Våra värphöns och tuppar parar sig naturligt.
En höna kan lägga ägg utan att vara befruktad av en tupp, men för att en kyckling ska utvecklas i ägget krävs att hönan är befruktad. Befruktning kan ske via naturlig parning eller via artificiell insemination. I Sverige tillämpas naturlig parning och då går tuppar och hönor tillsammans i stora grupper i flervånings- eller envåningssystem. Gruppstorlekarna kan här vara 1000-tals djur. I flocken finns ca 1 tupp per 10 hönor. Befruktade ägg samlas in varje dag från redena för vidare transport till något kläckeri. Befruktade ägg kan lagras under ca en vecka innan de läggs in i ruvmaskinen. Efter en parning lagrar hönan sperma i äggledaren för ca en veckas "behov". För att hönan ska fortsätta lägga befruktade ägg krävs alltså en ny parning efter ca en vecka. Man brukar samla ägg för kläckning då hönan är mellan 25 till ca 65 veckor gammal. En höna kan därmed bli mamma till 180-200 kycklingar varav hälften är hönkycklingar och resten tuppkycklingar.
Artificiell insemination förekommer vid avelsarbete utomlands. Då hålls hönor och tuppar skilda från varandra, en till tre i burar. Tupparna mjölkas regelbundet på sperma och hönorna insemineras via kloaken ca var femte dag under samma tidsperiod som vid naturlig parning.
Vid avel av moderna högproducerande värphöns sker avelsarbetet i flera led. Resultatet blir en korsning av flera linjer, där varje linje bär på särskilda egenskaper som ska föras över till nästa generation. Avkomman, blir därmed en korsning av linjerna, och benämns som hybrid. Svenska representanter för de internationella avelsföretagen importerar varje år föräldradjuren (parents) som daggamla kycklingar av tupp- respektive hönlinje. Äggen som hönorna lägger när de blivit könsmogna och befruktade av tupparna kläcks och ger upphov till brukshönorna som producerar äggen som säljs till konsument. Omkring 6 miljoner unghöns föds årligen upp i Sverige.
Principerna för korsning mellan linjer (A-D) för att ge produktionsdjur (ABCD)
De befruktade äggen ruvas med den trubbiga änden upp under 18 dagar i ruvningsmaskiner under kontrollerad temperatur (37,0-38,0°C) och luftfuktighet. Äggen tippas automatiskt 90° varje dag för att gulan (embryot) ska hållas centrerad och inte fastna mot skalets insida eller komma i kontakt med den luftblåsa som bildas vid äggets tjockända. Därefter flyttas äggen över till kläckningsmaskiner och efter tre dagar kläcks de och kycklingarna kryper ut.
Efter kläckning könssorteras kycklingarna. Könssorteringen bygger vanligen på att det finns små, små skillnader i utseendet av de yttre genitalorganen. För att se denna skillnad krävs ett skarpt och tränat öga samt stor fingerfärdighet. Av tradition har detta hantverk utvecklats till fulländning i Japan och inflyttade japaner står för det mesta av könsorteringen även i Sverige. En flink sorterare klarar ca 1200 kycklingar i timmen och endast en liten andel av kycklingarna felsorteras.
I dag avlivas merparten av tuppkycklingarna redan på kläckeriet eftersom det saknas användning för dessa. Det har gjorts ansatser att föda upp tuppkycklingarna för humankonsumtion. Uppfödningsperioden blir då lång och foderåtgången per kilo tillväxt hög eftersom värphönshybrider är selekterade för hög äggproduktion och inte med fokus på tillväxt och muskelansättning. Det har visats sig svårt att hitta avsättning för köttet som blir dyrare än vanligt kycklingkött och kräver en annan anrättning än det kycklingkött som vi är vana vid. Forskning pågår i många länder för att få fram en metod att redan tidigt under ruvningen kunna avgöra vilket kön embryot i ägget kommer utvecklas till. Med en tidig könsbestämning av ägg skulle ruvningen av ägg med tuppembryon kunna avbrytas tidigt och avlivningen av tuppkycklingar undvikas.
I Sverige finns idag två kläckeriföretag som förser den svenska marknaden med hönor av hybriderna Lohmann respektive Bovans.