Lodjursfakta

Forskningen

I början av 90-talet började SLU Grimsö forskningsstation och Norsk institutt for naturforskning (NINA) fånga och märka lodjur inom projektet ScandLynx (lodjur heter lynx på engelska och det vetenskapliga namnet är Lynx lynx). Först med radiohalsband och numera med GPS-halsband. Under den tiden har forskarna lärt sig mycket om lodjur – hur de rör sig och hur de lever. Kunskap som kan användas för förvaltning och bevarande av lodjuret i Sverige och Norge. Och det är de erfarenheterna vi vill dela med dig här!

Ett lodjurs liv

Ungarna föds i månadsskiftet maj/juni och kullstorleken varierar från 1–4 ungar. De kommer till världen på en skyddad plats, ofta i svårframkomlig terräng, gärna under en tät gran eller i en klippskreva. De följer sin mamma tills de är 9–11 månader.

När de skiljer sig från sin mamma söker ungarna upp egna hemområden*, det område där det slår sig ner och lever sitt liv. Unga honor slår sig ofta ner nära mammans område. Unga hanar vandrar vanligtvis längre än honor. De längsta spridningsavstånden som uppmätts i Sverige är 14 mil för honor och 45 mil för hanar.

Lodjur har stora hemområden, även jämfört med stora kattdjur som tiger och puma. Det beror troligtvis på att det är jämförelsevis glest med bytesdjur i de nordliga skogar. Hanarnas hemområden är ungefär dubbelt så stora som honornas. En hane till exempel rör sig mellan Eskilstuna och Örebro.

Lodjuren äter helst rådjur även om de också kan ta smågnagare, skogsfåglar och kronhjortskalvar. Men inom renskötselområdet är renen det viktigaste bytet.

Många ungar dör tidigt, förmodligen av undernäring eller sjukdom. Mellan 30–70 procent av lodjuren dör redan under första levnadsåret. Bland vuxna lodjur är laglig jakt och tjuvjakt de vanligaste dödsorsakerna. 

Mycket mer att undersöka

Men det är förstås mycket som vi inte vet om lodjur. Till exempel när ungarna blir självständiga och kan försörja sig själva – alltså kan jaga tillräckligt bra för att klara sig och inte är beroende av sin mammas byten. Det studerar SLU i ett projekt som du får veta mer om här i ”Ett lodjurs dagbok”. Vi kommer också studera hur lodjur väljer byten i områden med flera klövviltsarter (rådjur, dovhjort, kronhjort) och om det skiljer sig åt mellan vuxna och unga lodjur.

Forskarna märker lodjur med GPS-halsband**, just nu fokus på honor och deras ungar. Fältpersonalen söker upp platser där lodjuren har tagit ett byte eller stannat för att vila. För att hitta platserna har de hjälp av hundar.

Studien sker i mellersta och södra Sverige. Här kommer du att kunna följa vad fältarbetet och lära dig mer om vad våra märkta lodjur gör. Vad de äter, när de skiljer sig från sina mammor och hur långt de vandrar.

Resultaten kan förbättra inventeringen av lodjur där man varje år uppskattar hur många lodjur som finns i Sverige och Norge. De kan också användas för att bestämma jaktsäsongen så att djuren utsätts för minimal påverkan. Till exempel att jakten inte sker när ungarna ännu inte är helt självständiga.

*Hemområdet är det område som ett djur tillbringar sitt liv i efter att det utvandrat från området där det föddes. Djuret lämnar inte godvilligt hemområdet. Ett hemområde och ett revir är ungefär samma sak, men skillnaden är att ett revir försvarar man mot grannar (d.v.s. det finns enbart en vuxen lodjurshane inom det området).

**GPS-halsbanden passas in efter lodjurets storlek där hänsyn tas till om det är en ung individ som kommer kunna växa lite eller om katten redan är fullväxt. Halsbandet sitter på i ungefär 1,5 år varefter en mekanism öppnar halsbandet så att det trillar av. Det tar GPS-positioner på bestämda tider och skickar dessa till en server.