Tusentals kemikalier hälls ned eller hamnar i våra avlopp och förorenar vattnet. Läkemedelsrester och kemikalier från hushåll och industrier är bara några exempel. Klarar avloppsreningsverken inte av att rena bort dessa kemikalier, kan de spridas i miljön och ha negativa effekter på till exempel vattenlevande djur.
– Om det finns kemikalier kvar i renat avloppsvatten, kan de också utgöra en fara för människors hälsa. Detta eftersom renat avloppsvatten ofta släpps ut i sjöar och åar, som också används för dricksvattenproduktion. Ett exempel är att Uppsalas renade avloppsvatten släpps ut i Fyrisån, som rinner ut i Mälaren, där man tar vatten för att tillverka dricksvatten till norra Storstockholm, säger SLU-forskare Johan Lundqvist som genomfört studien.
Även låga nivåer av kemikalier i dricksvatten kan utgöra en fara för människors hälsa, eftersom vår livskonsumtion är hög – två liter vatten per dag under hela vårt liv.
Jämförde orenat och renat vatten
Forskarna undersökte hur effektivt hälsofarliga ämnen renades bort från avloppsvattnet i fem svenska avloppsreningsverk. Eftersom det kan finnas tusentals, eller kanske tiotusentals, kemiska ämnen i avloppsvattnet är det svårt att med kemisk analys mäta alla dessa ämnen – de är helt enkelt för många. Därför använde sig forskarna av biologiska testsystem istället, där de odlade humana celler på laboratoriet och studerade om vattenproverna innehöll ämnen som påverkade cellerna negativt (se fakta).
– Fördelen är att vi med denna metod kan mäta den totala effekten av hälsofarliga ämnen i ett prov istället för att mäta koncentrationen av en handfull ämnen. Vi får helt enkelt en bättre helhetsbild av hur mycket hälsofarliga kemikalier provet innehåller, säger Johan Lundqvist.
I just denna studie har forskarna studerat biologiska processer, som är viktiga för både människors och vattenlevande organismers hälsa. Hormonstörande effekter är ett sådant exempel, där kemikalier med hormonstörande effekter kan påverka till exempel vattenlevande organismers fortplantningsförmåga, genom att efterlikna naturliga könshormoner.
Mätbara effekter även efter rening
Johan Lundqvist berättar att de i det orenade avloppsvattnet såg kraftiga effekter för flera biologiska processer, särskilt hormonstörande effekter. I det renade avloppsvattnet var effekterna avsevärt lägre, men fortfarande mätbara och tydliga. Ett helt rent vatten visar inga effekter i dessa biologiska testsystem.
– Reningseffektiviteten, det vill säga hur mycket avloppsreningen minskade den totala effekten av hälsofarliga ämnen, varierade stort mellan reningsverken (se figur). För hormonstörande effekter var reningseffektiviteten generellt hög. Den hamnade för de flesta reningsverken på över 75 procent. Men det faktum att vi kan mäta hormonstörande effekter även i det renade vattnet, som släpps ut i miljön är oroande, säger Johan Lundqvist.
Studien visar på möjligheten att använda biologiska testsystem för att analysera och övervaka effektiviteten i avloppsreningsverk. Biologiska testsystem kan till exempel fungera som ett stöd vid utvärdering av vilka nya reningssteg man bör investera i, för att minska utsläppen av hälsofarliga kemikalier från avloppsreningsverk.
Figur: Reningseffektivitet, det vill säga hur mycket avloppsreningen minskade den totala effekten av hormonstörande ämnen inom grupperna östrogena ämnen och androgena ämnen. Siffran 100 procent betyder att reningsverken klarade av att rena bort alla ämnen som utövade hormonstörande effekter. Dessa ämnen har effekter som efterliknar naturliga könshormoner och kan därför vara hälsofarliga. För verk 5 kunde reningseffektiviteten för androgena ämnen inte fastställas. Källa: Johan Lundqvist, SLU
