Källspårningsteknik berättar om varifrån dioxiner i fisk kommer

De flesta som bor i Sverige har någon gång hört rådet att inte äta fet fisk från Östersjön mer än en gång i veckan. Gravida och barn ska helst inte äta den typen av fisk mer än två till tre gånger per år. Ett exempel av en sådan fisk är strömming.

– Dioxinhalten är högre än vad EU tillåter. Sverige har ett undantag vilket betyder att man får sälja fisken inom landet men att Livsmedelsverket måste ge kostråd, förklarar Karin Wiberg.

Dioxiner är stabila och fettlösliga miljöföroreningar som är mycket svåra att bryta ner, de finns därför kvar i kroppen och miljön under en lång tid (se fakta nedan).

Många olika varianter bildar ett fingeravtryck

Karin Wiberg och hennes forskarkollegor vill ta fram kunskap om varifrån de giftiga dioxinerna egentligen kommer. De utnyttjar det faktum att det finns många olika varianter av dioxiner. Forskarna började med att analysera sediment från olika platser nära kusten och ute i Östersjön.

– Olika källor har olika föroreningsmönster som består av en karakteristisk blandning av olika varianter av dioxiner. Vi kallar dessa mönster för fingeravtryck eftersom de är så specifika, berättar Karin Wiberg.

Strömming. Foto: Anna Lingman, SLU.

Forskarna har kommit fram till att det finns sex typer av källor som var och en har en karakteristisk signatur, det blir som ett mönster som man kan känna igen. Till dessa källor hör förbränningsprocesser, klorblekning, klorfenol- och sulfatmassaproduktion. Efter kemisk analys och databearbetning räknar forskarna med hjälp av en datormodell fram till vilka enskilda källor som det mixade mönstret i sedimenten står för. Modellen berättar även hur stort bidraget är från olika dioxinkällor i varje sedimentprov.

– Sedimenten från Östersjön speglar en mix av flera olika dioxinkällor. Vi kan se att källor som är relaterade till luftutsläpp är och har varit ett viktigt bidrag till föroreningen av Östersjöns sediment, berättar Karin Wiberg.

Fungerar källspårningstekniken för fisk?

Karin Wiberg och hennes forskargrupp ville också undersöka om det går att spåra olika dioxinkällors betydelse för fisk. De använde sig av samma källspårningsteknik som tidigare, men den här gången undersökte de dioxinmönster i strömming från olika platser. Sediment och fisk representerar olika miljöer och källbidragen behöver inte vara de samma.

Karin Wiberg berättar att det finns mycket färre varianter av dioxiner i fisk än i sediment. Det beror på flera faktorer, men framförallt på att fisken kan bryta ned vissa dioxiner.

–Det var en utmaning att kunna tolka dessa så kallade fisk-källmönster för dioxiner som vi fick fram. De liknar inte de sedimentmönster som vi så väl kände till sedan tidigare, påpekar Karin Wiberg.

Detta löste forskarna genom så kallade "fisk-till-sediment-transformations-index" som omvandlar fiskmönster för dioxinkällor till sedimentmönster.

– När vi väl hade gjort det var det relativt enkelt att identifiera källorna, berättar Karin Wiberg.

Sedimentprov. Foto: Alizee Lehoux

Dioxinbildning fortfarande ett mysterium

Att hitta källorna för dioxiner är egentligen bara en bit i det gigantiska pusslet för att komma till bukt med föroreningen. Dioxin bildas oavsiktligt och därför kan det uppstå en mängd olika små bidrag från olika källor, vilket gör det svårt att vidta åtgärder fullt ut.

– Förut kom en hel del föroreningar från industrin, som till exempel klorblekning, men tack vare nya regelverk har den typen av utsläpp minskat. Vi har identifierat förbränning och tidigare klorfenolanvändning som viktiga källor för fisk, men när det gäller förbränning vet vi ändå inte så mycket om exakt vilka källorna är. Eftersom halterna i luften är mycket högre på vintern tyder det på att dagens källor har med energiproduktion och transporter att göra. Kanske är det dålig förbränning i enskilda hushåll som är den stora boven? Det finns stora kunskapsluckor kvar på det här området, påpekar Karin Wiberg.

En aktuell fråga som diskuteras är om sanering av förorenad mark och förorenade sediment skulle kunna påverka halterna av dioxiner i fisk, åtminstone lokalt.

– Det återstår att se hur mycket en sanering skulle bidra till en eventuell minskning av dioxinhalterna i fisk. Jag och mina kollegor tar fram kunskap om var dioxinerna kommer ifrån, förhoppningsvis bidrar det till att problemen kan åtgärdas enklare, avslutar Karin Wiberg.

Text: Natalie von der Lehr