Visar läget för fjärilar och humlor

SLU övervakar på uppdrag av Jordbruksverket sedan år 2006 fjärilar och humlor i svenska ängs- och betesmarker. Vid sidan av denna genomför också Lunds universitet, med hjälp av frivilliga, sedan år 2010 Svensk dagfjärilsövervakning.

– I år har våra fjärilsdata för första gången samanalyserats med data från Svensk dagfjärilsövervakning och data från länsstyrelsernas fjärilsövervakning, säger Erik Cronvall som ansvarar för SLU:s fjärils- och humleinventering.

Tack vare denna samanalys, som gjorts av Dafne Ram, doktorand vid Lunds universitet, har forskarna nu den mest kompletta tidsserien hittills över jordbrukslandskapets fjärilar, både på nationell och regional nivå (Figur 1 och 2). Analysen gjordes för gräsmarksindikatorn, ett sammanfattande index för 12 gräsmarksfjärilar som huvudsakligen lever i jordbrukslandskapet.

Figur 1. Nationell trend åren 2006–2017 för 12 arter av gräsmarksfjärilar. Den nationella trenden för gräsmarksfjärilar ser stabil ut. Index visar om de 12 arterna i genomsnitt ökat eller minskat i antal jämfört med basåret 2006. Källa: Dafne Ram, Svensk Dagfjärilsövervakning, SLU och länsstyrelserna.

Gräsmarksfjärilarna minskar i norr

– Sett till hela landet ser det relativt stabilt ut för gräsmarksfjärilarna. Vissa år ser det lite bättre ut och andra år lite sämre. Vi ser en dipp i antalet gräsmarksfjärilar i början av tidsserien, men vi tror att den kan bero på datasamkörningen, säger Lars Pettersson, forskare vid Lunds universitet och koordinator för Svensk dagfjärilsövervakning.

Bryter man ner resultatet till regioner blir bilden annorlunda. Här ser gräsmarksfjärilarna ut att ha en stabil eller till och med ökande trend i de södra och mellersta delarna av landet, medan de minskar i norr.
– Det ser illa ut för gräsmarksfjärilarna i norra Sverige. Men det kan också vara så att minskningen av fjärilar i södra Sverige redan har skett, medan fjärilarna i norr fortfarande finns kvar, men med en pågående minskning, säger Lars Pettersson.

Figur 2. Trend för gräsmarksfjärilar 2006–2017. I de södra och mellersta delarna av landet ser gräsmarksfjärilarna ut att ha en stabil eller till och med ökande trend, medan de minskar i norr. Minustecken betyder minskning, plustecken ökning och inget tecken att trenden är stabil. Källa: Dafne Ram, Svensk Dagfjärilsövervakning, SLU och länsstyrelserna.

Färre humlor i slättbygder

Resultaten från SLU:s humleövervakning visar inga större skillnader på nationell nivå.

– De tre arter som har högst skattade tätheter åren 2006–2015 är åkerhumla, ljus jordhumla och mörk jordhumla. Tillsammans utgör de cirka hälften av de påträffade humlorna. Av de tio arter som förekommer oftast har haghumlan och blåklockshumlan blivit något vanligare under perioden, säger Erik Cronvall.

Anna Persson forskar på humlor vid Lunds universitet. Hon har jämfört tillgången på humlor i olika typer av jordbrukslandskap, nämligen Skånes mellan- och slättbygder. Hennes resultat visar att det finns 30 gånger fler humlor i mellanbygderna jämfört med i slättbygderna.

– Mellanbygderna består av ett mer småbrutet landskap medan slättbygderna domineras av stordrift. Här är det också ovanligare med landskapselement och så kallade småbiotoper,som kan erbjuda blomning, till exempel stenmurar, skogsbryn och åkerholmar, säger Anna Persson.

Matbrist största hotet

Anna Persson berättar att det största hotet för pollinatörer är bristen på mat, det vill säga brist på blommor och särskilt under hög- och sensommar. Torka ökar också risken för matbrist, eftersom blommorna snabbare blommar över då. Matbrist gör humlorna både mer känsliga för sjukdomar och för bekämpningsmedel.

– Det man kan göra för att gynna arter i sådana blomfattiga landskap är att öka variationen i landskapet genom att till exempel låta fler och bredare kantzoner vara oplöjda, låta buskar stå i kantzoner och att så in blomsterremsor, säger Anna Persson.

Lars Petterson berättar om ett område i Skåne där lantbrukarna försenade slåttern till i början av augusti, en åtgärd som gjorde att bastardsvärmarna ökade från några hundra till mer än 10 000 på fem år.

– Det är tungt för insekterna, men det går att göra något. I dag finns det flera spännande initiativ runt om i landet där man arbetar med att vända utvecklingen, så att även framtida generationer kan leva i en värld full av myllrande insekter. Åtgärderna måste dock vara fungerande både för arterna och för lantbrukarna som hävdar markerna, säger Lars Pettersson.

Text: Ulla Ahlgren

Kontaktinformation

Erik Cronvall
Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU
erik.cronvall@slu.se, 090-786 86 24, 070-780 26 46

Lars Pettersson
Lunds universitet
lars.pettersson@biol.lu.se, 046-222 38 18, 070-611 63 45

Anna Persson
Lunds universitet
anna.persson@cec.lu.se, 0730-69 28 80