Happy feet: Bättre djurvälfärd för kor och ökad livsmedelsproduktion i ett

Senast ändrad: 02 januari 2025
doktorand-lex-roelofs-i-labbet-vid-slu

Djurvälfärden är på tapeten inom många olika djurslag just nu. Även för kor. Men att fler bönder nu håller sina kor tillsammans i grupper istället för enskilt i separat i bås, har fått särskilt en sjukdom att eskalera - en cocktail av bakterier som sprids snabbt och marknära, mellan klövarna. Botemedel finns, men att upptäcka “fot”-sjukdomen i tid är idag en utmaning. Något som nu verkar vara på väg att förändras, genom Lex Roelofs doktorandprojekt och ett gediget arbete i laboratorium.

På bänken ligger provrör med blod- och mjölkprover från kor. Laboratorie-lampan kastar sterilt ljus över rummet. När vätskan från en pipett droppas ned i testmallen lyser provtavlan upp och redogör för resultaten.

Smittad. Inte smittad. Smittad. Inte smittad.

Ett smakprov från framtiden.

Foto Lisa Chröisty av doktorand Lex Roelofs (3).jpgFoto: Lisa Chröisty, SLU

En cocktail med bakterier

Att förbättra både djurvälfärd och livsmedelsproduktion genom nya upptäckter i labbet, är det möjligt? Svaret är ja, och i det här fallet handlar det om något så simpelt som att hitta bättre sätt att snabbt och enkelt upptäcka bakteriesjukdomar, eftersom djurens välmående faktiskt påverkar hur väl de också producerar livsmedel.

Men låt oss ta det från början. Vad är det här för bakterie-cocktail som det pratas om?

Digital dermatit, en klövsjukdom som är både smärtsam, smittsam och väldigt vanlig bland kor hos både mjölk- och köttbönder. Idag krävs besök av veterinär eller klöv-verkare för att ställa diagnos, en krånglig process där man dessutom ofta missar fall i tidiga stadium.

– Vilket är synd, då det gör att smittan ofta sprids vidare och problemen fortsätter, inleder Lex Roelofs, doktorand i projektet.

Sjukdomen är så kallat multibakteriell, vilket innebär att den består av en kombination av många olika sorts invaderande bakterier.

– Helt enkelt likt en cocktail med bakterier, fortsätter Lex Roelofs.

Men varför har det här blivit så aktuellt just nu? Jo - motsägelsefullt nog på grund av förbättringar av djurvälfärden.

Effekten av bättre regelverk för djurvälfärd: Positiva och problematiska

Regelverken kring lantbrukets djur har på senare år utvecklats för att förbättra bland annat kornas välfärd. En stor förändring är alltså att just kor idag inte längre står uppbundna i bås utan går lösa i grupper, i en slags lösdrift inomhus. Något som förutom de positiva effekterna har visat sig innebära nya utmaningar.

– Eftersom den här sjukdomen smittar via kornas klövar (fötter), sprids smittan snabbt även till friska djur genom att de rör sig på samma yta som en smittad ko tidigare gått på, säger Lex Roelofs.

 

Så ser den statistiska utvecklingen ut över drabbade gårdar: I Sverige och internationellt

Mer än hälften av de svenska gårdarna med kor beräknas idag ha smittan hos ett antal av sina djur, och både kött- och mjölkdjur drabbas. Sjukdomen finns över hela världen, och internationellt ligger siffran för drabbade gårdar på sina håll ännu högre än i Sverige. Statistik som de senaste åren blivit allt värre, vilket tyder på en utveckling som inte verkar lösa sig självt.

– Förändringarna för hur vi håller lantbruksdjur är alltså BRA förändringar, men vi behöver hitta sätt att snabbare upptäcka smittade djur och förhindra den här smittspridningen, säger Lex Roelofs och fortsätter:

– Och för att det ska ske behöver det bli enklare att upptäcka sjukdomen, även i tidigt stadium.

 

 

Internationellt har man gjort försök med att massbehandla korna genom fotbad, för att inte riskera att missa någon infekterad individ. Men det har visat sig tvärtom kunna ge ännu större bakteriespridning, eftersom "fotbadet" sällan byts ut mellan de smittade och de friska djuren, och därför kan bli till en samlad bakteriehärd. Dessutom har behandlingar ofta någon form av biverkningar, vilket friska djur inte bör utsättas för.

