inhemska arter ställer till med problem. Ett exempel är smaragdpraktbagge (Agrilus planipennis) som har introducerats i USA och orsakat omfattande skador på ask.
– För att minska risken för att icke inhemska arter blir ett problem är det viktigt att studera hur de sprider sig till och etablerar sig på nya platser och det är det jag har gjort i mitt doktorandarbete, säger Dragos Cocos, institutionen för ekologi, SLU.
Dragos har studerat två icke inhemska skalbaggsarter i södra Sverige och Danmark: lärkborre (Ips cembrae) och lärkbock (Tetropium gabrieli). Båda dessa arter lever på trädslaget lärk, som blir allt vanligare inom skogsbruket i södra Sverige. Han har också undersökt liten granbarkborre (Ips amitinus), en art som har spridit sig till Sverige österifrån via Finland.
– Jag kom fram till att alla tre arter är etablerade lokalt i Sverige och fortsätter att sprida sig. Deras förmåga att sprida sig till och etablera sig på en ny plats påverkas av deras specifika egenskaper såsom fortplantningsstrategi och förmåga att hitta föda, berättar Dragos Cocos.
Den viktigaste slutsatsen är att skillnader i arters livshistoria bör beaktas när man gör riskbedömningar och planerar övervakningsprogram för främmande arter eftersom de påverkar sannolikheten för etablering.
För både lärkborre och lärkbock begränsas utbredningen av var det har planterats lärk – men också deras egenskaper och levnadssätt. En skillnad mellan arterna är att lärkbocken flyger runt och lägger ägg på flera träd medan lärkborren lägger alla ägg i ett (eller möjligtvis två) träd. Naturligtvis är chansen att överleva högre om man sprider ut äggen mer.
– Jag såg att lärkborren behövde en större population för att kunna kolonisera nya områden jämfört med lärkbocken.
Dragos och myggen äter middag.
1/5
Spår efter lärkborren. Foto: Dragos Cocos
2/5
Larvgång och puppkammare, lärkbock. Foto: Dragos Cocos
3/5
Experiment - här kläcks lärkbock. Foto: Dragos Cocos
4/5
Feromonfällor. Foto. Dragos Cocos
5/5
Det visade sig också att liten granbarkborre redan har etablerat sig över stora delar av norra Sverige och är en av de vanligaste barkborrearterna i regionen. Den lilla granbarkborren lever främst på grenar och dylikt av tall och gran – en livsmiljö som det finns gott om.
Resultaten bygger på många olika studier i fält och på labb. Ett exempel är att Dragos och hans kollegor placerade stockar av lärk i södra Sverige och Danmark för att följa kolonisationen samtidigt som de uppskattade storleken på populationen av lärkborre och lärkbock med hjälp av feromonfällor (alltså fällor som är riggade med lockande dofter). De gjorde också försök där de tog in stockar från fält och insekterna kläcktes på labb. För att lokalisera liten granbarkborre undersökte Dragos 10 000 träd på 382 olika platser i Norrbotten och Västerbotten.
– Jag njöt verkligen av fältarbetet! Även om det var jobbigt ibland med alla knott och mygg uppe i norr och att det var så långt ifrån allt. Fältarbetet i söder blev stoppat ett tag eftersom Danmark stängde gränsen på grund av covid-pandemin. Min handledare fick skriva ett intyg om att projektet var mycket viktigt och att jag skulle hålla till framförallt i skogen, säger Dragos.
Ingen av de arter som Dragos studerat utgör i dag ett omedelbart stort hot men det finns anledning att hålla koll på dem.
– Andelen lärk ökar och ger lärkborren och lärkbocken mer livsmiljöer. När det gäller den lilla granbarkborren kan den leva på flera olika arter av träd. Den kan inte på egen hand döda friska träd men den kan dock bli problematisk om träden är försvagade på grund av till exempel torka och angrepp av den vanliga åttatandade granbarkborren.
Establishment and spread of non-native bark- and wood-boring beetles