Ett förlängt kalvningsintervall innebär att tiden mellan sinperiod och nästa kalvning – och därmed starten på en ny laktation – blir längre, vilket kan göra att dessa övergångar inträffar mer sällan under kons liv. Detta kan vara fördelaktigt eftersom det är under den perioden som sjukdomsfrekvensen är som högst. Övergången innebär dessutom flera omställningar som kan vara stressande för kon och arbetskrävande för lantbrukaren. .
Forskare vid SLU har gjort en sammanställning av ett flertal studier rörande förlängt kalvningsintervall. Flera av studierna visar att fruktsamheten, bland annat i form av andelen kor som blir dräktiga vid första insemination, ökar när den frivilliga väntetiden innan första insemination efter kalvning flyttas fram. Antalet kor och andelen sjukdomsfall i varje enskild studie var oftast för låg för att ge statistiskt säkerställda resultat, men en numerisk minskning av antalet sjukdomsfall kunde ses i de flesta av dem.
De risker som finns med förlängt kalvningsintervall är att kor som inte har en uthållig laktation kan få en förlängd sintid. De kan då bli feta i slutet av laktationen och tappa i daglig mjölkmängd sett över hela kalvningsintervallet. Detta gäller framförallt vid en lång förlängning av kalvningsintervallet för äldre kor. För förstakalvare visar de flesta studier att mjölkmängden per dag i kalvningsintervallet bibehålls eller möjligen ökar något. Förutom att förstakalvare generellt passar bra på grund av sin flacka laktationskurva verkar hög mjölkmängd och lagom lågt hull i tidig laktation vara lovande egenskaper för att förutspå vilka kor som passar för förlängt kalvningsintervall.
https://doi.org/10.1111/rda.14690
van Knegsel ATM, Burgers EEA, Edvardsson Rasmussen A. 2024. Extended lactations in dairy cows and the effects on fertility and production. Reproduction in Domestic Animals 59, e14690.