Beståndsanalys av fisk handlar om att uppskatta storleken och hälsan hos ett fiskbestånd för att förstå hur det påverkas av fiske och miljöförändringar. Genom beståndsanalys har vi möjlighet att upptäcka om någon art ökar eller minskar i ett område, eller om åldersfördelningen eller hälsotillståndet för fiskarna ändras. På så sätt kan vi upptäcka om åtgärder behöver sättas in, eller följa upp hur det har gått med tidigare åtgärder.
Så här studerar vi fisk och skaldjur
För att ha möjlighet att genomföra beståndsanalyser av fisk och skaldjur behöver vi först samla in data. Den insamlade datan kan vi sedan använda för att modellera beståndens utveckling och bedöma hållbara fångstnivåer. Därefter kan vi ge råd till myndigheter om hur mycket fisk det finns i olika områden och om antalet ökar eller minskar, samt bedöma vad som är hållbara fiskenivåer och se om olika skyddsåtgärder fungerar.
Metoder för datainsamling
För att få en helhetsbild av tillståndet hos fisk- och skaldjursbestånden behöver vi använda flera olika metoder och metoder som kompletterar varandra. Vilken metod som är bäst att använda i en viss situation beror bland annat på hur platsen ser ut eller vilka arter vi vill undersöka.
Våra datainsamlingsmetoder består bland annat av:
- standardiserade provfisken,
- åldersanalys,
- stereovideosystem (filma fiskar),
- fiskmärkning,
- fiskeristatistik,
- akustiska undersökningar,
- teoretiska modeller.
Standardiserade provfisken: nät och ryssjor vid kusten
Ett av de mest traditionella sätten att undersöka fiskbestånd längs kusten är provfiske med hjälp av nät eller ryssjor. Generellt sett kan man säga att nät används mest vid provfisken på östkusten och ryssjor på västkusten.
Vid ett provfiske med nät eller ryssjor ligger redskapen ofta ute under natten. På morgonen därpå tar vi upp fångsten och artbestämmer, räknar, väger och mäter alla individer.
Målet är att bedöma hur stora fiskbestånden är och se förändringar över tid. För att vi ska ha möjlighet att jämföra resultaten mellan olika år behöver vi alltså göra exakt samma sak varje gång. Vi genomför därför undersökningarna vid samma tidpunkter, på samma platser och med samma utrustning.
Åldersanalys
Beståndsuppskattningar bygger till stor del på åldersinformation. Därför är det viktigt att kunna avläsa fiskarnas ålder. Det vanligaste är då att vi tar ut fiskarnas hörselstenar (otolier), som vi sedan läser av årsringarna på, likt årsringarna hos ett träd. För en del fiskarter kan vi också utläsa ålder på gällock och fjäll. Vi kan även ta prover för att se om fisken har samlat på sig miljögifter.
Filma fisk med stereovideosystem - BRUV
En del områden, som de grunda utsjöbankarna i Kattegatt, är svårtillgängliga och utmanande att undersöka. Bottnarna är steniga och svåra att komma åt med traditionella fiskeredskap som nät eller trålar. Sedan 2018 provar vi därför en ny metod – att filma fiskarna. Fördelen med den här metoden är att vi kan observera fisken utan att skada vare sig den eller miljön. Vi kan också undersöka områden som är svåra att tråla eller använda nät i.
Stereovideosystemet kallas för BRUV (baited remote underwater stereo-video systems) och består av två kameror med ett bete framför för att locka till sig fiskarna. Kamerorna sänker vi sedan ner till botten och där får de ligga och filma i en timme innan vi tar upp dem igen. Väl tillbaka på land analyserar vi filmerna via ett särskilt datorprogram som hjälper oss att räkna ut fiskarnas längd på centrimeternivå.
BRUV ger dock inte lika exakta resultat som trålning och andra fiskemetoder, och kan inte användas när det till exempel är för grumligt eller strömt vatten.
