Russet som naturvårdare

Bakgrund

Trots internationella konventioner och omfattande nationella åtgärder minskar den biologiska mångfalden i Sverige. De mest hotade arterna finns i miljöer som kräver ett öppet, betat landskap. Vi har undersökt om gotlandsruss som betar året runt kan vara en metod att stoppa den negativa utvecklingen och samtidigt bidra till att russet, som är en hotad svensk husdjursras, bevaras.

Russet är en gammal hästras som för inte så länge sedan strövade fritt på Gotland och vår hypotes var att det finns individer som har egenskaper kvar som gör att de klarar betesgång året runt med god funktion och hälsa. En viktig aspekt av studien har därför varit att undersöka hur russen klarar betesgången och undersöka individuella variationer i egenskaper. Den här kunskapen är också viktig i ett internationellt "rewilding" perspektiv. Runt om i världen pågår projekt där man försöker återskapa eller bevara landskap och ekosystem genom att låta betande djur leva fritt där. Eftersom vildhästen är utdöd använder man sig av domesticerade hästar utan att det har gjorts någon vetenskaplig belysning av om dessa fortfarande har lämpliga egenskaper för ett vilt liv.

Projektet har hittills fått stöd från SLU, Världsnaturfonden, Stiftelsen Helge Ax:son Johnsson och allmänheten via s.k. crowd funding. Den praktiska delen av projektet startade våren 2014, då tolv ettåriga russhingstar släpptes i tre hägn söder om Uppsala bestående av ca 3 hektar gräsyta och 7 hektar skog (fyra russ i varje). Russen vistades sedan där till hösten 2016 och under hela perioden har olika typer av data samlats in. Delar har hunnit bearbetats och publicerats, både vetenskapligt och populärvetenskapligt. Nedan följer resultat, slutsatser och länkar till de publikationer som finns i nuläget men fler publikationer är att vänta.

Om du vill veta mer om bakgrunden till projektet och dess utformning kan du läsa mer här. Anna Jansson, anna.jansson@slu.se eller Carl-Gustaf Thulin, Carl-Gustaf.Thulin@slu.se.

kan också svar på frågor.

Resultat och slutsatser med fokus på biologisk mångfald och igenväxning

Hästarnas inverkan på växter, fjärilar och humlor har undersökts. Resultaten visar att artrikedomen av växter var högre där hästarna betade, att humlor och fjärilar föredrog de hästbetade ytorna (jämfört med de uthägnader där hästarna inte kunde beta) och att det fanns ett positivt samband mellan växtrikedom och pollinatörer. Slutsatsen är att denna form av hästhållning kan begränsa förlusten av biologisk mångfald och därmed bli ett viktigt redskap för att bevara det betade öppna landskapets artrikedom.
Hästarnas inverkan på olika trädarter och skogens utveckling har undersökts. Resultaten visar att russens bete skapade ett mer öppet landskap genom att de begränsade mängden sly och busk. Slutsatsen är att åretruntbetande russ kan bidra till bevarande och restaurering av artrika skogsbetesmarker och hagar. Hästarnas inverkan på antalet gräshoppsindivider (av olika arter) har undersökts. Observationer gjordes på platser där; 1) hästarna betat, 2) hästarna inte kom åt att beta (uthägnader) och 3) i rator (platser som hästarna använder som toaletter och som de undviker att beta). Studien visade att det fanns fler gräshoppor i ratorna än där hästarna betade och där de inte kom åt att beta. Slutsatsen är att närvaron av hästar i markerna skapade miljöer som verkade gynnsam för gräshoppor.

REFERENSER

Garrido P, Mårell A, Öckinger E, Skarin A, Jansson A, Thulin C-G (2019). Experimental rewilding enhances grassland functional composition and pollinator habitat use. Journal of Applied Ecology 56 (4), 946-955 Länk: https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/1365-2664.13338

Garrido P, Edenius L, Mikusiński G, Skarin A, Jansson A, Thulin C-G (2020). Experimental rewilding may restore abandoned wood-pastures if policy allows. Ambio (online) Länk: https://link.springer.com/article/10.1007/s13280-020-01320-0

Garrido P, Jansson A, Mikusiński G, Naumov V, Öckinger E, Skarin A, Uboni A, Thulin C-G (2020). Åretruntbete med gotlandsruss – gynnar biologisk mångfald och bevarar ängs- och hagmarker. Fakta Skog 2 (svenska) Länk: https://www.slu.se/globalassets/ew/ew-centrala/forskn/popvet-dok/faktaskog/faktaskog20/faktaskog_02_2020.pdf

Thulin C-G, Jansson A (2020). Ecosystem function of semi-feral horses with specific focus on orthopteran density. Conference Abstract No 33477 EAAP 2020, Porto, Dec 1-4, 2020 (virtual conference) Länk: http://www.eaap.org/eaap-2020-virtual-meeting-1st-4th-december/

Resultat och slutsatser med fokus på betet och russens vistelseområden

Effekterna av russens bete på energi- och proteininnehållet i betet har undersökts genom provtagning och analyser en gång i månaden. Resultaten har också jämförts med ytor som hästarna inte fått beta men som istället klippts en gång i månaden. Russens bete ökade variationen i energi- och proteininnehållet mellan olika platser och både energi- och proteininnehållet ökade över tid där russen betat medan det minskade där gräset klipptes.

