Uthållig kontroll av gräsogräs

De annuella gräsogräsen utgör de mest svårkontrollerade arterna inom spannmålsodlingen. Speciellt i områden som domineras av höstsäd har förekomsten av arter som renkavle, åkerven och sandlosta ökat markant. Arternas groningsbiologi, kännetecknad av groning företrädesvis på hösten, medför att de gynnas av stor andel höstsådda grödor. En annan bidragande orsak till deras framgång är ökat inslag av reducerad jordbearbetning, vilken lämnar en stor andel av fröna nära ytan där de kan gro. Det nära släktskapet med spannmålsgrödorna begränsar antalet tillgängliga herbicider, vilket ökar risken för uppkomst av herbicidresistens. I synnerhet renkavle har uppmärksammats internationellt som en av de arter som snabbt utvecklar resistens, och resistenta populationer har identifierats i Sverige. Målet med det långliggande försöket är att öka kunskapen om möjligheterna att kontrollera gräsogräsen, främst renkavle och åkerven, på ett resurseffektivt sätt genom att tillämpa IPM. Försöksupplägget baseras på kunskap om arternas biologi (groningsbiologi, fröekologi, tillväxt), resistensbildning och känslighet för olika kontrollåtgärder.

Projektledare: Lars Andersson

Projektdeltagare: Anders TS Nilsson

Samarbetspartner:  Henrik Hallqvist Jordbruksverket, Marcus Willert HS

Finansiering:  SLU NJ-fakulteten