Mjölkkor genomgår omfattande hormonella och ämnesomsättningsrelaterade förändringar i samband med kalvningen, vilket tros påverka klövarnas stödjevävnad och därmed öka risken för mekaniska klövhornsskador. Vi har undersökt relationen mellan ståbeteende runt kalvningen och förekomsten av sulhornsskador.
Vår studie utfördes på åtta gårdar, där ståbeteendet på drygt 300 kor mättes med sensorer. För varje ko mättes daglig ståtid, samt hur länge kon stod som längst mellan två viloperioder per dag. Ståbeteendena summerades i tre perioder: före kalvningen (dag -14 till -2), vid kalvning (dag -1 till 1), samt efter kalvningen (dag 2 till 14). Korna klövverkades 8–12 veckor efter kalvningen, för att ge skador som eventuellt uppkommit nära kalvningen tid att växa ner till sulytan och bli synliga.
Ståbeteenden före och vid kalvningen kunde inte relateras till högre förekomst av sulhornsskador (grava sulblödningar och klövsulesår). Däremot förelåg ett samband mellan såväl lång daglig ståtid som lång ståtid mellan viloperioder efter kalvningen och sulhornsskador. Även en ökning av längsta ståtid mellan två viloperioder från före till efter kalvningen var kopplat till högre odds för sulhornsskador.
Våra resultat understryker vikten av att lakterande mjölkkor ges goda möjligheter till daglig vila.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0022030221007517
Eriksson HK, Daros RR, von Keyserlingk MAG, Weary DM. 2021. Standing behavior and sole horn lesions: A prospective observational longitudinal study. Journal of Dairy Science 104 (10), 11018-11034.