Årligen samlas data in för att kunna förvalta fisk och fiske för att kunna göra uppskattningar av hur mycket fisk som finns i olika havsområden och hur de kan fiskas på ett hållbart sätt. Detta fås genom att samla in och analysera biologiska, sociala, ekonomiska och miljörelaterade data inom fiskets, vattenbrukets och till viss del beredningsindustrins område.
Informationen används sedan som underlag för fiskeriförvaltningen. Arbetet styrs av en rad EU förordningar som vanligtvis kallas DCF (Data Collection Framework).
DCF finansieras till 60% av medel från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF).
I Sverige är det Havs- och vattenmyndigheten (HaV) som är ansvarig myndighet för ”Sveriges Nationella datainsamlingsprogram på fiskets område”, men SLU Aqua utför på uppdrag av HaV de största delarna av programmet vilket innefattar datainsamling genom trålundersökningar, provtagningar ombord på fiskefartyg och på landad fångst i hamnar samt analys och bearbetning av data.
Medlemsländerna planerar sin datainsamling i så kallade Nationella Program vilka skrivs vart tredje år. Årligen rapporteras sedan utfallet i den så kallade Årliga Rapporten. Samtliga delar av programmet skall koordineras regionalt mellan de länder som delar fiskevatten. För svensk del innebär det arbete i regionala koordineringsgrupperna (RCM) för Östersjön och Nordsjön.
Om du vill läsa hela Sveriges Nationella Datainsamlingsprogram finns det här
Datainsamling för ål
Datainsamling för lax
Datainsamling från fisket i sötvatten
Inom Data Collection Framework (DCF) ska många arter provtas. I EU-dokumentet Appendix VII 2010/93/EU finns en lista över vilka som provtas i olika havsområden.
I DCF ingår även insamling av data och utvärdering av hur mycket fisk som fångas i fritidsfisket. För Svensk del innebär kravet en skattning av hur mycket torsk och lax som fångas ( i vikt) i fritidsfisket årligen.
Varför samlar länder i Europa in data om fisk och fiske inom Datainsamlingsförordningen (DCF)? Vad används data till och av vem?
Data används till beståndsuppskattningar som utförs av arbetsgrupper inom Ices, där SLU Aqua deltar aktivt, och ligger till grund för de biologiska råd om uttag ur bestånden som årligen ges av Ices rådgivande kommitté (Acom) samt i EU:s vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerinäringen, STECF, vars uppgift är att ge vetenskaplig rådgivning till kommissionen.
Säkra och detaljerade beståndsuppskattningar är viktiga instrument som kan bidra till regleringar av fisket och möjliggöra uppföljning av förvaltningsåtgärder.
DCF ställer långtgående krav på medlemsländerna vad gäller förvaltning och nyttjande av insamlade data. Det finns en skyldighet att hålla primärdata i säkra databaser vilka även EU-kommissionen skall ha åtkomst till om de så önskar.
Medlemsländerna är också skyldiga att efter förfrågan leverera data till olika användare (för arbetsgrupper inom rådgivning och förvaltning men också för vetenskaplig publicering) inom givna tidsramar. Levereras inte data kan EU-kommissionen dra av på det finansiella stödet till medlemslandets datainsamling.
Hela Sveriges Nationella Datainsamlingsprogram finns på Havs-och vattenmyndighetens webbsida.
Datainsamling inom DCF finansieras till 60% av medel från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF).
Den nya förordningen som styr datainsamlingsprogram inom medlemsländerna benämns Multi Annual Program (EU-MAP).
De övergripande styrande förordningen för DC-MAP är Gemensamma fiskeripolitiken(GFP) och 60% av finansieringen kommer från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF).
Maria Hansson, miljöanalytiker
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
maria.hansson@slu.se, 010-478 40 20, 070-231 15 23
På SLU Aquas Youtubekanal finns bl.a. en film om hur arbetet går till på en survey ("BITS 2015 Q4 SWE")
Läs mer om DCF på HaV:s hemsida