DIASPARA - Förbättrad vetenskaplig kunskap om vildlax och ål i Europa

Atlantlaxen och den europeiska ålen vandrar långa sträckor under sin livstid, ofta mellan flera länder. Detta skapar utmaningar för förvaltningen av dessa arter, eftersom både den naturliga och mänskliga påverkan som de upplever kan skilja sig mycket mellan dessa olika områden, och kan vara svår att kvantifiera fullt ut.

Behov av regionalt och globalt samarbete 

Trots att det finns rättsliga åtaganden för att bevara dessa två arter är den atlantiska laxen och den europeiska ålen för närvarande utrotningshotade. Detta beror delvis på deras ekologiska särdrag, där de två arterna delar sin livscykel mellan marina ekosystem och flodekosystem, både i och utanför Europa. Den stora utbredningen gör dem känsliga för många olika typer av mänsklig påverkan (t.ex. fiske, försämring och splittring av livsmiljöer och föroreningar).

Laxen och ålens användning av både havs- och flodmiljöer (under deras livscykel) innebär också att den påverkan som en fisk upplever kan skilja sig mycket från det som en annan fisk upplever. I floder är den naturliga och mänskliga påverkan unik för den aktuella floden, vilket innebär att olika fiskar av samma art kan uppleva mycket olika naturlig och mänsklig påverkan om de tillbringar sin sötvattensfas i olika floder. Under sin marina fas blandas dock fiskar från olika floder och delar samma naturliga och mänskliga påverkan. En korrekt förvaltning av en sådan livshistoria kräver samarbete på både regional och internationell nivå, insamling och tolkning av data över hela artens utbredningsområde och att hänsyn behöver tas till de olika effekter som arterna upplever i olika områden.

Huvudsakliga mål

DIASPARA-projektet syftar till att förbättra förvaltningen av atlantlax och europeisk ål genom att bidra till att tillhandahålla de verktyg som krävs för att skapa fullständiga bedömningsmodeller som bygger på data som samlats in från hela utbredningsområdet för dessa arter. För att uppnå detta kommer DIASPARA att rikta in sig på tre huvudmål:

1. Optimera insamling och användning av data och förbättra kunskapen. Data om t.ex. tillväxt, mognad och överlevnad förändras både mellan olika regioner och mellan olika tidpunkter. DIASPARA kommer att göra en inventering av dessa tillgängliga data och analysera mönstren i både tid och rum, över arternas utbredningsområden. På så sätt kommer projektet att leta efter förändringar över tid och efter olika trender i olika regioner, för att förbättra användningen av dessa data i modeller för beståndsbedömning. Dessutom kommer DIASPARA att använda dessa resultat för att ge råd om framtida förbättringar av datainsamlingen.
   
   
2. Optimera tillgången till data genom att främja internationell samordning av datalagring. För många europeiska marina fiskbestånd lagras de uppgifter som behövs för förvaltningen i databaser som drivs och underhålls av ICES (Internationella havsforskningsrådet). Dessa databaser är dock inte lämpade för att hantera mångfalden av livsmiljöer och mänsklig påverkan i dessa olika livsmiljöer, vilket kännetecknar uppgifterna om lax och ål. Därför lagras data för lax och ål för närvarande i lokala databaser som är ”hemmagjorda” av de expertgrupper av forskare som har arbetat med vetenskaplig rådgivning för dessa arter. DIASPARA kommer att utveckla databasstrukturer som är särskilt utformade för alla vandrande fiskarter, som kan hantera den fullständiga rumsliga spridningen av data, liksom den mångfald av effekter som varje art står inför.
   
   
3. Arbeta för att förbättra de modeller för beståndsbedömning som ligger till grund för förvaltningsrådgivningen. Metoder för beståndsbedömning av vandrande arter som atlantlax och europeisk ål bör uttryckligen kunna hantera arternas komplexa rumsliga struktur och livscykelegenskaper. Detta resulterar i komplexa och tidskrävande modeller för lax, och har hittills förhindrat utvecklingen av en enda modell för bedömning av hela beståndet av ål. DIASPARA kommer att analysera olika verktyg och statistiska antaganden för de befintliga laxmodellerna, för att förbättra deras prestanda. Dessutom kommer DIASPARA att utvärdera ny kunskap och nya metoder för att införliva förändringar i tillväxt, överlevnad och mognad över tid och rum i modeller för beståndsbedömning, i syfte att ytterligare förbättra de befintliga laxmodellerna och bidra till att lägga grunden för en första modell för hela beståndet av ål.