Vecka 14: rapport från Robin och Benoît

Vi hittade två lämningar av rådjur, varav ett var nästan orört, vilket förmodligen betyder att hon har blivit störd eller har lämnat bytesplatsen snabbt. Det här rådjuret hade ett bitmärke på halsen, därför är vi säkra på att det har fällts av Estelle.

Vi hittade också några viloplatser där Estelle hade legat i några timmar. Eftersom det fanns kvar hårstrån är vi övertygade om att hon har varit där.

Bilder:  en vanlig dag med fältarbete består huvudsakligen av att gå och söka av marken. Ibland ligger lodjursklustren* i en vacker skog och det är lätt att gå, men ibland måste vi gå i träsk och kämpa för att ta oss fram med alla grenar.

* Kluster: GPS-halsbanden är programmerade att ta en GPS-position varannan timme. Om ett lodjur stannar på samma plats så får man en klump med positioner, detta kallas ett kluster (eller ett kluster av positioner). När ett djur uppehållit sig på en och samma plats under en tid betyder det att de gjorde något där. För ett rovdjur som lodjur kan det vara en viloplats, en plats där de fällt ett byte, en lya, att de skadat sig och ligger och vilar m.m.

Alla platser där vi har två eller fler GPS-positioner inom 100 meters avstånd från varandra definieras som ett kluster i den här studien. När lodjuret lämnat platsen går vi dit och letar, ofta med hjälp av hundar, för att se vad de gjort där. På så sätt lär vi oss vilken typ av terräng de föredrar att vila i, hur ofta de slår byten och vilken sorts byten (vilka arter, kön och ålder) de tar. Vi kan även se om det skiljer sig mellan vuxna lodjur och ungar, mellan hanar och honor o.s.v.

Bild: Spårhunden Onni satt på trappan i 45 minuter och väntade på att “hennes” student skulle komma och plocka upp henne. Hon vägrade komma in. Hundarna tycker också det är kul med lodjurskluster.