Hundens unika genetik

Ordet domesticering syftar till att människan förädlar vilda arter genom avel som framhäver för människan önskade egenskaper. Projektet pågår fortfarande och vi ser resultatet i jordens mest varierande däggdjur, tamhunden.

Varg blev hund

All den mångfald i utseende och beteende vi ser hos dagens ca 400 hundraser har formats under de senaste 100-200 åren. Detta är en väldigt kort tid ur ett genetiskt och evolutionärt perspektiv.  De flesta raser har grundats med några få individer som parats och ibland återkorsats med familjemedlemmar (inavel) för att förstärka vissa åtråvärda karaktärsdrag som till exempel jaktinstinkt eller utseende. Vi människor har styrt vilka individer som ska få sina egenskaper överförda till nästa generation hundar.

Bland de första egenskaperna som favoriserades och medvetet avlades på var förmodligen hundens ”valpighet” som gör att den passar bättre in i en grupp människor. De hundar vi har idag utvecklar aldrig den vuxna vargens egenskaper, varken fysiskt eller socialt. När hundens användningsområde utvidgades favoriserades fler egenskaper.

En kompanjon med många sjukdomar

De hundratals olika hundraserna kan ses som lika många genetiskt isolerade öar där alla individer inom en ras, genetiskt sett, är väldigt lika varandra. I de renrasiga hundar som människan håller distinkt avgränsade från varandra medföljer det att genpoolen (all genetisk variation i en grupp individer) är mycket begränsad.

Varje hundras har ett antal gener där just den rasens karaktärsdrag ligger. Dessa speciella genvarianter som valts ut har blivit vanliga och ibland fixerats i just den rasen. På samma sätt har även anlag för genetiska sjukdomar oavsiktligt anrikats. En genetisk sjukdom skiljer sig från t.ex. en infektiös sjukdom genom att vara ”förprogrammerad” och orsakad av en förändring i arvsmassan. Med bristen på genetisk variation följer att ett ovanligt anlag som orsakar sjukdom oftare kommer i uttryck och ibland till och med har ärvs i dubbel uppsättning från båda föräldrarna.

Varje ras har sin/sina genetiska sjukdomar, vissa raser fler än andra. En irländsk varghund drabbas 30 ggr så ofta av skelettcancer än de flesta andra raser och diabetes förekommer många gånger oftare i jämthund. Den ras-specifika sjukdomsförekomsten visar att det finns en genetisk bakomliggande orsak och att rasen bär på en eller flera riskfaktor för just den sjukdomen.

Hunden hjälper oss än en gång

En fördel med hundens låga genetiska variation är att den är mindre komplicerad att studera genetiskt. En annan art med mycket genetisk variation, t.ex. människan, är mer komplicerad att studera då variationen fungerar som ett störande bakgrundsbrus. Att finna sjukdomsalstrande gener är viktigt och tidigare har man studerat genetiskt isolerade grupper av människor i detta syfte. Denna strategi är svår och inte helt problemfri ur ett etiskt perspektiv.

Hundens unika historia har format genetiska isolat i form av raser som dessvärre också inneburit att de ofta bär på en hög risk för att få genetiska sjukdomar. Eftersom det ofta rör sig om samma sjukdomar som drabbar oss människor kan forskningen på sikt hjälpa både hundar och oss människor att bli friskare. Hundens unika kombination med en hög sjukdomsförekomst och mindre komplicerad genetisk struktur gör den till en perfekt modell för medicinsk forskning.