Kontaktinformation
Eva Skiöldebrand
Professor vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF); enheten för patologi
Telefon: +4618672172, +46706322135
E-post: eva.skioldebrand@slu.se
Osteoartrit (artros)
Senast ändrad: 24 januari 2022
Osteoartrit är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom som ofta kallas artros. Sjukdomen är den vanligaste orsaken till ledsmärta och hälta hos häst. Tillståndet utvecklas långsamt och försämringen sker gradvis men till slut ger osteoartrit ledsvikt. Osteoartrit startar med en inflammation i någon av ledens strukturer, ledbrosk, ledkapsel eller underliggande ben, vilket ger destruktion och nedbrytning av ledens strukturer.
Vid broskskada förstörs brosket delvis eller helt, och blir tillståndet tillräckligt allvarligt kan det underliggande benet blottas. Även ledens övriga vävnader som ben, ligament, ledhinnor och ledvätska påverkas och belastningen ger upphov till smärta. Osteoartrit kan drabba hästens alla leder men kot-, karpal-, knä- och hasled drabbas i högre grad än andra leder.
Symtom
Osteoartrit hos häst kan ge upphov till varierande grad av hälta, med värme, stelhet, gallor och försämrad rörlighet i leden. Tecken på smärta i samband med artros kan vara ovilja hos hästen att röra sig, hoppa eller utföra vissa rörelser, slå med svansen, gnissla tänder m.m.
Uppkomst
Osteoartrit kan uppstå i en normal led som är utsatt för onormala påfrestningar exempelvis överträning, men också som resultat av normal användning av en led som av någon orsak är försvagad, till exempel efter frakturer, osteokondros, ledbandsskador. Sjukdomen kan också orsakas av felställningar i benen.
Hos häst är osteoartrit i de flesta fall förslitningsrelaterat där en upprepad överbelastning resulterar i en inflammation som ofta startar i ledkapseln. En rad inflammatoriska enzym frisätts i leden och bryter ned ledbrosket och hyaluronsyran i ledvätskan.
Trav- och galopphästar som springer snabbt kan generera skador i sina framknän (karpalleder) då de i belastningsögonblicket får ett kraftigt tryck på broskets framkant. Det upprepade trycket kan i tidigt skede orsaka förändringar i brosket och leden som endast kan påvisas genom analys av prov från ledvätska, blod eller urin (ännu endast på forskningsnivå).
Sjukdomens utveckling
Tidiga stadier av sjukdomen sker på molekylnivå och är idag svåra att upptäcka. Nedbrytningsprodukter från brosk och ben är ett uttryck för en ökad nedbrytning i leden. Senare kan mikroskopiska, och därefter även makroskopiska förändringar i ledbroskets struktur ses som ojämnheter och avsaknad av brosk. En ökad cellaktivitet, särskilt i ledens yttre delar, med nybildning av brosk och ben skapar kantpålagringar. Dessa syns på röntgenbilden som så kallade osteofyter. Så småningom ses sprickor i ledbrosket. I slutstadiet förstörs ledbrosket helt och underliggande ben omorganiseras på grund av ökad belastning. Detta ger en överdriven bentäthet (skleros) och bildning av hålrum (cystor).