Proteininnehållet var tillräckligt högt för att möta russens behov hela året men energiinnehållet och mängden bete var under 5 månader begränsat vilket resulterade i att russen fick använda fettreserver för sin energiförsörjning. Energitillgång i november motsvarande 12 000 MJ per hektar (gräsyta) var i denna studie tillräckligt för att ingen häst senare under vintern skulle gå under den hullnivå (4 på en 9-gradig skala) som vi bedömt som kritisk. Av de tre hägn som vi studerade var det bara ett

som levde upp till det bägge vintrarna. Vi rekommenderar därför till de som avser att hålla hästar året runt på bete med målet att också gynna den biologiska mångfalden att för säkerhets skull ta en sen skörd på markerna (d.v.s. uthägna ett område på försommaren som sedan skördas och återväxten får betas). Det kan sedan användas som foder under januari-mars om betesarealen är i underkant eller förhållandena på annat sätt begränsande för energiintaget. 

• Russen bar GPS-sändare och vi har i dagsläget preliminära resultat från deras val av vistelseområden. De spenderade mest tid på gräsytorna och mindre tid i skog men ökade sin användning av skogen under vintern och även nattetid. I genomsnitt över året spenderade de 48 min om dagen i de vind- och regnskydd som fanns tillgängliga. Skydden verkade till stor del nyttjas när temperaturen var över 15°C.

• Russen hade inga problem att beta vintertid så länge snön gick att krafsa undan, även om den var 20 cm djup. Under vissa väder- och markförhållanden var den dock inte det. I de tre hägnen låg gräsmarkerna till stor del på områdets lägsta punkt. Under en vinterperiod då dagar med nederbörd i form av regn blandades med dagar med minusgrader byggdes en iskaka upp på gräsmarkerna och betet där blev otillgängligt. Det resulterade i att russen betade mer i skogen (där det aldrig blev is eller ens tjäle) och att de i högre takt än tidigare förbrukade sitt sommar- och hösthull. Under denna period fick några russ tas ur projektet p.g.a. för lågt hull. I ett av hägnen behövdes detta dock aldrig göras och det hägnet karaktäriserades dels av att skogen hade mer gräsinslag (mer öppen och lövskogsdominerad) och att det vid den lägsta punkten i det här hägnet gick ett stort dike som snabbt kunde föra bort stora nederbördsmängder. Markernas beskaffenhet verkar därför kunna ha avgörande för hur väl de fungerar för åretruntbete. 

• Råproteininnehållet i russens träck visade en positiv korrelation till råproteininnehållet i betet. Träckanalayser kan därför användas för att grov skatta kvalitén på det som hästarna betat. Träckens innehåll motsvarar ca 80 % av betets råproteininnehåll.
  
  
  • I en studie visar vi data på betets energi- och proteininnehåll året runt, månad för månad, vilket kan utgöra en vägledning för djurhållare som nyttjar bete året runt i Sverige (se Ringmark m.fl. 2019).

Resultat och slutsatser med fokus på russen

• Russens hull registrerades varje vecka, deras vikt varannan vecka och mankhöjd och några andra kroppsmått en gång i månaden. Åtta av tolv russ klarade att hålla ett funktionellt hull (> 4 på en 9-gradig skala) året runt men fyra behövde stödutfodras i en annan hage under några veckor under den första senvintern.
   
• Vi har jämfört russens genomsnittliga vikt, hull och tillväxtkurva relativt med en grupp varmblodiga travhästar i samma ålder som hade fri tillgång till ett mycket energirikt hösilage året runt. Hos travhästarna var hullet och viktökningen ganska konstant under hela perioden medan både hull och kroppsvikt minskade under vinter hos russen. Trots detta nådde russen som treåringar 99 % av den förväntade mankhöjden baserat på travhästarnas mankhöjdstillväxt och alla individer fick också en mankhöjd som betraktas som optimal för rasen. Russens tillväxt verkade sålunda inte påverkas av vinterperioderna med negativ energibalans.   
• En gång varje årstid togs också ett blodprov och russen insulinnivåer har analyserats. Insulinnivåerna var signifikant lägre under vintern jämfört med de andra årstiderna och det fanns en viss korrelation mellan hästarnas hull och insulinnivåerna. Ju högre hull desto högre insulinnivåer. Höga insulinnivåer kan vara kopplat till en ökad risk för fång men inga sådan observationer gjordes hos russen. Vi kan konstatera att russen uppvisade tydliga årstidsvariationer i både hull och insulinnivåer och att de högsta insulinnivåerna observerades på våren men de högsta hullpoängen på sensommaren och hösten. Det här scenariot skiljer sig från den riskprofil för fång som vi känner till för konventionellt hållna hästar, där hull och insulinnivåer är höga samtidigt och kan ha varit det en längre tid.
• Hästarna pälslängd mättes varje varannan vecka. Det fanns en individuell variation i pälslängd. Det var ingen skillnad i pälslängd mellan individer som fick pälsätare och de som inte fick det (se nedan) och inte heller mellan individer som vid enstaka tillfällen observerades huttra och de som aldrig gjorde det.