Miljöövervakningsprogrammet Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker, som SLU utför på uppdrag av Jordbruksverket, är varje sommar ute och inventerar ängs- och betesmarker i Sverige. Allt som allt ingår närmare 700 ängs- och betesmarker, som inventerarna återkommer till vart femte år. Detta för att man ska kunna följa förändringar i markerna. Fältlagen tittar bland annat på hur markerna används, vilka gräs, halvgräs och örter som växer där, om det blir fler eller färre buskar och träd samt vilka fjärilar och humlor som flyger i markerna.
– Den vanligaste användningen av en ängs- eller betesmark som vi ser är djur som betar i en naturbetesmark. Samtidigt ser vi tendenser till att denna användning minskar och att det istället blir vanligare med bete på kulturbetesmarker, det vill säga bete på åkermark, säger Pernilla Christensen, analytiker vid Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS).
Betande kor och ängsmetallvinge. Foto: Erik Cronvall, SLU
Miljöövervakningen genomförs i eller i anslutning till NILS inventeringsrutor.
Ser tendenser till ökad igenväxning
Samtidigt som den betade arealen naturbetesmark minskar ser analytikerna att arealen skog har ökat mellan inventeringsvarven. En annan synlig förändring är att utbredningen av ris, örter, gräsartade växter och ormbunkar ökar över hela landet, på bekostnad av arter som till exempel brännässla, mjölkört och älgört. Det här kan vara ett tecken på att hävden minskar och att igenväxningen ökar.
– Skillnaderna som vi ser är dock små och mätperioden dessutom kort, vilket betyder att resultaten bör tolkas med försiktighet, säger Pernilla Christensen.
Artrikedomen är generellt sett större i en hävdad mark än i en ohävdad sådan, något som också stöds av dessa resultat. Marker som precis har slutat hävdas kan dock under en period ha ett högre artantal än en hävdad mark. Detta eftersom denna mark under en viss tid kan innehålla både så kallade hävdarter samt få in andra arter.
Fyra arter fjärilar har blivit vanligare
I takt med bland annat ett intensivare jordbruk under 1900-talets andra hälft har man sett en nedåtgående trend för många dagfjärilsarter. Men nu visar resultat från fjärils- och humleinventeringen tendenser till en svag ökning i antal hos vissa arter i ängs- och betesmarker.
– Skillnader som vi ser i antal fjärilar på kort sikt kan bero på tillfälliga variationer i till exempel väderförhållanden. För att se någon tydlig trend behöver vi längre tidsserier, säger Erik Cronvall som ansvarar för fjärils- och humleinventeringen.
I Sverige finns det ett miljöindikatorindex, som baseras på de 20 vanligaste fjärilsarterna i landet.
– Vi kan på riksnivå se att det under perioden från år 2006 har skett en viss ökning av de fjärilsarter som ingår i miljöindikatorn. Ser vi till de tjugo arter som vi oftast stöter på i just denna ängs- och betesmarksinventering är det fyra arter där skattningarna visar statistiskt signifikanta skillnader mellan inventeringsvarven, nämligen luktgräsfjäril, mindre tåtelsmygare, ängspärlemorfjäril och silverblåvinge. I samtliga fall har arten ökat i antal, säger Erik Cronvall.
Rapporten baseras på resultat från perioden 2006–2015. Det första inventeringsvarvet pågick åren 2006–2010 och det andra inventeringsvarvet åren 2011–2015.
* Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) är ett nationellt miljöövervakningsprogram med målet att övervaka biologisk mångfald i alla svenska landmiljöer. Inventeringen sker i 631 inventeringsrutor spridda över landet.