– Så skulle vi aldrig göra med människor; riskera att behandla även friska personer och orsaka eventuella följdproblem, säger doktorand Lex Roelofs och fortsätter:
– Men om vi kan sänka tröskeln och göra det lättare att upptäcka och behandla enbart de drabbade djuren, kan metoden förhoppningsvis ersättas av något bättre.

Så, hur kan forskargruppen vid SLU erbjuda en lösning på situationen?

Färgtest lyses upp av bakterierna

Målet på kort sikt är att skapa ett test som genom ett blod- eller mjölkprov kan ge utslag på vilka individer i en grupp kor som bär på smittan, oavsett om det är synligt i klövarna eller inte.

Till sin hjälp har forskargruppen det tidigare framarbetade verktyget ELISA, vilket i väldigt enkla ord kan sägas vara ett "färgtest". När ett prov droppas ner i behållaren och visar sig vara infekterat, förändras färgen för det provet. Det är möjligt tack vare att forskarna spårar nivåerna av antikroppar hos varje test/individ. Tekniken används redan för diagnostik inom många olika sjukdomar, och verkar nu även visa sig användbart inom det här området.

Halvvägs in i projektet: "Låter glädjen styra framtiden"

Lex Roelofs är nu halvvägs genom projektet, och framtiden ser ljus ut.

Förutom att framgångsrikt ta fram enskilda tester, hoppas forskargruppen även att metoden kan bli användbar för att kartlägga och följa smittspridning över hela landet, en viktig aspekt i att i stort försöka minska smittsamma sjukdomar.

– Jag tror att det är möjligt att nå hela vägen, vi får goda resultat och har flera idéer på hur vi kan finslipa de verktyg vi arbetar med, säger han.

En fantastisk förbättring för både välfärd och produktion hos de berörda lantbruksdjuren. Med resultat och verktyg som i förlängningen kanske kan användas för att även skapa ett vaccin.

– Jag har ingen långsiktig plan för min yrkeskarriär. Så länge jag känner passion och glädje i det jag gör, vill jag fortsätta med det, avslutar doktoranden Lex Roelofs.

Foto Lisa Chröisty av doktorand Lex Roelofs (8).jpgFoto: Lisa Chröisty, SLU

Fakta:

  • Projektet finansieras av Stiftelsen Seydlitz MP bolagen samt Petra Lundbergs Stiftelse och beräknas pågå under perioden 2022-2026/2027.
  • Doktorand i projektet är Lex Roelofs, tillsammans med en forskargrupp bestående av:
    • Sara Frosth, huvudhandledare, forskare och docent inom veterinärmedicinsk bakteriologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. 
    • Anna Rosander, forskare och docent inom veterinärmedicinsk bakteriologi vid SLU.
    • Joakim Bjerketorp, forskare inom mikrobiologi vid SLU.
    • Ingrid Hansson, veterinär och professor inom veterinärmedicinsk bakteriologi.

Projektet kan enkelt delas upp i följande del- och slutmål:

Delmål: Att utveckla ett förbättrat och objektivt diagnostiskt verktyg för digital dermatit hos såväl kor som får

Slutmål: Att även kunna använda den diagnostiska metoden för att på ett liknande sätt kunna provta även stora mjölk-tankers innehåll, upptäcka om eventuell smitta finns hos någon av gårdens mjölkdjur, och på så sätt möjliggöra kartläggning samt uppföljning av smittans spridning över hela landets gårdar.

På mycket lång sikt är det även möjligt att ett vaccin mot sjukdomen kan bli aktuellt att ta fram, där erfarenheter och kunskap från det här projektet kan ligga till grund.

OBS: I projektet studeras både kor och får, trots att den här artikeln fokuserar mest på kor, vilket är det djurslag där störst testunderlag finns och fokus därmed är placerat.


Kontaktinformation

Lex Roelofs, Doktorand
Institutionen för husdjurens biovetenskaper (HBIO), HBIO, Bakteriologi, virologi, livsmedelssäkerhet och veterinärmedicinsk folkhälsa

Lex Roelofs, doktorand
Inst. för husdjurens biovetenskaper

lex.roelofs@slu.se