Den globala rörelsen för ökad hållbarhet har ökat intresset för resursåtervinning från avfallssystem. Återvinning av resurser ökar dock komplexiteten i dessa system genom ändrade krav på tekniska processer och ökat antal aktörer. Den ökade komplexiteten ökar kraven på förståelse av systemet och hur detta kan utvecklas mot ökas hållbarhet. Hur behöver tekniken, organisationen och systemet utvecklas och hur kan denna utveckling åstadkommas? Vår forskning försöker besvara dessa frågor genom tvärvetenskaplig analys av dessa socio-tekniska system.
Ett överordnat mål för vår forskning är hållbarhet. Vi anser att tekniska lösningar måste tillgodose brukarnas och samhällets behov utan att skada miljön. Inom sanitetsområdet är kopplingen mellan mänskligt och miljömässigt välbefinnande särskilt stark.
Världshälsoorganisationen uppskattar att 2,4 miljarder människor i världen saknar tillgång till en hygienisk toalett. Detta leder till allvarliga risker för människors hälsa genom smittspridning. Det leder också till övergödning av vattendrag genom utsläpp av näringsämnen. Övergödning från just kväve- och fosfor har pekats ut som en kritisk gräns för planeten Jordens säkra utveckling och en hållbar framtid.
För en hållbar framtid måste också grundläggande sociala behov, som tillgång till vatten, mat och välmående, tillfredställas. Vi måste hålla oss inom både gränserna för planetens säkra utveckling och gränserna för grundläggande sociala behov.
Detta har beskrivits som en ”doughnut” strategi för hållbarhet (figure 1). Att klara detta kommer att kräva både tekniska innovationer för minskat miljöförstörning och förbättrad resurshantering och sociala innovationer för att införa de tekniska innovationerna och att erbjuda tjänster till alla.
Ett avfallshanteringssystem behöver förstås som ett socio-tekniskt system. Det omfattar inte bara den tekniska infrastrukturen för behandling, utan även aktörer, nätverk och institutioner som tillhandahåller tjänster relaterade till tekniken. t.ex. operatörer, lagstiftare, finanser och stödjande infrastruktursystem.
Dessutom påverkas det av omvärldsfaktorer; såsom klimat, ekonomi, kultur och användarnas normer och preferenser. För att förstå dynamiken för förändring och utveckling av dessa system behövs ett brett systemperspektiv. Vi använder ett antal olika metoder från olika vetenskaper för att analysera dessa socio-tekniska system, bl.a. multi-nivåer perspektiv (Geels 2002), tekniska innovationssystem (TIS) (Bergek et al. 2008) och institutionell analys. Analys av systemens tekniska prestanda görs med hjälp av metoder som livscykelanalys (LCA), kvantitativ mikrobiell riskanalys(QMRA) och multi-kriterier analys.
Det är viktigt att analysera vilka faktorer som formar utvecklingen av de socioekonomiska systemen, hur dessa faktorer påverkar planerings- och beslutsprocesser och hur denna kunskap kan användas för att förbättra dessa processer. I vår forskning arbetar vi därför också med planerings- och beslutsprocesser, intressentdialog och deltagande.
I vilken utsträckning inkluderar planerings- och beslutsprocesser hållbarhetsaspekter? Hur öppna är de för att byta till mer hållbara system och tillvägagångssätt? Hur kan ett brett systemperspektiv integreras i planerings- och beslutsprocesserna? Vi arbetar direkt med kommuner och beslutsfattande, med hjälp av fallstudiemetodik och aktionsforskning, för att besvara dessa frågor och testa innovativa planeringstekniker. En sådan teknik är användningen av "serious games" [HJ1] som vi tillämpar inom ramen för sanitetsplanering i Uganda och Sverige för att förstå dess potential för att förändra tänkandet och skapa dialog mellan viktiga intressenter.
