Det var med utgångspunkt i dessa frågor som en grupp forskare inom Future Forests inledde ett större projekt med att beskriva och jämföra flera länders skogspolicy, inklusive Sveriges. Metoden de använt handlar om att identifiera vilken pathway to sustainability, som svensk skogspolicy förespråkar. Det går ut på att försöka beskriva vägen mot hållbarhet, från själva problemformuleringen, via vilka mål som sätts upp, hur styrningen implementeras och i slutänden vad som kommer ut i form av resultat. Karin Beland-Lindahl, på enheten för statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, är en av forskarna bakom studien.
– Vi drar slutsatsen att den svenska modellen för skogsbruk följer en egen s k pathway to sustainability, som vi har valt att kalla ”mer av allt”. Det är en modell som präglas av en mycket ambitiös problemformulering, men där resultaten i andra änden präglas av bristande måluppfyllelse. Man skulle kunna sammanfatta det med målinflation och implementeringsunderskott.
Identifierade luckor
Forskarna har studerat policydokument som ligger till grund för hur skogen förvaltas i Sverige. I den svenska policyn finns en bred problembeskrivning med allt från skydd av biologisk mångfald, sociala och kulturella värden, ekosystemtjänster, klimatförändringar och behov av fossilfri energi till en utvecklad industri och ökande efterfrågan. När målen formuleras smalnar tratten av lite men målen beskriver fortfarande en skog där alla intressen tillvaratas. De styrmedel som används är överlag ”mjuka”, det vill säga dialog, rådgivning, utbildning, ekonomiska incitament, frivillighet och ramlagstiftning. Forskarna bakom studien kan tydligt identifiera luckorna i systemet.
– Det var en aha-upplevelse att läsa den samlade massan av policytext. Det som lyser med sin frånvaro är verktyg för att göra prioriteringar och val, säger Karin Beland-Lindahl. Prioriteringarna lämnas till stor del åt markägarna att göra, men de få inte särskilt mycket stöd eller vägledning. Och därför tenderar utfallet att bli lite ”som det alltid har varit”.
Ett övergripande problem med dagens konstruktion är att det väldigt svårt att veta när målen är uppfyllda. Produktionsmål går att mäta i volym eller tillväxt, men det är inte lika enkelt med flera av miljömålen. De sociala målen mäts inte alls.
Samtalsdemokratins utmaningar
Idag ställs hoppet till att med hjälp av dialogprocesser närma sig lösningar inom skogspolitiken som finner acceptans hos många parter. Processen som ska leda fram till ett nationellt skogsprogram är ett sådant exempel.
– Tanken bakom de samtalsdemokratiska processerna är god, men det kräver stor medvetenhet om maktförhållanden, om representation och hur man åstadkommer likvärdigt deltagande, säger Karin Beland-Lindahl. Annars tenderar det att bli en arena där de redan inflytelserika får störst utrymme.
Den svenska studien kommer att följas av flera studier om hur andra länder hanterar avvägningarna som måste göras i en nationell skogspolicy. Australien, Nya Zeeland, Tyskland och Brasilien är några av länderna som har studerats på samma sätt. Tanken är att se vilka för- och nackdelar som finns med andra policysystem, vilket kan vara till stöd vid diskussioner om alternativa sätt att styra.
– När det gäller hur man ska göra för att väga olika dimensioner mot varandra, som produktion mot miljö, så finns det ingen enkel ”lösning”. Vilka värden som ska prioriteras är i grunden en politisk fråga som bör hanteras på en politisk nivå, säger Karin Beland-Lindahl. Det vi förespråkar för Sveriges del är en bred debatt om skogens roll i framtidens samhälle. Det förutsätter också en mer djupgående diskussion om vad en hållbar utveckling är och hur den kan förverkligas.