Kadmiuminnehåll i matpotatis. En studie av odlingsåtgärder och sortskillnader

För att kunna möta framtida kvalitetskrav och krav på lägre kadmiuminnehåll i mat ville vi undersöka om man genom val av odlingsåtgärder kunde påverka innehållet av tungmetallen kadmium i potatis. Fältförsök med två matpotatissorter, en som tar upp mycket kadmium och en som tar upp lite kadmium, visar att en låg kvävegiva, 60 kg N/ha, ger ökat kadmiuminnehåll i potatis vid jämförelse med högre givor på 160 respektive 240 kg N/ha. Markens pH har betydelse för tillgängligheten av kadmium och dess tillgänglighet för växterna ökar på de flesta jordar vid låga pH. Den form som kväve tillförs i påverkar pH i marken och därmed tillgängligheten av kadmium för växterna. Fältförsök med NPK 11-5-18 mikro, kalksalpeter och ammoniumsulfat visade att potatis gödslade med ammoniumsulfat innehåller mer kadmium än de som gödslats med NPK. Då växter tar upp ammoniumjoner utsöndrar de vätejoner för att balansera laddningarna, vilket resulterar i en pH-sänkning kring rötterna. Intressant är att gödslingen med kalksalpeter också gav högre kadmiuminnehåll jämfört med NPK. Den medföljande kalciumjonen kan möjligen ha bidragit till ökad kadmiumtillgänglighet genom att byta plats med kadmiumjoner på markpartiklarna. Enligt denna studie är det bäst att gödsla med ett balanserat pH-neutralt kvävegödselmedel för att begränsa kadmiuminnehållet i potatis.

Projektet finansierades av Stiftelsen Lantbruksforskning och Partnerskap Alnarp, 2006-2009

Projektet drevs av Helene Larsson Jönsson, Helene.Larsson.Jonsson@slu.se, Håkan Asp & Charlott Gissén