En svensk mjölkko kalvar första gången vid i genomsnitt 27 månaders ålder. Den produktiva livslängden därefter är för närvarande ca 2,6 laktationer. Livslängden beror på flera faktorer, bland annat vilken skötsel kon får. Genom att optimera vissa skötselåtgärder finns alltså potential att öka kons hållbarhet. Huvudsyftet med den här studien var att genom simuleringar av olika ”besättningar” och jämföra med data från en svensk genomsnittsbesättning undersöka åtgärder som kan öka livslängden. Vi ville även skatta effekterna på metanutsläpp och på produktionens lönsamhet.
Resultaten visade att livslängden ökade mest (+ 1 år) genom att förbättra kons fruktsamhet. Därigenom behövdes färre rekryteringskvigor och andelen kor som i stället kunde semineras med köttras ökade. Detta förbättrade enligt beräkningarna lönsamheten med +1100 kr per ko och år. Om alla födda kvigkalvar i stället sparades för rekrytering minskade den genomsnittliga livslängden hos korna med 0,8 år och lönsamheten blev 250 kr lägre per ko och år. I samtliga scenarier var lönsamheten starkt kopplad till kostnader relaterade till antalet rekryteringskvigor. Genom färre rekryteringskvigor minskade också metanutsläppen från besättningen.
Nyckeln till att öka kornas livslängd och den ekonomiska lönsamheten, samtidigt som man minskar metanutsläppen från besättningen och utan att kompromissa med mjölkavkastning och nötköttsproduktion, är att minska antalet rekryteringskvigor. Den främsta åtgärden för att uppnå detta är att förbättra förutsättningarna för att korna ska bli dräktiga.
https://doi.org/10.1016/j.animal.2023.101051
Clasen JB, Fikse WF, Ramin M, Lindberg M. 2024. Effects of herd management decisions on dairy cow longevity, farm profitability, and emissions of enteric methane – a simulation study of milk and beef production. Animal 18 (2), 101051.