Kontaktinformation
Stina Ekman, professor
Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU
stina.ekman@slu.se
018-67 11 91
Osteokondros är mycket vanligt hos gris, häst, hund och nötkreatur. Sjukdomsprocessen börjar med en förlust av blodförsörjning till en liten del av tillväxtbrosket, vilket gör att viss broskvävnad dör. Detta ger i förlängningen ett område med störd benbildning och en så kallad broskretention, vilket kan ses vid röntgenundersökning.
Vid mekanisk belastning av det skadade brosket kan ett brosklock, osteokondrosis dissekans (OCD), och ledmus (lös benbit) bildas. Detta ger inflammation i leden (osteoartrit) med smärta och hälta som följd.
Tidig osteokondros, med endast ett litet område av upphörd blodförsörjning och intilliggande död broskvävnad, kan endast påvisas vid obduktion och inte hos det levande djuret, eftersom diagnostiska metoder för tidig osteokondros inte finns i dag. Om skadan upptäcks i ett tidigt skede kanske utvecklingen av OCD kan undvikas, genom att leden utsätts för mindre mekanisk belastning.
Vi tror att specifika signaler som visar förändringar skulle kunna spåras redan tidigt i uppkomsten av osteokondros. Fokus för vår forskning är sådana signaler, så kallade biomarkörer, och vi arbetar för att utveckla metoder som kan mäta biomarkörer för osteokondros i ledvätska eller blod från det levande djuret. Specifika biomarkörer för tidig osteokondros skulle också vara till hjälp vid urval av robusta avelsdjur i grisproduktionen, där osteokondros-förändringar ofta ses vid slakt.
Stina Ekman, professor
Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU
stina.ekman@slu.se
018-67 11 91
Om du är intresserad av att läsa mer om osteokondros rekommenderar vi dessa två artiklar: