Olika syn på viltskador hos skogsägare och jägare

Avskjutning ska balansera skadorna

Konflikten mellan jakt och skogsbruk har lett till att Sveriges regering har tagit fram underlag för en ny lagstiftning. Den innebär att omfattande betesskador ska balanseras med en ökad avskjutning.

Försök med kvotering av älgbeståndet har inte varit särskilt framgångsrika för att minska betesskadorna. Det kan finnas många orsaker som påverkar betesskadornas omfattning, till exempel sammansättning av trädslag och skogsbeståndens täthet. Den totala skadebilden är därför svår att förutse.

För att skapa ett uthålligt system för reglering av älgbeståndet behöver vi känna till hur jägare och skogsägare bedömer skadorna i förhållande till älgens respektive skogens värde.

Nationell undersökning

Vår studie bygger på en nationell undersökning som gjordes i juni och juli 2006. Underlaget när det gäller jägare utgjordes av 2 500 slumpvis utvalda personer i det nationella registret över alla som betalar årlig jaktavgift (totalt 280 000 jägare). Underlaget av skogsägare bestod av 400 utvalda personer ur det nationella registret över personer mellan 18 och 75 år som äger minst ett hektar skogsmark (totalt 180 000 personer). Svarsfrekvensen var 66 respektive 61 procent, vilket är jämförelsevis högt.

I vår analys delade vi in de svarande i fyra grupper

Utvalda ur jaktregistret:

• rena jägare som inte äger skog (pure hunters, PH)
• jägare som äger skog (hunting forest owners, HF)

Utvalda ur skogsägarregistret:

• rena skogsägare som inte jagar (pure forest owners, PF)
• skogsägare som jagar (forest-owning hunters, FH).

De som svarade på enkäten fick bedöma graden av viltskador på sin jaktmark eller skogsmark i en femgradig skala. Dessutom fick de svara på hur många dagar per år de använde till att arbeta med viltförbättrande åtgärder. Exempel kan vara tillgång till vatten, stödfoder och naturligt foder.

Skillnad i syn på betskadorna

Studien visade att grupperna skiljer sig åt i bedömningen av betskadorna. Inte oväntat ansåg de rena jägarna att skadorna var mindre allvarliga. Det var alltså färre jägare som tyckte att det var ”mycket” skador jämfört med de rena skogsägarna.

Mellangruppen som både äger skog och jagar gjorde en bedömning som hamnade mitt emellan de rena jägarna och skogsägarna. För denna mellangrupp kunde betningsskadorna till och med stå för något positivt, eftersom de kan innebära bättre tillgång på älg, rekreation och älgkött. Älgjaktens fördelar kan därför kompensera en del av de negativa effekterna av betskador.

Ett något förvånande resultat var att jägare som jagar mycket, på stora fastigheter, och får mycket kött, bedömde skadorna som mer allvarliga än de jägare som jagar i mindre omfattning. För de rena skogsägarna var det också skillnad beroende på fastighetens storlek och mängden vilt. Stora fastighetsägare med mycket älg bedömde att betskadorna var svårare.

Stödåtgärder för viltet kan hjälpa

En lösning på konflikten kan vara att skapa naturliga fodermiljöer för viltet. För alla grupperna visade det sig att ju fler dagar som spenderats på att skapa sådana miljöer, desto mindre blir de bedömda betskadorna.

Studien visade att både jägare och skogsägare som inte jagar lägger ner arbete på att förbättra miljön för viltet. Bland jägarna (både skogsägande och icke skogsägande) var det 75 procent som lade ner minst en dag på sådana åtgärder. Bland de icke-jagande skogsägarna var motsvarande andel 43 procent.

Andra studier har funnit att kompletterande utfodring av älg inom en kilometers avstånd från värdefull skog kan hjälpa till att leda älgarna bort från skogsbeståndet.

Med andra ord: förbättringar av de naturliga miljöerna för viltutfodring kan användas som en strategi för att integrera virkesproduktion och älgjakt i de svenska skogarna.

Mellangruppen kan medla

Vi kan konstatera att de grupper som både äger skog och jagar (FH och HF) kan spela en viktig roll genom att medla mellan ytterligheterna när det gäller jaktens nyttigheter respektive skogsbrukets.

Den övergripande slutsatsen blir att strategier för viltvård respektive skogsbruk som inte utgår från ett helhetsperspektiv och fångar in de olika intressenternas olika viljor inte kommer att bli särskilt framgångsrika i längden.

Referenser

Ezebilo, E. E. 2012. Forest stakeholder participation in improving game habitat in Swedish forests. Sustainability 4, 1580-1595.

Ezebilo, E. E., Sandström, C. & Ericsson, G. 2012. Browsing damage by moose in Swedish forests: assessments by hunters and foresters. Scandinavian Journal of Forest Research 27, 659-668.

/ Text Eugene E. Ezebilo, Camilla Sandström och Göran Ericsson

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2014:4