Hortikulturell Produktionsfysiologi
Senast ändrad: 13 mars 2025
Forskningen inom hortikulturell produktionsfysiologi syftar till att öka kunskapen om hur man, i långsiktigt hållbara produktionssystem, kan styra olika trädgårdsgrödor till önskad utveckling genom att variera de yttre förhållandena.
Produktion av hortikulturella grödor kännetecknas av en hög grad av kontroll av växtplatsens yttre betingelser. Beroende på om vi odlar i växthus eller på friland finns varierande förutsättningar att styra olika faktorer efter växternas behov t.ex. ljus, temperatur, vatten, växtnäring och substrat. Syftet med att styra dessa faktorer är att optimera odlingsbetingelserna för växten men även att optimera produktionen ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.
Målet med forskningen är dels att kunna förse trädgårdsnäringen och samhället med kunskap så att effektiva och miljömässigt hållbara odlingssystem kan fortsätta att utvecklas och dels att ur ett mer grundforskningsmässigt perspektiv studera växtens reaktioner på varierade faktorer.
Projekten inom enheten för hortikulturell produktionsfysiologi studerar både ätliga trädgårdsväxter som grönsaker, frukt och bär, och prydnadsväxter som krukväxter, snittblommor och plantskoleväxter. Till vårt förfogande har vi moderna forskningsväxthus och klimatkammare men även möjlighet till försök på friland.
Fokusområden:
De flesta jordbruks- och trädgårdsväxter kan bilda symbios med mykorrhizasvampar. Svampen kan bidra till värdväxtens näringsupptag och kan även ge skydd mot olika typer av stress och sjukdomar. Ibland kan emellertid höga halter av växtnäring i åkermark eller odlingssubstrat hämma mykorrhizabildningen hos odlade växter.
I växthus och plantskolor används ofta odlingssubstrat med en låg förmåga att binda näringsämnen. Vi undersöker om mykorrhiza kan etableras hos växter i olika typer av odlingssubstrat i ekologiska och konventionella odlingssystem genom ympning med mykorrhizasvampar i kombination med reducerade halter av näringsämnen. Om det är möjligt att odla växter med mykorrhiza vid lägre gödselnivåer kan både gödselkostnaderna och risken för näringsförluster reduceras. Vi studerar även förekomst och inverkan av mykorrhiza för frilandsodlade växter.
Faktablad (2001-85) "Mykorrhiza kan gynna växtens tillväxt och hälsa"
Pågående projekt inom mykorrhiza
I ett hållbart samhälle måste kretsloppen slutas och det organiska avfallet, som består av bl.a. växtnäringsämnen, återföras så långt det är möjligt. Vid nedbrytningsprocesser bryts organiskt material ner till enklare beståndsdelar som sedan kan återanvändas. Nedbrytningsprocessen ser olika ut beroende på den kemiska sammansättningen hos materialet och i vilken miljö den sker. Olika metoder kan användas för att bryta ner det organiska avfallet, och detta ger olika nya produkter i form av exempelvis växtnäring.
Biogödsel, rötrest efter biogasproduktion, är ett exempel på en organisk restprodukt som återcirkuleras när det återförs till åkern. I vår forskargrupp undersöker vi möjligheten att använda biogödsel i andra näringskrävande odlingssystem som hydroponisk odling och algodling. Organiska restprodukter är dock inte begränsade till att vara biogödsel utan det finns ett brett urval av restprodukter att arbeta med som har sitt ursprung från t.ex. livsmedelsindustrin och skogsindustrin. De målorganismer som vi studerar med avseende att recirkulera organiska restprodukter är växter, alger och svampar.
Förutom återföring och kretslopp för att uppnå en god resurseffektivitet, är också säkerhet och hälsa viktiga aspekter. Hänsyn måste tas till skadliga ämnen som tungmetaller, och svårnedbrytbara ämnen som exempelvis vissa bekämpningsmedel som kan bindas till det organiska materialet och på så sätt ackumuleras till skadliga nivåer. I den forskning vi gör kring organiska restprodukter och hur de kan utnyttjas följer frågeställningar relaterat till säkerhet och risk för ackumulering av oönskade ämnen alltid med.
Pågående projekt inom organiska restprodukter
LED-tekniken utvecklas för närvarande snabbt och innebär flera möjliga fördelar vid användning i växthus för blomningsreglering/tillväxtstyrning eller för att driva fotosyntesen. Möjligheten till ett individuellt anpassat ljusspektrum, frihet vad gäller utformning och placering av ljusarmaturer, låg strålningsvärme och lång livslängd är några fördelar med tekniken. I de pågående projekten undersöks bl.a. hur monokromatiskt ljus påverkar tillväxt och blombildning hos prydnadsväxter, samt hur tillväxt och utveckling påverkas av assimilationsbelysning med olika spektralkomposition.