I dagsläget genomförs en uppföljning av följande naturtyper (med EU:s sifferkod för respektive naturtyp).
• Hällmarkstorräng (8230)
• Kalkhällmarksnaturtyper på Öland och Gotland: Alvar (6280), Basiska berghällar (6110), Karsthällmarker (8240)
• Svämängar (6450) vid större vattendrag
Så går övervakningen till
För att lokalisera platser som ska inventeras används infraröda färgflygbilder. Sedan ger besöket i fält mer information om arter och bevarandestatus.
Hällmarker
Hällmarkstorrängar karakteriseras av mossor, lavar, fetbladsväxter och ettåriga växter på tunna, torra jordtäcken vid hällar. Det är ofta svårt att avgöra från flygbilder vilka hällmarker som har denna typ av jordtäcke och arter. Ofta måste vi göra det i fält. Hällmarker som inte uppfyller kraven kan vara antingen helt kala hällar, hällar i skogslandskapet (t.ex. hällmarkstallskog) eller sådana som har ett tätt och tjockt täcke av renlavar eller mattbildande mossor.
Svämängar
Svämängar finns längs större opåverkade vattendrag i norra Sverige (från Dalälven och norrut) med naturligt flöde och årliga översvämningar. Vissa hävdas fortfarande med bete eller slåtter. De som är ohävdade har ofta använts för våtmarksslåtter tidigare. Svämängar karakteriseras av högstarrvegetation med t.ex. vasstarr, norrlandsstarr, brunrör, sjöfräken och kråkklöver. Målet är att alla svämängar längs med de större nordliga vattendragen ska karteras. Inom dessa lägger vi provytor av samma typ som inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor), miljöövervakningen i kraftledningsgator och kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker.
Alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker
Alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker finns i huvudsak på Öland och Gotland, med bara mindre förekomster på fastlandet. Eftersom det här är områden med unika naturtyper och höga naturvärden är det motiverat med täta stickprov. Därför används 1 x 1 km som rutstorlek, vilket minskar tidsåtgången per ruta och därför möjliggör en kraftig utökning av stickprovets täthet jämfört med annan gräsmarksövervakning. Det totala stickprovet utgör totalt ungefär 300 rutor per år (1800 över en sexårsperiod) fördelade över hela Öland och Gotland. Av dessa räknar vi med att ungefär hälften innehåller en eller flera av de tre ingående kalknaturtyperna.
Ny metodik för andra gräsmarker
Under 2017 genomförs också metodtester för följande naturtyper, som underlag för en tänkt framtida uppföljning:
- Högörtängar (6430)
- Svämängar (6450) vid mindre vattendrag
- Slåtterängar: Slåtterängar i låglandet (6510), Lövängar (6520), Höglänta slåtterängar (6530)
Högörtängar och svämängar vid mindre vattendrag
Normalt finns svämängar vid större vattendrag, men vi vill undersöka om mindre vattendrag också kan bidra. Högörtängar i låglandet finns naturligt framför allt vid mindre vattendrag och sjöar, där vattenpåverkan är svagare än för svämängar, men utbredningen av sådana mer naturliga högörtängar i låglandet är fortfarande dåligt känd. Vi hoppas att inventeringen av högörtängar och svämängar också kan samordnas med naturtypen mindre vattendrag. Om det fungerar, är det ett enkelt och billigt sätt att fånga in naturtyperna när vi ändå är i fält.
Slåtterängar
Slåtterängar är ovanliga och kan variera mycket mellan olika regioner och landskapstyper. Syftet med 2017 års projekt är att bland annat att undersöka hur vegetationen i slåtterängar skiljer sig från betesmarker och hur urvalet av slåtterängar för uppföljning kan göras. Under 2018 går vi vidare med en studie för att få en fördjupad bild av tillståndet för naturtypen lövängar, både på Gotland (där de är särskilt vanliga) och i övriga Sverige.
